Har känt mig rätt sliten ett tag och i torsdags fick vi mail om att ett av programmen jag arbetar med dagligen skulle uppdateras. Passade på att fråga bossen om jag kunde ta semester på fredagen vilket gick bra. Härligt med lite flexibilitet.  I fredags ställdes ingen klocka utan vi gick upp när vi vaknade, runt 06.30 Efter en lugn och skönt morgon lämnade jag Jennifer på dagis vid 9-tiden och åkte sen direkt till skogen med tjejerna. 1,5 timme gick vi omkring, ja jag gick, tjejerna racade rätt bra! Faquera är rätt roligt... Hon gillar INTE när jag plockar svamp! Varje gång jag böjde mig ner för att plocka, vi fick ihop en bajspåse idag med, så ställde/satte hon sig framför mig och började pipa/"knorra"! Axxa som undrar vad jag gör lyckades istället stjäla en trattis precis innan jag skulle ta den, det gjorde hon dock inte om igen så jag antar att det inte var så gott.  Efter skogssvängen åkte jag hem och käka lunch och softade lite innan jag åkte för att hämta Jennifer på dagis vid 14-tiden men då hade farfar redan hämtat. Istället blev det en sväng till i skogen för mig och tjejerna innan vi åkte vidare hem till mina föräldrar. Där blev jag bjuden på god middag innan jag blev bjuden på bio, vi såg en oväntad vänskap - en riktigt bra film!

På lördagen vaknade jag rätt tidigt men låg och drog mig lite, efter en stund kom pappa in och sa att han kunde ta morgonkissen med tjejerna så jag kunde ligga kvar. Jag hör hur han säger "sitt" och sedan hur dörren öppnades, han klev ut och sedan hörde jag ett "varsågod".  Ungefär 45 minuter senare kommer pappa upp och säger att han tänt en brasa och att frukosten är klar, om jag vill gå upp! Härligt! Visar sig att pappa varit ute över en halvtimme med tjejerna och det hade skött sig så bra! De drog inte ens hälften så mycket som med mig  och i alla hundmöten, de vart tydligen en del, så hade han kortat upp kopplen då han inte vet hur mina hundar beter sig men de hade knappt tittat på de mötande hundarna, än mindre brytt sig! Däremot hade de mötande hundägarna håvat in sina snabbt som 17 och hållit sig undan! Mycket skönt tyckte pappa. 

Det var helt fantastiskt, underbart att få ett helt dygn "för mig själv"!! Vet inte när det hände senast...

      

Efter frukosten kom Robban och lämnade Jennifer då han skulle iväg på ett ärende, hon fick dock inte veta att jag sovit hos mormor och morfar utan fick tro att jag sovit hos en kompis för familjefridens skull... Jag tänkte att Jennifer kunde vara hos mormor och morfar ett tag så kunde jag och tjejerna åka själva till BK och träna, men se det tänkte inte Jennifer! "Jag vill vara med min mamma! Jag har inte träffat min mamma på jätte, jättelänge!!!". Vad säger man då?? För första gången sedan hon var liten bebis fick hon hänga med till BK och träna med mig. Jag undviker det då jag känner att jag inte kan fokusera varken på hundträningen eller på Jennifer när hon är med vilket gör att det bara blir soppa av alltihop och det är bättre att avstå. Denna gång pratade vi dock igenom innan hur vi skulle göra och kom överens om att först tränar mamma Axxa och Jennifer får stå och titta på/fika och sedan skulle hon få träna med Faquera.

Väl på BK så började allt bra; vi ställde ut en ruta, Jennifer hoppade i vattenpölar (en fördel med blöt plan!), hämtade Axxa och rastade henne, plockade fram fikat och jag började träna rutan. Själva rutanträningen gick sådär, avståndet var inget problem, men "avsluten" i rutan var inga höjdare... Introducerade en hel treas ruta för första gången och frånsett "detaljen" med att hamna rätt i rutan så gick det mycket, mycket bra!

Sedan hittade dock Jennifer en boll med snöre i träningsväskan som hon började leka med! När Axxas bästa lekkompis far omkring på plan och viftar och slänger en snörboll hej vilt gick det inte riiiktigt att koncentrera sig... Jag bad jennifer om hjälp med träningen istället vilket hon blev jätteglad och stolt över. Hon fick hjälpa mig med att räcka mig apportbocken vid hindret inför hoppapport vilket hon skötte jättebra. Dock hade hon bollen i andra handen och Axxa har ju redan stooor dragning till TL i dessa moment så denna störning blev waaay to much! Jag lade ner träningen.. Sen kom jag att tänka på att nästa gång Jennifer kommer med när jag tränar ska jag låta henne leka på men köra lätta, basicövningar med Axxa då detta är maximal störning för henne vore ju det superträning!

Jag lade in Axxa i bilen och tog ut Faquera istället som vi kommit överens om. Här kommer en lång bildserie med kommentarer.    


Jennifer ställer upp för att köra hopp apport som ju jag och Axxa gjorde och frågar hur hon ska göra...


Under tiden har Faran sprungit in i rutan och ställt sig!


Jennifer springer fort, fort till rutan för att belöna samtidigt som hon ropar "Braaaa"...


Nästan framme och Faran står stadigt hela tiden!


Lek med bollen


Vet inte vem som har roligast...


Jennifer eller Faran, men båda har kul och det var huvudsaken!


Delad glädje är dubbel glädje!


Med lite hjälp från "en vän" släpper Faran bollen och träningen fortsätter

Nästa moment är givetvis hopp apport och då säger Jennifer till mig att "jag och Faran ska träna, du får stå där borta!" och så pekar hon på en punkt lååångt bort... Faquera är dock sååå invand på att träna med mig att hon lyssnar ju "inte riktigt" på Jennifer... Så jag måste stå lite närmare så hon fattar att hon får hoppa på Jennifers kommandon etc...


Uppställning inför momentet - ni ser ju vart Faran har fokus...


Tredje eller om det var fjärde gången gilt och några framflytt senare "man får faktiskt stå här mamma", så kommer apporten över hindret... Fortfarande fokus på bollen i handen och inte på apporten...


Å hopp! Faran är på väg över hindret, men skiter så klart i apporten när hon landar och tar bollen istället men vad gör väl det???

Efter lydnaden fortsatte vi till agilityplanen där jag fick förklara skillnaden på lekplatsen där barnen får träna och agilityplan där hundarna får träna - hundarna får inte leka på lekplatsen och inte barnen på agilityhindren... Även om jag kan tycka att det är lite fånigt, nu när jag själv har barn, att inte en 15 kg unge får hålla på med hindren när betydligt tyngre fyrbenta kolosser får hålla på, men men... Så länte det sker på föräldrarnas ansvar, men det antar jag att det är på lekplatser också?


En lerig tunnel fick hon dock krypa igenom, har dock för mig att hon avstod när hon kände lukten i tunneln!

Faran fick hoppa över några riktigt låga hinder, ta några tunnlar och sedan springa hur som. Jennifer såg några stooora vatten- och lerpölar och dessa lockade betydligt mer än hundträningen!! Alltså vart det en hel del hopp och skutt i dessa innan vårt genomblöta (det regnade ju hela tiden) och totalt nerlerade gäng hoppade in i bilen och åkte hem till mormor och morfar igen, där lunchen stod redo på bordet - härligt!! Jennifer och jag hade ett par toppentimmar på BK och jag insåg att även om jag emellanåt måste åka själv för att få kvalitet i träningen och egentid så ska hon få hänga med någon gång ibland! Bara att anpassa allt efter förutsättningarna.

I söndags träffade jag Lindha med Ajax & Devil för uppletande och lydnad på Värmdö BK. Det var sååå länge sen vi träffades nu, fastän vi varje gång säger att det inte ska dröja så länge till nästa gång… Vi hade fantastiskt väder, helt underbart, men tyvärr glömde jag kameran hemma… Tog dock några bilder med Iphonen, men glömde mina fota mina egna hundar… Roligt var att vi har fyra schäfrar, två tikar och två hanar och alla jobbar heeelt olika i rutan och har olika svårigheter!

Lindha står i leran (!) och kollar in när Ajax letar

Lindha och Ajax

Vi började med en timmes snack vid den blivande basen till uppletanderutan! Därefter vallade vi, lade ut fem föremål och så körde vi hundarna i följande ordning:
Axxa, Ajax, Devil, Faquera, Ajax, Axxa, Ajax. Ajax fick gå några skick efter mina tjejer då han kan ha lite svårt för att det varit andra hundar tidigare i rutan, dessutom var det många terrängskiften vilket även det kan vara en svårighet. Det var många svampplockare i vår ruta till och från och man kan väl tycka att vi borde kunna få ca 20x60 meter för oss själva när de har hela skogen, men men… Det resulterade i att vi hade en massa färska ”spårupptag” överallt i rutan…

Lindha och Devil

Faquera fick leta upp tre föremål och det gjorde hon i makligt tempo. När hon kom in med första föremålet gjorde hon något som hon aldrig gjort. Hon släppte det på marken (!), backade bak och gjorde massa lekinviter!!! På tredje föremålet följde jag långsamt med henne ut i rutan, inte alls som det brukar vara men jag märkte redan i somras att hon börjar tappa i uppletandet. I fortsättningen ska jag nog köra henne på ett föremål, belöna och leka massor med det. Och sedan ta ut henne för flera uppletanden med ett skick/föremål i taget, tror hon skulle uppskatta det mer än att leta efter flera på en gång. Hon gillar uppletande, men det känns som att det generellt är leken/belöningen hon vill ha och inte jobbet numera! Min lilla forna arbetsnarkoman! Men visst, är det så hon vill ha det så gärna för min del!

Axxa, phew!... Hon var som en orkan i rutan! For fram som en trimmad turbo utan varken vett eller sans! Jag är glad att hon inte skadade sig… Näsan hade hon nog med sig men noll fokus på uppgiften, hon tog upp en massa spårupptag och for iväg utanför vallningen så jag fick ropa in henne mer eller mindre konstant… Hon kom dock som ett skott varje gång och det får man vara glad för! Mellan springet och spårupptagen fick vi dock in fyra av föremålen om jag inte minns fel… Därav körde jag ett uppletande till med henne på slutet där hon tog in tre föremål och även om vi hade samma legor som förra gången så hade hon noll koll på var de låg… Denna gång var hon lite mer sansad i vart fall… Som uppletande betraktat var det en ”smärre” katastrof men som ”energitömning” inför lydnadsträningen var det kanon!

Devil på G

Efter uppletandet tog vi en lååångfika i solen på appellplan och Faquera fick agera sällskapstant. När hon väl slutade tigga genom att gnälla… fick hon smaka ett par bitar – numera är det tydligen som så att en tyst tiggande Faquera kan få det hon vill ha… Har väl liksom ändrat lite prioritering där. ;) Sen fick hon köra en vanlig apportering, en hoppapport på låg höjd samt gå på bruksstegen. Allt med fokus på belöningarna och inte så mycket på hur momenten utfördes. När vi skulle gå av plan såg jag hur hon gick och sneglade förväntansfullt på rutan så det är klart hon fick avsluta med den!

Axxa då… Jomen efter uppletandet var hon rätt sansad! Började med två korta fotgåenden som kändes riktigt bra! Sen körde vi:
Bruksstegen, för den älskar hon, och den gick mycket bra – belöning när hon står på nedersta steget
Inkallning med ställande – testade några olika varianter och pratade en hel del med Lindha efteråt och har nog en plan för hur jag ska gå tillväga här
Rutan – avståndet har vi inga som helst problem med nu… Körde på upp till 30-35 meter och det fungerar, dock måste hon lära sig att hitta rätt i rutan även på detta avstånd… Fokus på denna detalj nu. Tränade även lite ”helhet” på så sätt att när hon efter skicket stod stilla i rutan så gick jag fram och belönade, sade därefter ”ligg” och gick resterande av ”trekanten” för att därefter kalla in och avsluta med fotgående. Första gången verkade hon tro att det var en luring när jag sade ligg… Sen gick det bra och resten av momentet med!
Hoppapport var jag mycket nöjd med
Korta apporteringar med fokus på inget tugg = inget tugg! Mycket bra! Ska fortsätta träna detta genom att försöka stjäla apporten!
Generellt hade hon usel stadga! Vet inte hur många gånger jag vände mig om för att köra en inkallning enbart för att se att hon stod upp… Vid ”eftersnack” med Robban tror han att det beror på hennes generella aktivitetsnivå just nu och det är inte omöjligt…

Devil på väg in

Efter träningen vart det någon timmes eftersnack innan vi åkte hem var och en till sitt med löften om att det inte ska gå lika lång tid till nästa gång vi ses! Kändes riktigt bra att träna med Lindha idag, inte bara för att Lindha är Lindha, utan även för att det är första gången på läääänge jag tränar med någon annan som har schäfer! Alla kurser jag gått senaste åren har också varit för BC:ägare och säga vad man vill men alla raser är olika och schäfrar fungerar inte som BC:s… Dessutom tränar jag och Lindha rätt olika, men ändå lika. Hon är bättre än jag på att ”rama in” hundarna vilket dessa kära fyrbenta kan behöva… Kändes riktigt bra att prata om ett par av momenten och få Lindhas syn på det hela. Det är ju inte heller intet för intet som både Ajax och Devil bland annat är lydnadschampions och tävlar elitbruks!

Faquera är i höglöp, alltså började hon löpa runt den... 28-30 augusti. Tänkte jag ska bli lite bättre på att ha koll i fall hon skulle få strul med livmoder eller annat nu på äldre dar...

För familjen innebär det att hundarna får vara ute på tomten i skift, Axxa och Birre ihop och Faran för sig själv...
Birre för att vi inte vill ha någon tjuvparning, även om det inte blir några valpar finns det ju andra risker...
Axxa för att hon inte ska sätta på Faran hela tiden vilket dels blir en massa onödig stress och dels är det onödig belastning för Farans rygg.
Själv måste jag komma ihåg att inte släppa ut dem som vanligt vid frukostdags på morgnarna, inte lätt inte vid den tiden på dygnet...
Så leker livet på hos oss just nu.

Jaha, i lördags åkte jag ut till Drottningholm för att möta upp Lindha med Ajax & Devil samt Annelie med rottisen Lotus. I dag stod det spår på schemat, vilket mina tjejer inte verkar uppfattat… Jag lade ut ett spår på ca 350 meter till Faran och ett på ca 850-900 meter till Devil medan Lindha lade ut ett till Axxa på mellan 500-800 meter och några apporter. Devils spår gick bra trots möte och kortare pratpaus med svampplockare. Jag tycker han var kanonduktig med tanke på att vi var ute och spårade i Baltiska havet, enligt min gps…

Faran… Ja, nu är jag inte riktigt 100 men hon vimsade lite och jag tror att hon bytte spår. Jag bröt henne och gick tillbaka till där jag visste att jag lagt spåret någonstans i närheten (ja, jag hade glömt starta gps:en när jag gick ut det…) och då tog hon upp det igen och så kom vi till spåret helt rätt och riktigt där hon hittade sin kära boll.

Axxas spår vet jag inte vad som hände med för till sist gav jag upp, vi bröt och så gick vi tillbaka till bilen. Jag vet att: spåret låg i två timmar, det var ny spårläggare vilket hon inte är van vid, det var fullt med svampplockare i skogen och det var även uppbökat här och var. Jag vet inte om det var svårigheterna eller varför det gick galet. Snart ska vi ses igen och då ska Lindha lägga några kortare spår med kortare liggtid och förhoppningsvis lite mer orörd mark så får vi se hur det går, bra att försöka ”nolla” och sen öka på med svårigheter en i taget för att se var det brister.

På söndagen skulle jag och Axxa ut och jogga igen, planen var att hitta genvägen så jag kan få ihop min långrunda… Inte heller idag gick det som planerat då jag efter ca 2 km tycker det ser ut som att Axxa haltar, efter 2,5 km är det kristallklart att hon inte är ren i gången fram och jag får ringa Robban… Han är schysst och kommer och hämtar upp Axxa, jag  avbryter långrundan men joggar ensam tillbaka hem… Shit, vad det kändes konstigt, tråkigt och helt oinspirerat att jogga utan bästa joggingkompisen! När jag kom hem sa Jennifer att hon trodde det var en ”strekning”, de hade då sköljt alla tassar och kollat igenom noggrant. Eftersom jag numera har ett rätt bra katastroftänk vad gäller hundarna satt jag givetvis och bläddrade i ”rehab för hund”- och ”fysträning för hund”böckerna en stor del av kvällen och undrade om det var någon gammal skada eller någon ny… Funderade på ny valp etc. etc…

Måndagen tog vi det lugnt med bara vanliga ,dock något kortare, promenader och då tyckte jag hon markerade något i början men inte sen och på tisdagen var hon som vanligt igen vad jag kunde se. Så jag hoppas att det bara var något väldigt tillfälligt!

Imåndags lånade vi Robbans föräldrars båt för att åka ut några dagar i skärgården.

Jennifer skötte uppdraget med att ta in "bojjarna" med bravur

Axxa tyckte väl lite si och så om att åka båt, det var första gången för henne, men hon fann sig till rätta  

Stegesund

Tres amigos

Det var underbart väder och vi hitade ett litet skär där vi var alldeles själva! Dessutom var ön så liten att vi hade full koll och inget vilt fanns! Det var vad som stod högst upp på vår önskelista, det visade sig också finnas två små sand-/stenstränder så hundarna var lösa hela tiden och sprang och simmade som galningar och Jennifer kunde plaska på valfri strand.

Innan vi lade till och släppte iland alla hoppade jag iland och kollade av hela den lilla ön 

Axxa plumsar i

Det var otroligt klart vatten

Sjöodjuret

Lunchen lagades och åts i land vilket Jennifer tyckte var jättespännande! Liiite svårt att äta soppa på papptallrik tyckte hon dock...

Det var tydligen jättekul att gå och lägga sig i ruffen men att sova där... Det var inte riktigt lika kul...

Tisdag morgon började med jättefint väder och dagen tillbringades precis som gårdagen, hundarna simmade och sprang och Jennifer badade och hoppade mellan stenar etc.

Axxa hoppar i

Faquera på språng


Tre idioter i sjön samtidigt ;)

Det visade sig dock att ett dygn på sjön var rätt lagom, hundarna var heeelt slut, Jennifer ville åka båt (fort!!) och inte vara på någon ö och dessutom vart Robban sjösjuk när vi skulle sova i båten... Inte nog med det så tvärtemot vad väderleksrapporten sa så tyckte vi att det började se lite si och så ut med vädret... Det var flera år sen vi var på sjön sist och med lånad båt full med hundar och barn kändes det bäst att ta det säkra före det osäkra och åka hem.

Vid husses fötter är det tryggt för en slutkörd Axxa

Ja, ni ser hur himlen ser ut...

När det gungar mycket kan det vara skönt för Faquera om någon håller henne i handen, tyckte Jennifer

Möte med Waxholmsbåten i Stegesund...

Riddarborgen i Waxholm

Det smällde till med rejäl åska och regn när vi kom hem så det kändes helt okej att ha avbrutit båtresan tidigare! När regnet upphörde några timmar senare åkte vi iväg på utflykt - 2,5 km promenad på Värmdöleden med efterföljande, obligatoriska, besök på Bullandö glassfabrik. På kvällen bäddade Jennifer ner Faquera i biabädden och satte sig bredvid henne för att se på tv.

När Jennifer gått iväg tog Axxa hennes plats, det vart en luuugn kväll hemma!

Efter frukosten lastade vi in oss i bilen och åkte den mysiga vägen till Stenslätten och tog färjorna till Waxholm, i Ellboda mötte vi upp min mamma.

Vi började med att gå en hundpromenad på grusvägen så att Axxa skulle få göra av med den värsta energin innan vi gav oss in i skogen för att leta svamp. Leta svamp var just vad vi fick göra… Fick ihop en liter tror jag men inte mer än så. Vi var i vart fall ute i 2,5 timmar och hann med lite picknick också.

Fika på gång

Efter skogsrundan åkte vi iväg en bit så att hundarna, och Jennifer, kunde få bada och svalka av sig. Axxa och Faquera fick även motionssimma en del och det slutade med att alla vi tvåbenta badade också.  

Phew, vilket simpass! Skönt att stå och svalka sig en stund...

Stenig strand = bada med gummistövlarna på     

Någon timme senare åkte mamma hem och vi övriga fortsatte in mot Waxholm. Jag hade sett ett par lekplatser vi måste utforska så vi tog först en lekplats, sedan hamburgerlunch innan vi besökte lekpark nummer två.

När vi närmare åtta timmar senare åkte färjan hem var det med tre utslagna hundar och en lika utslagen fyraåring… Jag och Robban var inte särskilt pigga vi heller, men vilken härlig dag vi hade!

Kastellet i Waxholm, eller Riddarborgen som Jennifer kallar det för   

I lördags gick vi en timme i skogen hela familjen och avslutade md att gömma godis i träd till hundarna på Jennifers begäran.

  


Åkte ner till Telegraf för att vända bilen och där var det fullt av stora segelbåtar - tydligen starten på Gotland runt men det hade vi tyvärr ingen aning om.  

På söndagen gick vi ut på en långpromenad, första stoppet blev vid lekplatsen ca 300 meter hemifrån då Jennifers kompis, vår granne, var där med sin mamma. Efter ungefär en halvtimme lyckades vi slita henne därifrån och gå vidare. Hade glömt att det regnade dagen innan för då blir den annars fina stigen som leder till vattnet väääldigt lerig så Jennifer tog av sig skorna och gick/sprang i leran - superkul tyckte fyraåringen!



Mindre kul tyckte pappan som drog vagnen och inte kunde gå runt det värsta som jag och hundarna gjorde.   Väl framme vid "vårt" berg blev det matsäck och bad, underbart!

  

Det är inget bra badställe för Jennifer (ingen strand, halt berg och hon bottnar inte) och vi hade glömt simpuffarna hemma men det löste sig ändå. Hon hade ena armen om min hals och simmade med den andra och sparkade med benen. Nästa gång ska puffarna med så hon kan bada mer själv. Självklart fick hundarna också bada, men inte samtidigt som Jennifer. Närmare fyra timmar senare var vi hemma igen och då gick Jennifer över och lekte med granntjejen. Under tiden passade jag på att träna lydnad med en gaaanska trött Axxa. Vi tränade på:

Rutan
Gick jättebra de första två skicken på ca 10 och 15 meter. Sedan tränade jag något emellan för att därefter köra rutan från andra sidan av tomten. Då skickar jag från ena gräsmattan, över grusgången och in på nästa gräsmatta. Ett skick gick lite si sådär, med flera dk fick jag in henne, resten gick inte alls… Satte mig ner på hennes nivå och insåg att hon inte såg rutan alls! Tomten är ojämnare än jag trodde och plötsligt vart jag glad att gått så bra som det gjort ändå. Här kan jag träna längre fram om jag vill men jag ska inte köra rutan från det hållet nu med tanke på den nivån vi är på. Får sätta mig på huk nu när jag vill få ut avståndet lite för att se var jag ska ställa rutan och varifrån jag ska skicka så att hon har en chans att se den!

Tränade andra halvan av momentet genom att lägga ner henne och gå som i en trekant för att sedan kalla in så att hon får en snygg ingång bakifrån.

Stegförflyttningar
Höger är helt ok så länge jag inte förbereder mig genom att ha godis i handen… Tränade en del åt höger och en hel del stegförflyttningar och högervändningar under bakåtmarsch, med lite mer träning kan vi få grymma stegförflyttningar bakåt. Stegförflyttningar åt vänster måste jag fokusera på.

Metallapportering
Bröt och belönade en gång på sträckan och gjorde två hela med ingång. Lite glappkäft i ingången och vill ha högre fart på sträckan mot mig, annars bra. Kör jag tvärs över infarten (där jag körde rutan) får jag kanonfart in, är kanske lite roligare att springa där det inte är helt plant och hoppa över stenarna på var sida om uppfarten??

Vittring
Gömde ensam pinne 2 gånger och gömde pinne med pinnhög ca två meter framför två gånger. Första tre gick bra, sista tog hon med sig en pinne från högen på väg ut…

Inkallning med belöningsord på sträckan
På upp till 25 meter fungerar det kanon sedan känns det lite osäkert… Bara att träna på genom att ibland öka sträckan och ibland lägga ut bollen innan vi ställer upp så att hon inte ser att jag slänger ut den.

Hääärlig dag! Hoppas på bra väder på semestern nu!!! 

  

Idag fyller Faquera 10 år och jag känner mig rätt sentimental. För Faquera är den hund som binder samman mycket i mitt liv, hon är den som träffat alla mina hundar och samtliga av Johannas hundar. Johanna och jag har "hängt ihop i 17 år... Det är mycket som hänt under de 10 år jag kamperat ihop med Faquera och här kommer en bildbomb och lite av det som hänt genom åren.

Faquera 8 veckor

2002
Exet skulle köpa hund och vi valde mellan schäfer från Äventyrs kennel, irländsk jaktsetter och jaktlabbe. Av flera anledningar bestämde vi oss för labbe och hade bokat en jaktlabbetik. Det blev dock inte så många tikar i kullen att det räckte till exet och jag kontaktade då Annika och det visade sig att hon hade en tikvalp på 13,5 veckor kvar! Vi åkte upp sent en kväll för att träffa valpen som sov under hela vårt besök och hon följde med oss hem samma kväll. Jag kände Annika sedan flera år och hade träffat henne och hennes hundar många gånger så det var inte så impulsivt som det kanske låter.

Det tog några månader innan exet insåg att schäfer inte var hans ras och han tyckte att Faquera verkade rätt dålig mentalt... Då är han uppvuxen med schäfer och vi hade redan Rasta... Jag höll dock inte med men hade inte tid för henne just då så han fick "underhålla" henne under något år innan jag kunde ta över henne helt.

2002 skrev jag nedanstående på min hemsida:
"Av olika anledningar blev Faquera min hund. Det beror förstås på vem man frågar, frågar man Faquera så är hon ingen annans än sin egen. Det är en liten självständig dam med en enorm vilja och envishet så livet med henne är väldigt lätt när vi är överrens och om vi inte är det kan det vara en viljornas kamp. Jag är å andra sidan känd för att vara rätt envis jag med så vi kanske förtjänar varann ; ) Målen med Faquera är många och högt satta, men vi tar det lugnt på vägen dit. Förhoppningsvis får vi campera ihop i många, många år."

Jag jobbar en dag i veckan på hunddagis och dag 2 hemma hos oss följer Faquera med till jobbet så hon blev socialiserad från start!

2003

Januari 2003

2003 var ett händelserikt år! Jag och exet separerade efter 10 år tillsammans och jag tar med mig tre av hundarna och flyttar till en etta. Han tar med sig Chili. Jag säger upp mig från jobbet och börjar plugga till ekonom på heltid, har dock kvar extrajobbet på hunddagiset.

På försommaren hade vi kennelläger och där träffade jag Lisa som hade Farans syste Fee. Både vi och tjejerna fann varann så på sommaren åkte vi ner och hälsade på dem i Blekinge under några dagar. Vi börjar även träna räddning i Chilis & min träningsgrupp.

Tjejerna röjer på stranden, Fee är längst fram  

2003 genomför Faran ett trevligt MH

2004
2004 är året när vi sätter fart!
Vi gör intagningsprovet till räddningskursen och vi tävlar lydnadsklass 1 och får med oss ett första pris i bagaget.
På hemsidan skriver jag följande:
"Det vi lägger ner mest tid på är dock motionen och nu har vi även börjat satsa mer och mer på tävlingslydnaden. Vi har även gått en grundkurs i agility så tanken är att även agility och till viss del spår även det ska ingå i vårt gebit."
Tiffany, min första hund, får somna in vid 13.5 års ålder.

2005
Detta år blev vi godkända  på både intagningsprovet och SBK1-kontrollen på räddningen!!! :)
Faquera mentaltestades samt exteriörbeskrevs och fick titeln Korad!

   
Räddningsträning på Uppsala brandstation, både jag och Faquera är lite höjdrädda men som med allt annat tar vi tag i våra svagheter och jobbar på ändå!

Räddnings- och hanteringsträning i Rosersberg

Räddningskompanjonerna Tigra och Faquera i Skövde på träning

Chili flyttar hem till mig igen och Linnie vandrar över till andra sidan pga aggressiv cancer...

2006
Faquera slog ut framtänderna och skadade ryggen, vid två olika tillfällen. Jag fick mitt kennelnamn Rackartygs godkänt. Rasta vandrade över till andra sidan på grund av sjukdomar...

I maj åkte jag och Faquera på räddningsträning till Skövde över en långhelg - där träffar jag Robban!
Robban och jag flyttar ihop med våra fyra hundar och köper på hösten en tvåa ihop.

Robban  

  
Faquera på väg upp ur Skövdes ökanda rör efter att ha krupit
ca 50 meter i detta trånga rör tillsammans med/framför mig

Här kommer jag efter, ni inser att det krävdes en del av hund
och förare för att fixa detta, det var haaalt att komma upp!

2006 tävlade vi appellspår och blev uppflyttade till lägre spår, vi tävlade lydnadstvåan och fick vårt första pris - detta inom loppet av fyra dagar. Vi genomförde slutprovet (IPRHFU) på räddningskursen och blev godkända och sist men inte minst genomförde vi en veckas RHFU på räddningsverket i Skövde och Faquera blev godkänd räddningshund med rekommendation att söka till internationella räddningsstyrkan!

Vi sex som klarade slutprovet, av de 50 som ville gå kursen från början...

 
Räddningsträning på Skanska, Upplands Väsby och på Vällstatippen, figge i röret

2007
Vi köpet landställe, en liten röd stuga med vita knutar och stooor tomt i Fagersta.
Faquera genomgår Tullens L-test med bravur och bevisar än en gång vilken underbar mentalitet hon har!!
Faqueras första och kennel Rackartygs första och enda (?) kull föds och Axxa stannar kvar hos oss.
Jag är gravid och mår illa hela hösten 2007, det blir inte mycket gjort inte...

Räddningsträning på High Chapparall med ett goda vänner!

Belöningsförväntan!!!

Båtsemester  

2008
I april går illamåendet över och vår dotter Jennifer föds!

Här är hon runt året

Jag, Robban, Jennifer och alla hundar åker och hälsar på Johanna i Åre  

2009
Vi köpte hus och flyttade till Nacka, sålde landet jag söker jobb och får jobb som ekonom. Chili fick somna in på grund av cancer i lymfkörtlarna...

Faquera tränar apportering

Faquera, Axxa och jag  

2010
Jag börjar jobba som vikarie på Reitan Sevicehandel ABs ekomomiavdelning för att sex månader senare få fast tjänst. Jag bestämde mig hastigt och lustigt för att låna ut Faquera för en valpkull till Äventyrs kennel där hon födde sonen Kaifas. Veterinärbesiktigade Faran – utan anmärkning inför parningen. Debuterade i lydnadstrean med Faran. Klarade körkortet!

Kaifas föddes med kejsarsnitt och det tog hårt på Faqueras rygg... Det visade sig att hon blivit friskförklarad från Strömsholm från något hon inte kunde bli frisk ifrån... Undersökningar visar att hon har Spondylos och L7S1 medpåverkan även på främre kotorna, då framförallt L5. Rehab inleds under hösten och återkommer till och från sedan dess. Ludde fick somn in då hans rygg var helt slut...

2011
Hösten 2011 blir Faquera sjukpensionär, ryggen börjar ta ut sin rätt och prio är att hon ska må bra!

Axxa och Faquera på en av alla våra stadsturer med Sophie och settrarna

Hösten 2011 förverkligar jag en av mina drömmar när jag & Faquera vandrar i Norge med Sophie & Tiffany

2012
Tjejerna börjar jobba heltid på Robbans jobb i januari och vi flyttar till nya huset.

Här är vi nu och jag är glad för varje dag jag får ihop med Faquera! Som jag inledde med under 2002 så har Faquera mycket gott självförtroende, är envis som synden och tycker hon klarar sig väldigt bra själv! Under 10 år har jag fått ha "tummen i ögat" på henne så kommer det nog alltid att vara. Livet med Faquera har alltid varit en viljornas kamp samtidigt som vi har varit med om otroligt mycket roligt! Faquera är en otroligt härlig hund och tänk vad vi varit med om!

Vi har kajkat runt hela Sverige på cykel, bussar, tunnelbanor, tåg och genom att få skjuts av andra!
Vi har tränat räddning, lydnad, spår, skogssök, agility, lite rapport, testat skydd och dragtränat för husbehov - snacka om allroundhund, en äkta bruksschäfer!

Mitt hjärta!