För ett år sedan fick jag en timmes massage på Björknässalongen i födelsedagspresent av Annika och Jocke, denna har jag ännu inte utnyttjat... Anledningen till att jag inte gått dit tidigare är för att jag väntat in rätt tillfälle. Ni vet, efter en lugn skön morgon/dag åker man dit utvilad och får en timmes härlig avslappnande massage för att sedan åka hem och fortsätta relaxa. Jo tack, i något annat universum i ett annat liv hade det kanske gått men inte i det liv jag lever! Efter jobbet åkte jag hem för att äta middag och hänga en kort stund med familjen innan jag och Faran hoppade in i bilen och åkte vidare. Sprang in på salongen just in time. Det tog ungefär 45 minuter innan jag började slappna av och jag kan inte heller säga att det var särskilt skönt och avslappnande men det var desto mer välbehövligt. Jisses, vad många knutor jag hade vad ömma mina muskler var aj aj aj… När jag på slutet började kunna uppskatta det hela tänkte jag att hundarna kan säga bye bye till sina friskvårdspengar – de kommer gå till mig nu! Herregud, hundarna har varit på massage ett antal gånger, hos chiropraktor, på laserbehandlingar och annat, treadmillat och simmat och jag… Ja, för mig var det första gången jag fick massage så det hela började med att jag lade mig med fötterna där jag skulle ha huvudet! Nåja, när jag skulle gå därifrån sa massagetjejen att jag nu skulle åka hem och ta det lugnt, slappna av och dricka massa vatten. Mmm, sa jag och kastade mig i bilen för att köra till kvällsträningen med Team EgoDogs.

Ego dogs-träning
Jag och Emma började med en sittande i grupp på en minut, sedan kom Julia och Ajax in och så fortsatte vi med tre minuters platsliggning. Faran låg hela men precis när jag kom bakom planket så pep hon en kort stund… Vete 17 vad som händer här… Därefter hjälpte Helena oss med tre tävlingsmässiga vittringar. Vi körde dock med vittringsspelet och en liten kvist som min apport. Alla tre gick suveränt! Alla applåderade vår vittring så det är inte bara jag som ser det otroliga framsteget. Hon sprang ut och slog på näsan ett par meter innan, gick lugnt ”runt” vid pinnarna, nosade och analyserade, tog rätt pinne och sprang in till mig.  
Sedan fortsatte vi kvällen med att köra igenom de ekipage som skulle tävla på lördagen lite mer tävlingsmässigt.  Emma kommenderade oss igenom respektive klass och på slutet kommenderade jag Emma och Plätt i vissa av deras moment.  VI gick även igenom hur jag ska fortsätta med vittringen fram till tävlingen.  I stort sett ska jag fortsätta som jag gör nu, men på torsdag ska jag byta ut kvisten mot 1/4 vittringsapport, vi ska alltså klyva den på längden. Sedan kör jag med dessa på torsdag och fredag. Övriga moment gick lite blandat.

Fotgående helt ok men lite för hög belöningsförväntan vilket resulterar i ljud…
Sättande under gång Bra, mycket bättre nu sedan jag slutat belöna tycker Emma…
Inkallning med ställande och läggande Bra för att vara Faran, vi är nöjda
Apporteringarna hoppade vi över för att spara på henne
Fjärrdirigering Rörde sig framåt en hundlängd men förutom framdriften så var det bra
Vittring körde vi ej då vi kört det tidigare på kvällen
Vi fick alla med oss lite tips och råd på vad vi ska fokusera på fram till tävlingen.

att gå till veterinären... I förra veckan var vi till Solsidans djurklinik med Birre då vi inte tycker att han är som vanligt, men det är svårt att sätta fingret på det då det går upp och ner och är lite "luddiga" tecken.

Vi tog en seniorkontroll (ett blodprov där man kontrollerar lever, njurar med mera), urinprov och prov för fästingsjukdomar. Alla såg bra ut. Veterinären skulle även kolla igenom rygg och leder etcetera men då Birre är livrädd för veterinärer spänner han sig så mycket att det är i stort sett omöjligt att känna något... Jag, och även veterinären, misstänker att det sitter i ryggen... Han äter Canidryl under 14 dagar för att se om vi märker någon skillnad, sedan går vi vidare med utredning...

För övrigt så vägde vi honom när vi var där och ca 4,5 kilo har han gått ner och han är rätt fin i kroppen nu. Dock ser han fortfarande tjock ut då det ser ut som att vi fönat pälsen på honom därför kommer här några, tyvärr dåliga, bilder på badpojken.

 
Kolla in midjan!

I fredags var det äntligen dags för återbesöket på Strömsholm! På torsdagkvällen badade jag Axxa i antiseptiskt schampo ifall det skulle bli operation. Jag klev upp 05.30 och åkte så att jag skulle hinna dit till 8.30 Anmäler mig i receptionen precis på utsatt tid, varpå hon tittar på mig och säger att ja, då kan du komma tillbaka till 9.30??!? Japp, tror ni inte jag tagit fel på tiden och var där en hel timme för tidigt!!! Suck… Jaja, hellre en timme för tidigt än för sent!

Väl tillbaka fick vi träffa Sivert igen och jag gillar honom verkligen! Axxa var dock lite mer tveksam… Vi gjorde ett gångprov som såg bra ut! Sedan klämde och kände han igenom henne och hon reagerade ingenting när han tryckte på och provocerade bogleden!!! Tjohoooo!!!!! Hon är dock fortfarande lite öm i övre triceps (om jag inte minns fel namn…) samt att högermuskeln är lite tunnare än vänster. Dessutom är hon lite kort i de musklerna. Vi pratade en del och kom överens om att:
1. Det var ingen idé att göra titthålsoperation och titta på lederna då hon inte reagerade något. Onödigt att störa något som i stort sett läkt…
2. Vi ska inte göra något åt OCD:n. Det är ju en tillväxtskada som hon haft länge och vi har aldrig märkt att hon har haft besvär med vänster fram. Vi kanske inte märker av något fören hon är 7-8 år, kanske till och med aldrig. Varje operation innebär en risk och varför försöka laga något som inte är ”trasigt”…
3. Vi valde även att inte röntga henne på grund av ovanstående

och…

Hon är i stort sett att betrakta som ”frisk/utläkt”!!!
Hon ska vila september ut, för att det ska ha gått två månader sedan skadan, och vi ska fortsätta med rehab. Jag och Axxa ska sedan, i samråd med vår fysioterapeut Charlotte, sätta igång henne successivt igen under oktober månad med både motion och träning!!! Jag fick dock ett varningens finger då Sivert sa att led- och muskelskador inte är att leka med och sätter jag igång henne för hårt, för fort är risken stor för återfall.

Det är en lycklig Anna som skrivit detta inlägg kan jag säga!!

På måndagskvällen var det dags för treadmillen för andra gången och idag hade hon förväntningar! Hon älskar verkligen allt som har med vatten att göra! Hon drog mig in och fram till stället med flytvästar, väntade någon sekund och när inget hände drog hon mig runt "akvariet" och fram till ingången där hon ställde sig på helspänn och väntade på att rampen skulle fällas ned så hon kunde gå på.

Förra gången vi var där gick hon 3x2 minuter, idag gick hon 2x5 minuter. Sedan blev det stretching och laserbehandling precis som förra gången. När vi kom frågade Charlotte hur det gick och jag berättade som de var, att jag snart ger upp… Skiter i allt vad rehab heter och kör på. Axxa är något så fruktansvärt understimulerad och det ger ju sina bieffekter… Hon är gaaasad, har stora förväntningar på minsta lilla, drar i kopplet vilket hon absolut inte får göra då det belastar bogen, reser ragg och ”pustar/frustar” när vi möter andra hundar, blir ovarsam hemma både mot Jennifer och annat här hemma - om hon t.ex ska kela så tjuter hon samtidigt som hon kastar sig upp i soffan och nockar en i sina försök till lite mys… 33,5 kilo schäfer som beter sig som en ouppfostrad Chihuahua är inte så roligt att ha att göra med…

När Charlotte stretchade Axxas högra ben bakåt tyckte hon dock att hon kunde stretcha benet liiite längre än förra gången = liten framgång!! Vips så hade jag inte en tanke på att skita i allt utan fick en sporre till att bli ännu noggrannare! Tänk vad lite som behövs ibland… 

Hon kan inte komma och säga att hon inte vill sitta när det är blött på backen i vart fall!   

Nedan har jag sammanställt den rehabträning jag bör göra med båda hundarna varje vecka. Som heltidsarbetande småbarnsmamma är det stört omöjligt att få ihop tiden…

Jag ska dock sätta mig ner och försöka göra ett veckoschema för att på så sätt dels inte glömma något av det, vilket är lätt att göra när det är så mycket, och dels försöka få en bättre fördelning och överblick över övningarna.

Jag har av flera fått frågan varför vi inte får simma samt varför vi tränar waterwalking.

Simning - Anledningen till att hon inte får simma är för att rörelserna hon utför när hon simmar är påfrestande för bogen. Waterwalking anstränger inte bogen på samma sätt.

Waterwalking – Dels avlastas hundarna upp till 70 procent när de tränar waterwalking i treadmillen vilket gör att man kan ”träna dem mer”. Dels rör de sig annorlunda, Axxa (kanske alla?) kör till exempel med ”höga benlyft” (går som en Lippizanerhäst) med frambenen vilket hon inte gör när hon promenerar. För att underlätta ekonomin och vardagen tränar vi i treadmill en gång i veckan på Animalen i Södertälje och ungefär 2 gånger i veckan ska vi gå i sjön här hemma istället.

Sjukgympa/underhållsträning Faran

Sjukgympa Axxa

Innan Axxas skada skulle även hon gå med benmanchetter och klövjeväska samt simma istället för waterwalken, betydligt enklare...

Igår var jag på Strömsholm med Axxa för att kontrollera bogskadan som hon fick vid skyddsträningen den 27 juli. Eftersom jag alltid målar fan på väggen hade jag bestämt mig för att försöka ändra min inställning och se det positivt denna gång! Jag har inte märkt något alls på henne på 1-2 veckor, hon har dock endast fått korta koppelpromenader och varit "stilla" så jag hade faktiskt mer eller mindre förväntat mig att hon skulle bli friskförklarad och förhoppningsvis få följa med på nästa veckas eskapader. I fortsättningen kommer jag förmodligen fortsätta måla fan på väggen istället...

Veterinären gick igenom henne väldigt noga under 45 minuter! Han pratade med mig samtidigt som han klämde, kände, gjorde böj- och gångprover samt tittade på videofilmen av olyckan två gånger! Inte nog med att han var oerhört noggrann, han var hela tiden väldigt mjuk och gullig mot Axxa och berättade för mig vad han kunde se och känna samt vad det innebar.

När han tittade på videon tyckte han det såg ut som att även vänster sida träffade figuranten. Böj- och gångproven visade ingenting men han tyckte sig känna att höger bogled är påverkad, samt även vänster... Därav ville han röntga både höger och vänster boge samt vänster armbåge och själv är jag av den åsikten att jag hellre tar ett par plåtar för mycket än någon för lite. Under tiden hon var påverkad av det lugnande, innan vi tittat på plåtarna, hämtade han en annan ortoped för att kontrollera sina "fynd" och diskutera eventuell titthållsoperation då han kände sig lite tveksam. Även denne ortoped var fundersam.

Bilden på armbågen visade ingenting förutom den lindriga pålagringen på armbågen (etta) jag vet att hon har, positivt att det inte verkar blivit sämre i vart fall. Det tråkiga är att på röntgenbilden av den vänstra bogen (bra med noggrann veterinär som kollade båda sidor!) ser man tydligt att hon har osteochondros... Det är ingenting som uppkommit vid skadan utan något hon haft länge... Veterinären frågade flera gånger om jag inte märkt något på henne, om hon haltat etcetera. Han verkade märkbart bekymrad över OCD:n,men det märkliga är att jag aldrig märkt någonting av det! På något känns det därmed som att det var lite "tur i oturen" att hon blev skadad under skyddsträningen så att vi kunde upptäcka OCD:n i tid och nu kan åtgärda det.

Hon får nu gå promenader på 5-10 minuter per gång 4-6 gånger om dagen - inget mer! Sedan får vi öka promenaderna med 5 minuter i veckan... Hon ska även äta Canidryl och den 15 september har vi tid för återbesök, mer röntgen (ska bland annat kontrollera höger bogled noggrannare för osteochondros) samt titthålsoperation... Efter det blir det mer rehab och vila etc etc... Jag känner mig rätt knäckt just nu...

Här är två länkar om ni vill veta mer om OCD:
Regionsjukhuset/OCD
Veterinären.nu

Ikväll har jag mailat och avbokad kurserna och privatlektionerna jag bokat in hos Frida och jag har även avanmält oss från de tävlingar vi var anmälda till... Jag har dock bestämt mig för att gå klart tävlingslydnadskursen för Emma. Man lär sig mycket på teorin, jag vill fortsätta vara "aktiv" och vi kan alltid träna vittringsapportering, platsliggning och lite längre fram fotgående etc. Jag har även mailat Emma för att kolla hur vi gör med Team Ego Dog´s då jag väldigt gärna vill fortsätta i gruppen men varken kan träna eller tävla enligt den plan det var tänkt... Gissa om jag blev glad av hennes svar!

Urklipp:
"Vad glad jag blir när jag läser ditt mail!
Inte för att Axxa har skadat sig, utan för att du vägrar sluta träna, det finns alltid saker att träna på [...] Du kan ju faktiskt köra båda hundarna om du vill, fjärr, platsliggning, vittring etc med Axxa, och mer hela moment med Faran? Du gör som du själv vill, men vill du komma ut och tävla för att få tävlingsrutin och va me när vi tävlar kan du ju anmäla Faran?"

Jag är faktiskt rörd över den omtanke många visat oss! Tack alla!!