Idag började vi med Axxa och hon var inte alls lika het och bångstyrig som förra gången! Däremot var jag inte helt på, jag har en viss uppvärmningssträcka. *smile* Även idag hade jag lagt upp en träningsplan och även infogat mig själv i den! Körde disciplin från det att jag öppnade burdörren tills att de fått belöningen efter sista momentet. Där fick de sedan gå lösa till bilen och grejja som de ville lite. Bestämde att vi ska variera vilken hund som startar enligt rullande schema.

Anna – tänk på:

Lugn, fokuserad, disciplin samt ordning och reda!

Axxa

Apportering
Idag testade vi lite nya tankar, tränade:

Stadga i sittandet – Ändrade om övningen lite från förra gången då vi båda kände att om jag kliver ur position för att dra i kopplet tappar vi momentet lite. Alltså körde vi överlämning av apporten, sitt kvar, kast och hela tiden drog Annika lite i kopplet till och från och jag belönade med kamp när Axxa gjorde rätt. Annika hämtade apporten och vi började om. Körde ett par repetitioner. Känner dock att med denna träning får vi bort rumplyft och luftbett men istället får jag frustration vilket leder till pip och skall – värre!
Så vi meckade om lite och körde istället:
Stadga på samma sätt som ovan, men när hon gör rätt blir belöningen att hon får apportera. WOW! Sa Axxa och flög fram i 190 när hon fick hämta apporten!! På väg in till mig klev jag ur position och började backa bakåt och lite i cirklar för att på så sätt plocka in att gå och svänga med apporten i munnen (fick lite rullande) och sedan får hon sätta sig framför mig (då kan jag träna sättanden med apporten i munnen men plocka bort ingången). Jag tar apporten och vi kampar med leksaken. Det gick strålande!
Däremellan körde vi ett par apporteringar där hon skulle sitta kvar och jag gick ut och lade ut apporten på ca 30 meter så hon fick kuta lite. Avslutade som ovan.

Ska köra mellanvarianten nästa gång också.

Kryp
Ville testa handduttarna ute då vi endast tränat dem inomhus. Hon kröp helt suveränt!! Superbra teknik, lugn och koncentrerad! Dock kröp hon redan innan jag höll fram handen så nu ska jag lägga på kommandot och få henne att inte krypa innan jag sagt kryp. Kommer dock använda handdutten lite tills kommandot är befäst.

Framförgående
Körde som förra gången, men en gång åt varje håll där jag gick tvärs över plan och lade ut saken på hyllan innan vi startade, sedan tre vändor till där jag körde på minnesbild. Första två gick superbra! Det trots ganska stor störning på andra vändan! Sista hade hon tappat lite ”minne”, men halvvägs över plan ungefär kom hon på det igen och gick super!

Budföring x 2
Precis som förra gången, men hon skulle göra ingång hos Annika. Därefter skulle hon sitta disciplinerat tills Annika tagit fram leksaken och sagt varsågod och då kampade de lite. Därefter tog Annika leksaken igen, tog in Axxa till sidan och skickade tillbaka till mig. Kräves ett dubbla kommandon, annars gick det super! Lite boll och kamp hos mig med och sedan gick vi tillbaka till Annika och de lekte lite innan vi började om från början igen. Kanon!

Faran
Idag var Faran het! Hoppade och studsade och pep, även i pauserna… Tror att det beror på flera faktorer; oregelbunden träning (understimulerad), hon var sista hund ut samt att jag dels börjat satsa mer på hennes träning och därmed blir den roligare och dels att jag ökat på belöningarna rätt kraftigt.

Fot
Gick inget vidare, mycket ljud och ploganden etc. Måste tänka till lite här så vi inte bakar in ljud i träningen… Ska definitivt inte börja med fotgåendet, framförallt inte när hon är sista hund ut!

Kryp
Som förra gången, men drog henne även rakt upp i kopplet så hon fick kämpa för att kunna vara låg i kroppen när hon kröp. Gick helt okej. Ska dock tänka mer på belöningsplaceringen samt att belöna oftare.

Inkallning med ställande – delade upp momentet i två delar
Stadga: Ställde henne, första gången lämnade jag henne ca 15 meter, andra ca 30 meter. Berömde och sa stanna om vartannat. Sprang emot henne, sa varsågod och slängde bollen bakom henne – super! Underbar stadga! Även jag skötte mig bra med belöningen.
Stanna: Lade henne och gick först 5 meter, andra gången 10 meter, kallade in, gjorde kroppshjälp och sa stanna samtidigt. Hon stannade jättebra! Sprang emot henne och slängde bollen bakom. Upprepade 2 gånger. Andra gången hade hon dåligt tempo så då bröt jag och gick tillbaka och satte ner henne startade om. Nu fick vi bättre tempo och vi kunde lägga på ett stanna och kroppshjälp.Sedan kortade jag av avståndet till ca 5 meter igen och denna tog jag bort kroppshjälpen och sade bara stanna och … hon stannade klockrent! Stort jubel utbröt! Polletten hade verkligen trillat ner från förra gången!

Budföring x 2
Precis som Axxa, men hon fick godis istället för kamplek för att kunna köra hela momentet utan avbrott för lek. Denna gång tjuvade hon från Annika till mig, men ett kraftigt nej från Annika och hon tvärvände och de gjorde om. Jättenöjd! Finfina ingångar hade hon också.

Med båda hundarna var jag noga med föremålshanteringen under hela passen. Lade in förbudsövningar etc. precis som förra gången. Fungerar suveränt! Faran har dock liiite svårt med släppandena, men istället för att montera ut leksaken trycker jag ner den i halsen (ja inte hela vägen alltså, men det blir tvärtom mot att montera ut den) det gör att hon vill spotta ut den. Om ett par gånger kommer hon nog börja släppa lite mer frivilligt. ;)

Annika hade med en pauspläd – placerar hundarna på den mellan momenten samt när vi bryter för att diskutera något. Tanken är att hundarna ska vara på pläden enligt bordsprincipen men de får själva välja om de ska sitta/stå/ligga. Det gör att man kan prata utan att behöva vara så fokuserad på hunden. Säger man till hunden att sitta/ligga när man pratar måste man ju hela tiden ha ett öga på hunden för att se att den inte lägger sig ner från sittandet, rör sig, nosar etc. Det slipper man här. Himla bra!! Dessutom blir det inte lika kallt för hundarna som att ligga i snön.

Efter träningen gick vi en promenad tillsammans och hundarna fick busa loss, härligt både för oss och hundarna! Underbart träningspass och det är verkligen härligt att vara så disciplinerade!

Axxa

Kryp – handtarget. Har bara kört 3-4 gånger och nu var det nog någon månad sen sist och hon kröp 10 steg som mest! Kanonbra teknik. Kan bli bra det här! Ska ”bara” komma ihåg att vara lugn, fokuserad och ha ordning och reda!

Apportering
Ettans apportering – hon får ej ta apporten fören jag säger apport.
Resa sig och gå med apporten för att sedan sätta sig – ”tappade” apporten första gången, sedan gick det kanon

Ingångar med apporten – kanon (handen vid sidan), inget rull, tugg eller handdutt!

Ingångar

Vanliga ingångar gick bra frånsett rejäl handdutt. Eftersom det är den jag vill ha bort provade jag att hålla handen på ryggen istället för vid sidan, då var det en liten tjej som inte fattade någonting! Ingången är alltså riktigt starkt förknippad med handdutt! Hmmm…

Faran
Fjärren – alla skiften på ca ½ meters avstånd. Alla skiften gick kanon, men hon har ingen stadga i ståendet…

Leeeedig! Hade bestämt med Annika att hon skulle hämta upp mig vid nio för vidare färd till Nacka BK för lydnadsträning. Tittade på termometern vid halv nio och den visade… - 18 grader!! Vart tveksam till om vi verkligen skulle träna, men vi bestämde oss för att köra ändå men att lägga momenten i den ordningen så det var lugna moment i början av passet och fartigare i slutet när de var ordentligt uppvärmda. Sedan var det BackOnTrack-täcken på i bilen. Diesel körde först och det var en fröjd att se (och höra) vilken skillnad det blivit! Hejja Annika!! Sedan var det Farans tur och sist en Axxa som var så het att vi fick planera om passet…   Bort med fotgåendet och in med budföring och lite bitövning à la Frida.

Bestämde mig för att jag måste få lite mer ordning och reda på tjejerna så det vart disciplin redan när jag tog ut dem ur bilburen och in på planen!

Faran

Fot – Två steg halt, två steg halt à la Frida. Raka, snabba sättanden från start! Men… fick pip och hon plogade i vart fall. Trodde iofs inte att plogningen skulle gå bort på ett pass, men misstänkte att jag kunde få pip, vilket jag fick… Får fundera lite på hur jag ska göra…

Kryp – Fokuserade på stadga och lugn. Började med omvänt lockande med godis och koppeldrag, sedan fick hon krypa lite och avslutade sedan med omvänt lockande och koppeldrag igen. Körde så tre gånger. Kändes kanon – helt rätt väg att gå med Faran tror jag! Vid ett tillfälle sa Annika att hon fick rysningar – så snyggt var det!! Kändes som att hon tryckte ner kroppen i marken och kröp på som en liten bandvagn. Jag själv var tvungen att koncentrera mig och fokusera mer också. Ansträngande för oss båda.   

Inkallning med ställande – delade upp momentet i två delar

Stadga: Ställde henne, lämnade 5-15 meter, berömde och sa stanna om vartannat. Sprang emot henne, sa varsågod och slängde bollen bakom henne – super! Underbar stadga! Och… jag kom ihåg att säga varsågod innan jag började med handrörelsen åtminstone hälften av gångerna. *asg*

Stanna: Lade henne och gick 5-10 meter, kallade in, gjorde kroppshjälp och sa stanna samtidigt. Hon stannade jättebra! Sprang emot henne och slängde bollen bakom. Upprepade ca 3 gånger.

Budföring: Ordning och reda! Faran på här-kommando, gick fram till Annika och satte ner Faran. Tog fram bollen och räckte den till Annika med vänster hand samtidigt som hälsade och sa ”Hej, jag heter Anna och det här är Faran”, sedan sa jag här och vi gick iväg. Faran fick inte hälsa. Faran tjuvade! Hann dock bara ett par meter och kom direkt när jag röt i och kom in och satte sig igen. Väntade en stund innan jag skickade och hon fällde bak öronen och sprang som en idiot. Helt okej ingång. Sedan vart det lydnad hos mottagaren, hon fick inte resa sig och ”möta bollen på vägen” som hon brukar utan skulle sitta ner tills Annika tagit fram bollen och höll den framför nosen på henne. På ”varsågod” började de kampa. Blev ett ordentligt nej en gång när hon skulle studsa upp och ta bollen, men annars gick det kanon. Hon köpte korrigeringen kanon också. Bröt där och gjorde en till, exakt likadant. Denna gång satt hon stabilt hos mig, sprang ännu fortare, gjorde en suverän ingång hos Annika och väntade snällt på sin belöning!

Tränade även förbudsövning och släppanden med leksaken vid varje belöningsslut och det verkar fungera! Skönt om vi kan kampa som gnuer och att hon ändå kan släppa på första kommandot, vi är inte där riktigt än, men det känns som att det är inom räckhåll – efter bara ett pass!

Ordning och reda verkar löna sig!

Axxa

Budföring: Fröken Fräken fick börja med budföring. Körde precis som med Faran och förutom lite ”skrik och skall” innan passtart så gick det suveränt! Helt rätt väg att gå.

Framförgående: Körde som hos Frida, tre vändor. Första och andra vändan gick jag tvärs över planen för att lägga bollen på hyllan innan momentet startade. Tredje vändan kollade vi om hon mindes att den låg kvar på hyllan och det gjorde hon! Supernöjd! Det här är ju ett rätt kul moment att träna! Med rätt hund vill säga. En övertänd, lättlurad idiot som lämnat hjärnan hemma.     

Apportering: my god… Het, hetare, hetast… Nu var det inte kul längre… Hon hetsade upp sig något enormt, bara jag höll i apporten så skällde hon av ilska för att jag ”bara” stod där och höll. Kasta apporten kärringjävel – hade nog den korrekta översättningen varit.    Än värre blev det när jag kastade, men tyckte ändå att det gick bättre mot slutet. Körde alltså sitt kvar, kast, sitt kvar, dra i kopplet, in till sidan och belöna med kamp. Annika hämtade apporten och vi började om. Körde även lite förbudsövningar med apporten och på en annan hund hade det varit suveränt, men Axxa är nog lite vek för att det ska fungera. Kommer inte göra det något mer tror jag, kanske någon light-variant.

Bitövning à la Frida: Lade in det som en kul grej på slutet och vad hon älskade det! Och för att inte tala om vad hon älskade brandslangsbitstocken! Ojojoj…
Klippt från Annikas blogg, då vi körde likadant och jag är lite lat. Jag använder tack och YA – inga ”skyddskommandon”:

Jag leker lite med bitslangen, kommenderar "tack", säger "tack" igen o kastar den till Annika. Axxa är fri från kommandon förutom "tack” =du får inte ta bitslangen. När Annika ställt sig i "bitposition" o Axxa har tagit ögonkontakt kommenderar jag "YA". Annika släpper direkt hon har gripit o jag tar upp leken. 3 bet.

Det är skillnad på sorg och saknad... Tänk att man fortfarande kan ha en sådan sorg efter en hund som gick bort för 3,5 år sedan... Idag är det på dagen 10 år sedan jag hämtade hem Rasta. Kan inte låta bli att undra hur hon hade varit som 10åring och hur vi hade haft det. En sak är i vart fall säker – hon hade älskat att bo i hus!!

 
På besök hos uppfödaren, Rasta sju veckor gammal

Kommer aldrig glömma känslan när jag tog ut henne ur flygburen på Arlanda. WOW! Vet att jag sa att det här måste vara som att föda barn, jag fick så otroligt starka känslor på en gång. Nu har jag fött barn och… känslan på Arlanda var lika stark.

Vi gjorde mycket ihop!


Räddningsträning i Skövde

 

Följeslagare på Chilis fjälljaktsträning med Mellansvenska fågelhundsklubben

 
Första skyddsträningen - kolla musklerna på andra bilden! och bettet... Född skyddshund...  

Vi tränade och tävlade i lydnad och spår och extraknäckte på agility- och skyddsplan.

Mitt hjärtebarn
Mitt sorgebarn
Älskade Rasta vad jag saknar dig...

Nya jobbet är det några som är nyfikna på. *smile*

I måndags började jag nya jobbet som ekonom på Reitan Servicehandel AB, vilka i Sverige driver varumärkena Pressbyrån och 7-eleven. Det verkar vara ett bra jobb med bra gruppchef och trevliga arbetskamrater.

Det är mycket nytt!
Första kontorsjobbet! Att jobba på kontor känns lyxigt. Till skillnad mot att jobba på golvet i pressbyrån så kan man:
– Gå på toaletten när man vill och inte behöva vänta tills ruschen är över vilket kan ta några timmar emellanåt.
– Ta lunch när man vill och dessutom vara ”ledig” hela lunchen och inte behöva rycka in om det behövs.

– Är det mycket att göra kan man trots allt planera och prioritera jobbet själv utan att kön växer och kunderna stönar och blir arroganta.
Första dagjobbet – det är 8-16.30 som gäller, dock med flex 7-9 vilket är kanon. Fördelen är att man slipper tiiidiga morgnar och sena kvällar men samtidigt är jag van vid att vara ledig mycket på dagarna…

Sitter - istället för att stå upp hela dagarna kommer jag sitta ner!

Utöver allt detta är det självfallet helt nya arbetsuppgifter, alla verkar dock tycka det är en enorm fördel att jag jobbat ute i butikerna! Då vet jag mer hur saker och ting fungerar ute i butik, hur deras datasystem fungerar och hur allt hänger ihop mer grundläggande. Det är mycket som snurrar i skallen nu, mycket som ska läras in... Och siffror, siffror, siffror!

Har ju dessutom pluggat i fyra år och efter det varit mammaledig i ca 18 månader så jag är van vid lugna morgnar etcetera, nu ringer klockan före 6… Saknar såklart dessutom Jennifer och hundarna, vi är ju vana vid att tillbringa i stort sett 24 timmar om dygnet ihop… Dessutom kan jag varken lämna eller hämta Jennifer hos dagmamman vilket känns rätt jobbigt.

Men det kommer nog bli kanon!! Hålet i plånboken kan täppas igen och vi kan börja leva igen känns det som! På de ca 15 månaderna hinner vi reparera ekonomin och jag får arbetserfarenhet. Bara det blir underbart!! Ingen vet ju vad som händer sen heller…

I måndags när jag kom hem berättade Robban att han och Jennifer varit iväg med hans mamma och handlat en del. När de kommer hem springer Jennifer in med ytterkläderna på och ropar mamma, maaamma och letar efter mig… När vi möts på Vi på kvällen för att handla mat väntar jag inne i affären när de kommer. Jennifer springer in i affären, rakt emot mig och… förbi! Trots att jag sa hennes namn och höll ut armarna… Efter en kort stund blev jag dock godkänd och fick massa bamsekramar.

Igår när klockan ringde fick jag inte gå upp… Jennifer började storgråta och säga ”näe,näe, näe”, det slutade med att Robban, som är ledig denna vecka med, var tvungen att gå upp han med. När vi väl myst lite i soffan var det dock okej att jag gjorde mig i ordning och gick iväg. Det kändes hårt!

Vet inte vad jag ska skriva mer, fråga på Noomi så svarar jag. *smile*

Lördagen var min och tjejernas dag så söndagen fick bli kombinerad barn- och hunddag. Kallt som 17 var det ute, -11 grader eller något sådant men trots det lyckades jag få med mig husse/pappa ut på lite äventyr! Jag har länge velat åka till Nyckelviken men det har inte blivit, idag var det så dags. Nyckelviken är en herrgård men även en bondgård med fjällkossor, grisar, shettisar m.m Jennifer älskar djur så det var kul att hon får se bondgårdsdjur i verkligheten! Bäst av allt är att även hundar är välkomna!

Det var fullt med folk i olika åldrar som trotsat kylan, mest barnfamiljer förstås samt en flera (kopplade) hundar utöver gårdens djur. Det åktes pulka i backen runt hörnet, grillades korv och tittades på djur, överallt var det folk. Funderade lite över hur hundarna skulle bete sig innan… Trodde Faran skulle tända till på jakten på allt som rörde sig och att Axxa skulle bli låååång med ragg och voffande på en del av djuren. Döm om min förvåning! Förutom att de var lite ”upphetsningsyrsliga” och drog i kopplen i början tog de det hela med ro! Axxa ville hälsa på alla djuren och Faran var cool. Den som muttrade mot grisen var Birre! Ludde var som Ludde alltid är - lugnet själv.  Det började med att Axxa ville hälsa på kossan, men jag var lite feg – det var dessutom bara 10 meter från grillplatsen med alla människor och vi hade precis kommit. Lite längre fram var hon dock rätt närgången och nyfiken och jag märkte att djuren var otroligt (!!) lugna, stabila och hundvana så jag släppte ut lite längre på kopplet.

Axxa stod nos mot nos med både jättegris och får – och då menar jag bokstavligen – och hälsade! Grisens nos böjdes till och med lite uppåt då de nosade ingående på varandra... Vart lite nervös, vem skulle bita vem, men hon var bara glad och nyfiken.

Några sekunder för sen för att få nos mot bilden, attans!

Även Faran var nos mot nos med fåret och då var matte liiite nervös, men ingen gång slog jakten till, inte ens när fårskocken vandrade iväg. 

Hon fick dock inte titta närmare på jättekaninerna.    

Tyvärr blev dett inga nosmotnos-kort då jag inte vågade släppa kontrollen på hundarna och det var svårt nog att ha koll på mina två hundar, Jennifer, de djur hundarna pussade, samt allt och alla runtomkring. Men det kommer sitta etsat i minnet!

Jennifer då? Ja, hon vågade varken klappa kossan eller grisen – jag fick dock order att göra det! Hon ville klappa fåret men nådde inte. *sötis*

Hästen vågade hon klappa och blev besviken när den gick iväg. Allra bäst gillade hon hönsen! När vi stått (inne) och tittat på hönsen ett tag frågade jag om vi skulle gå till pappa igen och fick ett tvärt ”nej!” till svar. Fick bära ut henne. *asg*

På söndagen tänder de även grillen och när vi varit där en stund ångrade vi oss att vi inte tagit med lite korv, men då har vi å andra sidan något kvar till nästa gång. En timme senare gick vi därifrån och hundarna var utslagna resten av kvällen! Ska absolut gå dit med hundar och barn igen!!

Har inte tränat något med hundarna på flera veckor… Dessutom blev det inget av med skyddslägret jag längtat efter – lägret gick av stapeln, men jag var inte med… Så jag ringde och kollade om jag kunde få hoppa på en privatare för Frida Sundberg som Annika bokat sen ett tag tillbaka. Det gick alldeles utmärkt!! Kvart över sju på lördagsmorgonen hämtade Annika upp mig för vidare färd, fyra träningstimmar och ett antal mil senare var vi hemma lagom till utsatt tid, 15.00 Vi varvade mellan Diesel och tjejerna hela dagen då vi bokat lika mycket tid. Annika & Diesel körde förbudsövningar, släppanden, framförgående, kryp samt lite start”tänk” i skyddet (bitövning, släppanden och backa ut från fig.), detta kan ni läsa om på Annikas sida om ni vill. Själv började jag med Faquera och tvärtemot vad jag tänkt så fick hon idag den mesta tiden! De enda moment jag tänkt ut innan var apportering med Axxa och inkallning med ställande med Faran. Väl på plats dök det upp några moment till. Insåg även att jag ska ta tag i Farans släppanden och ”orespekt” i leken…
 
Faran
Fot
Började med fotgåendet, fick lite ljud vilket ju numera dyker upp när vi inte kört på länge och hon är så laddad. Inget vi tog tag i då det inte är något eg. problem. Fokuserade istället på hennes sneda sättanden och plogning – något som finns där jämt men blir mycket påtagligare efter träningsuppehåll. Fick tipset att bara gå ett par steg rakt fram och sedan göra halt, gå ett par steg rakt fram och sedan göra halt osv. Sätter hon sig snett ”korrigerar” jag in henne, i hennes fall med hjälp av ett nytt fot-kommando bara. Detta då Frida tyckte hon verkade ha fått lite negativa associationer med fot-kommandot? Detta skulle också bidra till rakare raksträckor då det tar längre tid att få jackpot om hon går ut med rumpan och sedan måste rätta in den vid sättandena än om hon går rakt i transporterna också. Jackpot när sättandet blir rakt. För att få mindre plogning skulle jag gå mycket vänster om marsch och vänster om halt. Ifrågasatte dock detta då vi har sneda sättanden i höger- och helt om halt. Minns inte vad hon sa angående detta…

Inkallning med ställande

Fick en del matnyttiga tips och detta kan nog fungera! Ska dela upp momentet i två delar; stadgedel och stanna-del.
Stadgedelen går ut på att jag lämnar henne ståendes i på stanna-kommando (viktigt att det är samma ord som jag ska använda som stopp i inkallningen) och backar x antal meter (variera). Fortsätter att upprepa stanna och berömmer kontinuerligt. Rör hon sig det minsta talar jag om för henne att så gör man inte men fortsätter övningen. Jag bryter inte då hon tar det som en belöning att jag går emot henne och vi går iväg tillsammans för att göra om – även om jag tydligt visar mitt missnöje. Rör hon sig inte springer jag emot henne och slänger belöningen bakom henne – hon får INTE röra sig fören jag säger varsågod. Säg först varsågod och släng sen så hon inte drar på min hand utan på mitt frikommando.
Stannadelen skulle jag lämna henne (ställning stå/sitt/ligg spelade ingen roll?) gå ca fem meter, kalla in och samtidigt som jag kommenderar stanna tar jag ett steg emot henne och spärrar ut armarna = enorm kroppshjälp. Testar att öka till ca 10 meter och gör samma sak. Varva lite med raka inkallningar så att hon inte tappar tempo. Sedan ökar jag INTE avståndet utan snarare närmar mig henne lite igen och jobbar på att minska ner kroppstecknet så att det bara är röstkommandot kvar. DÅ som först ökar jag avståndet igen och använder mig aldrig mer av någon fysisk hjälp.

Hela tiden tränar man parallellt på båda övningarna.

Ska träna stadgedelen i ”stanna”övningen med Axxa med.

Kryp
Hennes teknik är bra, prio ett ligger på att hon aldrig får resa sig upp självmant under/innan hon kryper! Spela roll om hon ”bara” får 8,5 på grund av tekniken när risken är att vi nollar momentet till följd av att hon går upp. Så sant, så sant… Reser hon sig upp talar jag om att jag inte gillar läget med ett nej och börjar om igen. Ett tips var att hon ska kunna krypa även fast jag har godis ovanför huvudet på henne – omvänt lockande. Kan även köra lite stadgeövningar á la hundcoachen för att utmana henne i krypet (dra lite i kopplet uppåt för att hon ska trycka sig neråt etc).
Idag trängde/plogade hon extremt i krypet också, men det är det inte någon fara med i vanliga fall (med mer regelbunden träning) så det lade vi inget krut på.

Axxa

Apportering
Idag var Axxa het, för att inte säga övergasad, vilket resulterade i en apportering utan dess like… Skulle nog ha fått – 9 på tävling. ;)
För att få bort hennes rumplyft och luftbett vid kastet av apporten:

Börja med att köra förbudsövningen med apporten (se Annikas sida). Sedan; kasta apporten, kliv ur position (påminn om sitt kvar) och dra i kopplet – stadgeövning à la hundcoachen – gå tillbaka till henne och belöna med kamp. Gå själv och hämta apporten.
För att få bort rullningen av apporten i ingången - Träna henne i att kunna sätta sig ner med apporten (nu kan hon sitta och hålla och gå och hålla, men rullar i sättandena). Gärna inomhus där hon är lugnare, än utomhus där hon speedar mer.
Se ovan - Träna bort handduttarna* i ingångarna (de vanliga) förmodligen bidrar detta plus ovanstående till rullandet/tugget i ingångarna.
* - Hon duttar på min hand i ingången…

Framförgående

Bestämde mig hastigt för att ta tag i mitt absoluta hat-moment, framförgåendet… Ett moment jag inte ens försökt träna på sedan… 1992 ungefär!
Sätt ner henne i rätt riktning, lämna henne och gå tvärs över plan (eller så långt du orkar, men helst tvärs över plan). Visa henne bollen/godiset och låtsar sedan lägga upp bollen på en hylla i luften, rakt framför henne. Gå sedan tillbaka till henne, men jag ska vända mig om ett par gånger och peka mot hyllan. Väl tillbaka tar jag tag i koppelöglan samt halsbandet och rör mig mot hyllan. Innan vi startar säger jag gärna ”var är bollen, före” eller liknande och pekar mot hyllan för att förbereda henne – något jag kan ha kvar som föreberedelse även på tävling. Märker jag att hon vill iväg släpper jag ut kopplet och låter henne dra mig mot hyllan. Hon får dra/hänga i kopplet, det gör ingenting – tvärtom upprepar jag före (eller det kommando jag vill använda) och bra. Några meter innan hyllan stannar jag henne (har de ett stanna-kommando använder jag givetvis det, i Axxas fall stoppar jag i kopplet) och säger till henne att vänta och går sedan själv fram till platsen och låtsat plocka ner bollen från hyllan. Går sedan tillbaka till henne och belönar. Efter leken tar jag tillbaka bollen, sätter ner henne och går tillbaka och lägger upp bollen på hyllan igen. Gör exakt likadant åt andra hållet.

Längre fram kan jag gå in på planen, lägga upp bollen på mina låtsashyllor, köra något moment för att sedan göra framförgåendet och därefter belöna.
Kan även kombinera detta med att hon ska komma ihåg att jag i förra vändan lade tillbaka bollen på hyllan efter belöningen så att jag i nästa vända åt samma håll inte ska behöva gå tillbaka hela vägen och låtsas lägga bollen där igen. På så sätt drar man ner på hjälperna innan varje start.
Ska alltid belöna på så sätt att jag lämnar henne och går fram och hämtar saken från hyllan. Ska alltid ha hyllan högt upp i luften, absolut inte på marken för jag vill inte ha en hund som går och nosar!

Trolleri!
Både jag och Annika var oerhört skeptiska till att vi skulle kunna lura hundarna så pass! Frida påpekade dock att vi gjorde ju, för hundarna, oförklarliga saker varje dag. T.ex kan ju inte hundarna förstå hur vi får vatten ur en kran, så varför skulle vi inte kunna plocka en boll ur luften?!? Helt sant… Axxa gick på det, hon drog iväg så jag höll på att lätta från marken. Och Diesel -  han titta på Annika med en blick och ett uttryck som sa ”WOW!!! Min matte kan TROLLA!!!”.   Även under pausen efter momentet såg han på henne med den blicken ett par gånger och man såg hur hon växte i hans ögon. Underbart bra för både momentinlärning och relation!

Tårarna brände lite i ögonen på hemvägen från Frida då jag satt och funderade lite och tankarna, som alltid, gled in på Rasta. Insåg vilken kunskap det finns idag om den typen av hund som ”inte fanns” på hennes tid… Det har hänt mycket på de här åren! Jag undrar hur Fridas tänk hade passat henne – alldeles ypperligt tror jag. Så synd att inte hjälpen fanns att få när jag behövde den… Gör alltid lika ont… Å andra sidan så hade det inte spelat någon roll, visst hade vi kunnat träna mer och förhoppningsvis även tävlat oss till lite högre klasser, men det var ändå allergier med mera som tog hennes liv. Ibland glömmer jag det och tar på mig skulden... Och hur det än är så spelar inte tävlingarna någon roll så här i efterhand. Jag vill ju bara ha min lilla tjej hos mig, och det är ju omöjligt.

Funderade även en del på min nuvarande träning med mina tjejer och kände mig oerhört taskig mot Faquera. Plötsligt blev det glasklart att vad gällde vår räddningsträning satsade jag 110 %, minst. Var i stort sett alltid oerhört disciplinerad, väl förbered, målmedveten och satsade järnet på vår träning etc. Gav mig även själv ut och joggade etc, vilket jag hatar, för att själv ha kondition att orka med. Med lydnaden känns det lite si och så. Jag satsar inte fullt ut. Målet är att komma till elitlydnad och självklart vill jag gärna ha ett lydnadschampionat. Men när jag tränar med henne tänker jag inte 10:or och jag ger henne inte den träning och credit hon är så väl värd och behöver… Axxa får mer träning, bättre förberedd träning, mer genomtänkta belöningar och den positiva förstärkning hon är värd. Samtidigt har jag högre krav på Faran än jag har på Axxa. Oerhört orättvist! Ska bättra mig där!!

att uppdatera om, men inte så mycket tid...
Håller på med en summering av 2009 samt ett inlägg om träningen jag, Annika och hundarna var iväg på hos Frida Sundberg men det dröjer lite.

Imorgon börjar jag nya jobbet! Scaaaary!!!
Hörs snart!