Har inte tränat något med hundarna på flera veckor… Dessutom blev det inget av med skyddslägret jag längtat efter – lägret gick av stapeln, men jag var inte med… Så jag ringde och kollade om jag kunde få hoppa på en privatare för Frida Sundberg som Annika bokat sen ett tag tillbaka. Det gick alldeles utmärkt!! Kvart över sju på lördagsmorgonen hämtade Annika upp mig för vidare färd, fyra träningstimmar och ett antal mil senare var vi hemma lagom till utsatt tid, 15.00 Vi varvade mellan Diesel och tjejerna hela dagen då vi bokat lika mycket tid. Annika & Diesel körde förbudsövningar, släppanden, framförgående, kryp samt lite start”tänk” i skyddet (bitövning, släppanden och backa ut från fig.), detta kan ni läsa om på Annikas sida om ni vill. Själv började jag med Faquera och tvärtemot vad jag tänkt så fick hon idag den mesta tiden! De enda moment jag tänkt ut innan var apportering med Axxa och inkallning med ställande med Faran. Väl på plats dök det upp några moment till. Insåg även att jag ska ta tag i Farans släppanden och ”orespekt” i leken…
 
Faran
Fot
Började med fotgåendet, fick lite ljud vilket ju numera dyker upp när vi inte kört på länge och hon är så laddad. Inget vi tog tag i då det inte är något eg. problem. Fokuserade istället på hennes sneda sättanden och plogning – något som finns där jämt men blir mycket påtagligare efter träningsuppehåll. Fick tipset att bara gå ett par steg rakt fram och sedan göra halt, gå ett par steg rakt fram och sedan göra halt osv. Sätter hon sig snett ”korrigerar” jag in henne, i hennes fall med hjälp av ett nytt fot-kommando bara. Detta då Frida tyckte hon verkade ha fått lite negativa associationer med fot-kommandot? Detta skulle också bidra till rakare raksträckor då det tar längre tid att få jackpot om hon går ut med rumpan och sedan måste rätta in den vid sättandena än om hon går rakt i transporterna också. Jackpot när sättandet blir rakt. För att få mindre plogning skulle jag gå mycket vänster om marsch och vänster om halt. Ifrågasatte dock detta då vi har sneda sättanden i höger- och helt om halt. Minns inte vad hon sa angående detta…

Inkallning med ställande

Fick en del matnyttiga tips och detta kan nog fungera! Ska dela upp momentet i två delar; stadgedel och stanna-del.
Stadgedelen går ut på att jag lämnar henne ståendes i på stanna-kommando (viktigt att det är samma ord som jag ska använda som stopp i inkallningen) och backar x antal meter (variera). Fortsätter att upprepa stanna och berömmer kontinuerligt. Rör hon sig det minsta talar jag om för henne att så gör man inte men fortsätter övningen. Jag bryter inte då hon tar det som en belöning att jag går emot henne och vi går iväg tillsammans för att göra om – även om jag tydligt visar mitt missnöje. Rör hon sig inte springer jag emot henne och slänger belöningen bakom henne – hon får INTE röra sig fören jag säger varsågod. Säg först varsågod och släng sen så hon inte drar på min hand utan på mitt frikommando.
Stannadelen skulle jag lämna henne (ställning stå/sitt/ligg spelade ingen roll?) gå ca fem meter, kalla in och samtidigt som jag kommenderar stanna tar jag ett steg emot henne och spärrar ut armarna = enorm kroppshjälp. Testar att öka till ca 10 meter och gör samma sak. Varva lite med raka inkallningar så att hon inte tappar tempo. Sedan ökar jag INTE avståndet utan snarare närmar mig henne lite igen och jobbar på att minska ner kroppstecknet så att det bara är röstkommandot kvar. DÅ som först ökar jag avståndet igen och använder mig aldrig mer av någon fysisk hjälp.

Hela tiden tränar man parallellt på båda övningarna.

Ska träna stadgedelen i ”stanna”övningen med Axxa med.

Kryp
Hennes teknik är bra, prio ett ligger på att hon aldrig får resa sig upp självmant under/innan hon kryper! Spela roll om hon ”bara” får 8,5 på grund av tekniken när risken är att vi nollar momentet till följd av att hon går upp. Så sant, så sant… Reser hon sig upp talar jag om att jag inte gillar läget med ett nej och börjar om igen. Ett tips var att hon ska kunna krypa även fast jag har godis ovanför huvudet på henne – omvänt lockande. Kan även köra lite stadgeövningar á la hundcoachen för att utmana henne i krypet (dra lite i kopplet uppåt för att hon ska trycka sig neråt etc).
Idag trängde/plogade hon extremt i krypet också, men det är det inte någon fara med i vanliga fall (med mer regelbunden träning) så det lade vi inget krut på.

Axxa

Apportering
Idag var Axxa het, för att inte säga övergasad, vilket resulterade i en apportering utan dess like… Skulle nog ha fått – 9 på tävling. ;)
För att få bort hennes rumplyft och luftbett vid kastet av apporten:

Börja med att köra förbudsövningen med apporten (se Annikas sida). Sedan; kasta apporten, kliv ur position (påminn om sitt kvar) och dra i kopplet – stadgeövning à la hundcoachen – gå tillbaka till henne och belöna med kamp. Gå själv och hämta apporten.
För att få bort rullningen av apporten i ingången - Träna henne i att kunna sätta sig ner med apporten (nu kan hon sitta och hålla och gå och hålla, men rullar i sättandena). Gärna inomhus där hon är lugnare, än utomhus där hon speedar mer.
Se ovan - Träna bort handduttarna* i ingångarna (de vanliga) förmodligen bidrar detta plus ovanstående till rullandet/tugget i ingångarna.
* - Hon duttar på min hand i ingången…

Framförgående

Bestämde mig hastigt för att ta tag i mitt absoluta hat-moment, framförgåendet… Ett moment jag inte ens försökt träna på sedan… 1992 ungefär!
Sätt ner henne i rätt riktning, lämna henne och gå tvärs över plan (eller så långt du orkar, men helst tvärs över plan). Visa henne bollen/godiset och låtsar sedan lägga upp bollen på en hylla i luften, rakt framför henne. Gå sedan tillbaka till henne, men jag ska vända mig om ett par gånger och peka mot hyllan. Väl tillbaka tar jag tag i koppelöglan samt halsbandet och rör mig mot hyllan. Innan vi startar säger jag gärna ”var är bollen, före” eller liknande och pekar mot hyllan för att förbereda henne – något jag kan ha kvar som föreberedelse även på tävling. Märker jag att hon vill iväg släpper jag ut kopplet och låter henne dra mig mot hyllan. Hon får dra/hänga i kopplet, det gör ingenting – tvärtom upprepar jag före (eller det kommando jag vill använda) och bra. Några meter innan hyllan stannar jag henne (har de ett stanna-kommando använder jag givetvis det, i Axxas fall stoppar jag i kopplet) och säger till henne att vänta och går sedan själv fram till platsen och låtsat plocka ner bollen från hyllan. Går sedan tillbaka till henne och belönar. Efter leken tar jag tillbaka bollen, sätter ner henne och går tillbaka och lägger upp bollen på hyllan igen. Gör exakt likadant åt andra hållet.

Längre fram kan jag gå in på planen, lägga upp bollen på mina låtsashyllor, köra något moment för att sedan göra framförgåendet och därefter belöna.
Kan även kombinera detta med att hon ska komma ihåg att jag i förra vändan lade tillbaka bollen på hyllan efter belöningen så att jag i nästa vända åt samma håll inte ska behöva gå tillbaka hela vägen och låtsas lägga bollen där igen. På så sätt drar man ner på hjälperna innan varje start.
Ska alltid belöna på så sätt att jag lämnar henne och går fram och hämtar saken från hyllan. Ska alltid ha hyllan högt upp i luften, absolut inte på marken för jag vill inte ha en hund som går och nosar!

Trolleri!
Både jag och Annika var oerhört skeptiska till att vi skulle kunna lura hundarna så pass! Frida påpekade dock att vi gjorde ju, för hundarna, oförklarliga saker varje dag. T.ex kan ju inte hundarna förstå hur vi får vatten ur en kran, så varför skulle vi inte kunna plocka en boll ur luften?!? Helt sant… Axxa gick på det, hon drog iväg så jag höll på att lätta från marken. Och Diesel -  han titta på Annika med en blick och ett uttryck som sa ”WOW!!! Min matte kan TROLLA!!!”.   Även under pausen efter momentet såg han på henne med den blicken ett par gånger och man såg hur hon växte i hans ögon. Underbart bra för både momentinlärning och relation!

Tårarna brände lite i ögonen på hemvägen från Frida då jag satt och funderade lite och tankarna, som alltid, gled in på Rasta. Insåg vilken kunskap det finns idag om den typen av hund som ”inte fanns” på hennes tid… Det har hänt mycket på de här åren! Jag undrar hur Fridas tänk hade passat henne – alldeles ypperligt tror jag. Så synd att inte hjälpen fanns att få när jag behövde den… Gör alltid lika ont… Å andra sidan så hade det inte spelat någon roll, visst hade vi kunnat träna mer och förhoppningsvis även tävlat oss till lite högre klasser, men det var ändå allergier med mera som tog hennes liv. Ibland glömmer jag det och tar på mig skulden... Och hur det än är så spelar inte tävlingarna någon roll så här i efterhand. Jag vill ju bara ha min lilla tjej hos mig, och det är ju omöjligt.

Funderade även en del på min nuvarande träning med mina tjejer och kände mig oerhört taskig mot Faquera. Plötsligt blev det glasklart att vad gällde vår räddningsträning satsade jag 110 %, minst. Var i stort sett alltid oerhört disciplinerad, väl förbered, målmedveten och satsade järnet på vår träning etc. Gav mig även själv ut och joggade etc, vilket jag hatar, för att själv ha kondition att orka med. Med lydnaden känns det lite si och så. Jag satsar inte fullt ut. Målet är att komma till elitlydnad och självklart vill jag gärna ha ett lydnadschampionat. Men när jag tränar med henne tänker jag inte 10:or och jag ger henne inte den träning och credit hon är så väl värd och behöver… Axxa får mer träning, bättre förberedd träning, mer genomtänkta belöningar och den positiva förstärkning hon är värd. Samtidigt har jag högre krav på Faran än jag har på Axxa. Oerhört orättvist! Ska bättra mig där!!