I tisdags var vi till Charlotte för att gå igenom Birre. Han har ont någonstans och vi misstänker ryggen men då han spänner sig såpass har veterinären (vi var ju där för några veckor sedan) svårt att få reda på var. Charlotte fick fram att han har ont rygg/höft och fick även "respons" vid armbågarna.

Tid bokades till Animalen för röntgen och idag var Robban och Birre där. Efter första lugnande sprutan försökte Birre sätta nya rekord i varvstider runt undersökningsbordet...  Robban försökte lugna honom, men inte hjälpte det så lugnande spruta nummer två fick sättas in. Inte hjälpte det heller så tre personer fick kämpa för att hålla honom stilla på röntgenbordet! Snacka om att ogilla att vara hos veterinären... Ingen uppvakningsspruta behövdes då han ställde sig upp så fort han fick chansen! De gav honom dock en i vart fall. 

Domen blev bättre än vi trodde! 
Liiite pålagring på armbågarna men inget han bör märka av (förmodligen avlastar han ryggen)
Höfterna ser bra ut
Vid ryggröntgen upptäcktes ett litet läckage vid vid disken vid korsryggen (diskbråck), det var allt.

Disken läker förmodligen ihop av sig själv (vi kommer inte operera pga Robbans dåliga erfarenheter) så det blir NSAID i 4-6 veckor och sedan besök hos Charlotte och veterinärkontakt.

Idag ska jag till Charlotte på återbesök inkl. behandling med både Axxa och Faquera så då kan jag höra mig för om Birre på en gång, känns skönt.

Efter att ha tvekat och funderat fram och tillbaka har jag bestämt mig för att lägga skyddet på hyllan. Förmodligen för all framtid...

Axxa har nu en utläkt miniskskada vänster bak, en utläkt OCD på höger fram och utöver detta bogledskadan som fortfarande är under utläkning och rehab. Även om allt kommer vara utläkt i början av nästa år kommer dessa alltid att vara lite svagare punkter. Dessutom inser man att när man själv och alla andra säger "vilken tur att det bara var en ledskada" om något som tar över sex månader innan det är utläkt och man kan sätta igång med träning igen så är det lite illa... En skada som dessutom veterinärer och fysioterapeuter inte betraktar som "bara en ledskada" utan verkligen trycker på hur allvarliga denna sorts skador är, ja då är det inte kul längre. Det är helt enkelt inte värt det. En enda felbdömning av Axxa och det leder till detta. Nu är jag oerhört noggrann, jag märker ju ingenting av skadan så många hade säkert kört igång för länge sen men jag vill inte riskera att köra sönder henne för då blir det ännu värre...  

Sååå roligt...
  

men det krävs så lite för att det ska bli så fel...

Ännu värre... Tänk första veterinären på Bagarmossen som ordinerade vila i 3-4 dagar och sa att vi förmodligen inte behövde ge smärtstillande, ojojoj...

Så... I måndags började jag och Axxa på Trickskurs (grunder för Freestyle) för Emma Willblad!
Kursen innehåller: Grunderna av klicker och targeting. Inlärning av grundrörelser, så som snurr, slalom, positioner runt föraren, hopp, tass, buga, krypa, 2 ben, mfl. Den här kursen är till för dig som vill få en bra freestylegrund hos din hund och/eller vill få flera nya aktiveringsövningar som passar bra att träna på inomhus nu när vädret blir sämre.

Tanken är inte att börja med Freestyle utan att bara göra något kul ihop! Dels för att lydnadsträningen kan vara ganska ensidig för hunden; gå på vänster sida och titta på mig, spring så fort du kan och tvärnita etc...

I freestyleövningarna får hunden jobba med hela kroppen så jag ser det som träning i kroppskontroll, stärkande för kroppen, lite rehabträning etc. Sitta vackert och stå på två ben stärker ju bland annat ryggen (och kroppskontrollen) vilket aldrig är fel för en schäfer... Kul vinterträning och även inspiration för träning av Faquera. Mina första hundar kunde massor av cirkuskonster men ju mer tävlings- och målinriktad jag själv blir desto mer "ensidig" och "precis" blir träningen... 

Ser även andra fördelar, kan jag lära tjejerna att snurra i ciklar åt olika håll och gå i åttor etcetera på land så kan jag enklare föra över det till simträningen och få till den på ett bättre sätt i vattnet.
 
I måndags gick vi igenom handtarget och targetstick, snurra åt vänster och höger, gå åttan mellan benen och kryp. Jag fick mig ett par riktiga tankeställare till lydnaden också!
Dels har jag alltid saknat ett bra belöningsord, ett som betyder samma sak som klickern men jag har inte kommit på något bra ord utan säger "bra varsågod"... I måndags hörde jag en tjej som sa "klick" och kände att det var ju kanon! Lätt för mig att komma ihåg och att komma ihåg innebörden!
Den andra tankeställaren var mer momentmässig, Emma berättade att hon har tre olika liggkommandon till Plätt:
1. Plats - nu ska du ligga länge
2. Ligg - inför till exempel fjärrdirigering, inkallning mm ~ snart händer det något, men invänta mitt kommando
3. Lägg dig - nu ska vi köra tricks ~ du är fri att röra dig

Emma menar också att hunden ska vara öppen för olika träningsmetoder, t.ex.:
Följa godis (hunden tänker inte utan bara gör) -> följa handen och/eller targetstick (hunden har lättare att ta in info)
Om man använder sig av omvänt lockande i lydnadsträningen gäller det att se till att man har en signal så att hunden förstår när den får/ska följa handen och när den inte ska göra det... T.ex kan jag vid omvänt lockande vara tyst, men tränar jag tricks och hunden ska följa godisen kan jag säga t.ex "kom" eller någon annat.

Både jag och Axxa hade jättekul och gillar denna träning skarpt! Det är lätt att träna inomhus på små ytor och dessutom blir hon oerhört trött av nyinlärning och det är inte helt fel mörka, kalla höstkvällar...

Imorse åkte jag till Animalen i Södertälje för att lämna in Faquera, tyvärr var ”vår” veterinär sjuk men jag fick stort förtroende även för den nya. Vi gick igenom alla knölar en gång till, vad som skulle göras med respektive knöl samt vad som skulle röntgas. Då hittade vi en knöl till! Den lades till de på listan som skulle opereras bort och skickas på analys. Därefter lämnade jag henne och åkte därifrån. Jag hade bestämt mig för att vara ledig hela dagen och lägga spår med Axxa, träffa Annika och Susanne för lydnadsträning samt gå en långpromenad. På väg hem tänkte jag dock om… Lägga spår själv är inte så kul, Axxa får inte gå längre än en timme och hon får inte träna så mycket lydnad… Insåg att jag skulle hinna jobba ca 6 timmar om jag åkte till jobbet och då kan jag gå ett par timmar tidigare 2-3 dagar istället för att ”slösa bort” tiden idag. Runt lunch ringde Charlotte och berättade att hon varit hos Faquera på sin lunch! Faran var opererad, allt hade gått bra och hon var pigg – dock var hon inte så glad i att vara ensam på uppvaket… Nu är hon ju så snäll så hon bara skällde någon gång ibland för att se till så hon inte blev bortglömd...   

Vid 14 ringde veterinären och berättade vad de gjort, samt att jag gärna fick hämta henne någon timme tidigare om jag ville. Klart jag ville! Dagens utlåtande var lite blandat…

Knölarna

• Knöl under hakan (röntgades med vanlig röntgen samt tandröntgen och satt inte fast i skelettet, troligtvis brosk men prov tog och skickades på analys, på tandröntgen syntes även alla tänder och alla rötter såg mycket bra ut, skönt att veta med tanke på hennes gap...)
• 2 knölar på vänster knä (vårtor, ingen åtgärd)
• Höger revben (togs prov, var fettknöl)
• Höger lår (opererades bort och skickades på analys)
• Svullnad ovanför höger framtass (röntgades och var inget ”skelettärt” togs prov för säkerhets skull som skickades på analys)
• Liten, liten knöl vid bröstbenet (vårta, ingen åtgärd)
• Mitt emellan frambenen (?, minns ej)
• Pytteknöl på juvret längst bak (var ingen knöl, men prov togs och skickades på analys)
• Knöl på vänster revben (”nya” knölen från idag, opererades bort och skickades på analys)

De som skickats på analys får jag svar på om två veckor i samband med att vi tar stygnen. Av dem är det två som veterinären tror är tumörer, de behöver inte vara elakartade, men även om de är det så såg hon ingen anledning till oro då de tagit bort hela knölen. När hon var sövd kände de noga igenom hela juverraden och såg inga tecken på några knölar/tumörer – mycket skönt!

Röntgen

Som jag skrev ovan röntgades höger framtass och de röntgade även vänster för att kunna jämföra! Båda tassarna såg mycket bra ut utan minsta tecken på pålagringar eller annat på tår och handled. Svullnaden är nog bara just en svullnad sen en tidigare operation av lite knöl som vi inte skötte ordentligt under ”sjukskrivningen” då hon var liiite vild och den satt ”dumt till”. Skönt att tår och tassar såg bra ut! Tunga, arbetande brukshundar får ofta problem med tår på ålderns höst.

Bogleden röntgades också och såg mycket bra ut för hennes ålder. Smärtan hon visade i måndags är troligtvis muskulär till följd av avlastning av ryggen.

Så kommer vi till det tråkiga… Hon har blivit rätt mycket sämre i ryggen… Vid röntgen för ett år sedan hade hon måttliga pålagringar. Nu har hon kraftiga till mycket kraftiga pålagringar… Spondylosen vid kota L7 hade stelnat men vid kota L5 hade den inte det och därför har hon troligtvis ont just nu. När de stelnar blir de mindre rörliga men det gör inte längre ont. Detta gör att hon ska äta NSAID en period nu, dock inte Canidryl då vi inte sett någon skillnad när hon ätit den. Jag har ju trott att det är för att hon inte haft ont, men idag fick jag veta att det kan bero på att olika NSAID har olika "verkningsprocesser" och det är mycket möjligt att Canidrylen inte fungerat på henne... Nu testar vi en annan och ser om den fungerar. Nackdelen med L7S1 och Spondylos är att de är degenererande vilket innebär att hon hela tiden kommer bli sämre. Fördelen är att när spondylosen ”stelnar” avtar smärtan och därför kanske hon inte behöver smärtstillande längre än någon period.

Charlotte gick med på röntgenronden för att få se Farans röntgenplåtar och höra vad veterinärerna sa! På kvällen ringde hon för att prata lite och ”kolla läget” – hon är verkligen guld värd!

Så… det vart lite blandade resultat och än har vi inte alla… Veterinären tyckte hon var i mycket bra form, men pga. ryggen bör hon hållas smal till mager. Så hon ska max ligga på den vikt hon gör nu, hon får gärna gå ner något kilo till (men kanske inte mer än så…)för att spara ryggen så mycket som möjligt. Vi har redan en tid inbokad hos Charlotte på måndag för behandling så då lär vi prata ännu mer, behandla ryggen samt se hur vi ska rehabträna henne och kanske kan få en vägledning till hur aktiva vi kan vara i framtiden. När veterinären ringde sa jag lite försynt något om att "ifall hon lever något år till" varpå hon svarade att med tanke på hur pigg och i bra form hon är så har vi nog "betydligt" längre tid kvar än så och det känns ändå otroligt skönt!

Eftersom jag skriver rätt mycket om Faquera, hennes rygg och rehab mm i bloggen numera har jag bestämt mig för att låsa upp ett inlägg, som till stor del är ett mail till hennes uppfödare, Athos ägare m.fl Det inlägget hittas här: För vild för sitt eget bästa.

Jag hoppas på flera härliga år med bästa Faran!  

 

Igår kväll var det så dags att åka till Animalen med Faquera och vi fick en jättetrevlig och bra veterinär - det känns som att jag hittat en veterinär att gå till också och inte "bara" en fysioterapeut!! Känns superskönt! Hon var jättetrevlig, noggrann, grundlig, tog sig tid och var gullig mot Faquera! Desutom är hon aktiv inom lydnad och agility vilket jag ser som en stor fördel.   

Jag har bantat Faran och pinsamt nog är den där viktökningen jag nojjade mig för bara just en ... viktökning...   Förmodligen gick hon upp dels för att vi bytt foder till Hills Prescription Diet j/d, något underfoder från Hills som ska vara bra för hundar med rörlighetsproblem... Har fått två säckar á 12 kg grattis i utbyte mot att jag deltar i en superdupervetenskaplig undersökning genom att svara på 5-10 frågor innan vi började med fodret för att svara på samma frågor igen när hon ätit fodret i 3-4 veckor. I vart fall innehåller fodret en massa Omgea fettsyror och är jättefett. Detta i kombination med att jag vabbat en massa och vi röjt, städat, målat om och fixat med huset (= typ inga promenader) har lett till en liten nätt viktuppgång. Dessutom mindes jag visst fel... 2007 vägde hon 35 kg, förra året vägde hon 36, vilket är det hon väger nu. Veterinären tyckte hon var i utmärkt form både vikt- och muskelmässigt!   
Om jag vill kan jag ta ner henne upp till ett kilo till men absolut inte mer för då blir hon mager.

Utbuktningen på vänster sida visade sig finnas på höger sida med och var... muskler...       
Sen var de iofs lite "hårdare" än vanligt, troligtvis pga att hon belastar dem mer för att avlasta ryggen.
Superskönt i vart fall! Det jag kan göra här är att massera för att få dem mjukare, vilket jag redan gör men bör göra oftare...

Av resterande knölar på min lista (yes, jag hade skrivit en lista!) var ca hälften vårtor, ett par var troligtvis fettknölar, ett par ska vi ta prover på just in case och en knöl (på undersidan av käken) var hon verkligt orolig för... Den är stenhård och sitter fast på käkbenet, förhoppningsvis är det ärrvävnad som "broskat till sig" efter tidigare skada (som jag inte märkt) alternativt kan det vara en tumör...

Ryggen...
Hon rör sig jättefint men "roterar" lite med bakbenen i skritt, det är dock mindre än vad schäfrar i hennes ålder gör.
Hon ömmade lite över länden vid tryck men inte mycket. Vänstertån verkar utläkt för där reagerade hon ingenting. Dock fick vi reaktion på höger boge samt en kraftig reaktion på muskeln (minns inte vad den hette) som går under magen och håller upp ryggen, troligtvis har hon ont där pga att hon avlastar ryggen. Faran skrek till när hon tryckte där och då gör det ont! Har nog aldrig hört henne skrika när hon har ont...

Veterinären såg hennes finfina gap  och kollade tänderna på en gång. Det verkar som att alla pulpor är utläkta och även om de inte ser så fina ut verkar hon inte ha det minsta ont i någon tand, vilket är jätteskönt!

Eftersom det var så mycket röntgade vi ingenting ikväll, däremot ska hon tillbaka igen. På grund av hennes ålder ville veterinären kontrollera att hon är ok att söva så vi tog ett blodprov och nu på kvällen ringde Karin och meddelade att lever- och njurvärden såg väldigt bra ut, tillväxten av röda och vita blodkroppar (tror jag det var) såg bra ut och så var det något mer de kollade som såg bra ut.   

Helheten
Jag fick otroligt mycket beröm för att Faran var i så fin form, så pigg och glad, musklad och välskött! Mest beröm fick jag nog ändå för att hon var så härlig i psyket! Veterinären sa flera gånger att det var härligt att träffa en schäfer som fann sig i all behandling och det enda hon gjorde var att pussas någon gång emellanåt. Vad brukar schäfrarna göra då frågade jag och fick till svar att det vanligaste att de pep, stressade och att det inte var ovanligt att de gapade och skällde sig genom veterinärbesöket! Dock brukar inte den här typen av schäfer (sa hon och tittade på Farans rygglinje) bete sig så...

Fortsättningen
I vart fall så... hon ska röntgas och opereras och vi fick en tid redan på onsdag!
Eftersom hon ändå kommer vara sövd passar vi på att:
Röntga ryggen och bogen
Röntga knölen på käken
Ta prover från ett par knölar
Ta biopsier/operera bort ett par knölar
Då två av knölarna sitter nära ljuver ska de kontrollera hela juverraden under tiden hon är sövd
Tror det var allt...

Charlotte jobbade igår kväll och visste hur orolig jag var så hon kom förbi för att kolla läget när jag var hos veterinären! Dessutom jobbar hon på onsdag när jag lämnat Faran där så hon kommer gå och titta till henne ett par gånger extra under dagen! Känns super!!! Hittills är jag supernöjd med Animalen, den personal jag träffat har alla varit supertrevliga och hjälpsamma!

Herregud, jag är inte skapt för sånt här... Jag är så nervös inför Faqueras veterinärbesök ikväll så jag har svårt att fokusera på jobbet... I ett ögonblick av tanklöshet måla jag på maskara i morse också... Idiotiskt då jag känner mig själv, jag vet att jag kommer börja tjura om ryggen ser värre ut än förut eller om de misstänker att det är något annat fel med henne...   

Hoppas, hoppas, hoppas att det inte skett några stora förändringar!!!

Ligger konstant efter med inläggen, men det är mycket på gång nu så bloggandet känns inte som något prioriterat...

I måndags, den 17 oktober, var jag och Axxa tillbaka till sjukgymnasten Charlotte. Hon blev behandlad med ultraljud så nu har hon snyggt rakade bogar    men vad gör väl det, huvudsaken att hon blir bra! C kände igenom Axxa och hon känns mycket bättre!! Såååå skönt att det hela tiden går åt rätt håll och med rätt stora framsteg. Jag frågade när jag kunde sätta igång och träna med henne varpå C flinar och frågar vad jag menar med träning... Jaaa, säger jag, tävlingslydnaden alltså, förutom fotgåendet och vittringen... Då ser C lite fullifan ut och säger att det är ju inte så bra att gå från koppelpromenader (vi fick nu tillåtelse att gå en hel timmes koppelpromenad åt gången!) till inkallningar i full fart. Det är ju helt logiskt och jag frågade givetvis hur hon tyckte jag skulle lägga upp ökningen successivt. Vips förstod jag Cs luriga min då kontentan blev att C tycker att jag ska börja jogga med Axxa!!! De som känner mig vet vilken urusel kondis jag har och att jag verkligen hatar att jogga!! Det bästa är i vart fall att hon anser att Faran kan hänga med på våra turer! Förhoppningsvis är Axxa i såpass bra form att vi kan ge oss ut och tävla i början av februari nästa år - då kan vi alltså börja träna inför tävling fullt ut ett tag innan, runt december/januari!

Vi fick ett fint litet träningsupplägg att följa också då varken jag eller Axxa ska ta ut oss i början... Jag ska börja med att gå 5 minuter och sedan jogga 5 minuter och så ska vi varva, som om jag skulle orka det!  Så småningom ska vi öka på tiden vi joggar och och dra ner på promenadtiden därimellan. Lite längre fram ska vi lägga in sträckor där vi spurtar  för att hon på ett mycket kontrollerat sätt ska börja springa fortare. Sedan ökar vi på spurterna också, till antal och fart. 3 (!!!) gånger i veckan ska vi ut och jogga!

Jaha, tur jag köpte ett par joggingskor på rea för ett par år sen!

Förra måndagen var Robban på omvisning av huset och jag var iväg till Fysioterapeuten Charlotte (kallad C nedan) med Faquera och det var väl lite blandat resultat jag fick… Hon ömmar lite mer än vanligt i ländryggen vid provokation men inte nämnvärt mer. Hon hade även ont i en vänstertå och var stel i höger bakben… Hon fick behandling och jag fick svar på en mängd frågor. Oroande var också att hon gått upp 2-3 kilo och hon ser inte särskilt rundare ut… Efter besöket ville Charlotte ha länken till filmen från tävlingen så att hon kunde se hur Faquera rör sig, hoppar etc. Fick senare ett mail där hon skrev att hon inte tyckte gången såg så illa ut alls. Det som inte gick att se pga av avståndet var vilket ben hon slog i när hon hoppade, hade varit bra att veta om det var det stela benet eller det andra.

Jag har lite moment 22 med Faran känner jag… Hon behöver träna för att må bra mentalt, hon blir lycklig när vi är igång och mår generellt bättre och är trevligare att ha att göra med mellan träningarna också. För att hålla igång och träna med henne måste jag ha tävling inplanerad. Däremot känns det som att hennes kropp inte helt orkar med att träna i det tempot och de momenten… Nu har jag lagt om belöningarna helt och jag tränar inte alla moment. Jag har många tankar kring Farans ålder, skador, etik och moral etcetera så jag bad Charlotte att säga till den dagen hon tycker att det är dags att lägga ner Faqueras tävlingsträning helt. Alltid skönt att ha fler tankar och åsikter och framför allt från någon man litar på som jobbar med hundars fysik på heltid! Vi kom överens om att de två tävlingar jag hade inbokade ska jag stryka oss ifrån då hon inte är i form för att träna och tävla just nu. Däremot tyckte inte C att det var dags att lägga tränings- och tävlingstankarna på hyllan än. Jätteskönt att höra!

Jag var hos C med Axxa igår (kommer i annat inlägg) och då pratade vi givetvis en del om Faquera också. Faquera hade gått upp ca 0,5 kg sen föra veckan. Vi kom överens om att jag ska ta Faquera till veterinären så vi bokade in en tid till en veterinär nästa måndag. Ja, jag vet… Jag tillbringar varje måndag på Animalen i Södertälje numera… Då ska vi röntga om hennes rygg för att se om skadan blivit värre eller om den håller sig på samma nivå som förut. Hon kommer att bli sämre hela tiden, frågan är hur fort det går… Vi ska även kolla upp några knölar jag hittat på henne samt se vad viktökningen beror på…

Det som är lätt att glömma i sammanhanget är att Faran faktiskt är närmare 9,5 år. Jämfört med andra schäfrar i den åldern är hon oförskämt pigg och fräsch!

Torsdag

Vakande klockan 4! Kunde som vanligt inte somna om så jag gick upp, gjorde alla morgonrutiner inkl. hundpromenad och var på jobbet 6.45, jobbade in lunchen och slutade 14.30 Åkte till Värmdö BK och tränade lydnad.

Faran tränade lydnad 40 minuter i sträck, utan paus
Kvarsittning
1,5 minut, mycket bra!
Platsliggning  
4,5 minuter, mycket bra!
Hopp apport x3 med metallen
Islag på 1:a annars bra, justerade avståndet och de två andra var mycket bra.
Inkallning med ställande och ibland läggande och ibland inkallning igen
Hmmm, hon stannade någon gång men annars fortsatte hon bara… På en inkallning låg hon kvar som berget och jag fick inte upp henne! Aldrig hänt…
Rutan
Körde flera rutor, varvat med andra moment. På ett av skicken hamnade hon precis utanför men då kunde jag lätt dirigera in henne. Resten var suveräna!
Fjärrdirigering
Körde några stycken och hon rörde sig ca en hundlängd framåt varje gång… Problemet är att det är skitsvårt för mig att se när hon rör sig framåt… Hon gör det så ”fint”… Ligg/sitt->ståskiftena gör hon kanon varje gång med låsta bakben.
Fotgående
Körde mycket och långa fotgåenden. Försöker dra ner på belöningarna, men det är svårt… Jag älskar att belöna!... Överlag gick de mycket bra, lite problem med ljud vilket antagligen beror på att jag ökade sträckan och drog ner på belöningarna…

Axxa
Tog ut Axxa en sväng också. Hon var som en vild rodeotjur! Hoppade och bockade och gjorde allt som hon inte får enligt rehabschemat…
Tränade lite fot vilket resulterade i massa ljud, hopp och skutt, sneda sättanden, ojämn position och allt man inte kan tänkas vilja ha på en aktiv hund… Testade lite stadga och det var väl samma där, herreguuuud… Är du inte klok matte, ska jag staaanna och dessutom stå stilla???!!! Ja, jag bröt träningen där, aningen missnöjdoch med en klump i magen…

Insåg på vägen hem vilken idiot jag var! Jag tränar alltid Axxa som första hund då hon blir alldeles för hetsig om hon får vänta på sin tur. Jag kör alltid ur henne lite innan jag börjar med koncentrationsmoment i vanliga fall, av samma orsak som ovan. Nu är det första besöket på en BK på åtminstone sex veckor och dessutom tar jag henne som sista hund och kan inte ”pysa ur” henne innan. Idiot! Vad hade jag förväntat mig???
Kommer inte ta med henne till någon BK på ett bra tag utan kommer sätta igång henne lite försiktigt hemma; inomhus och på tomten. Där är hon lugnare.

Fredag
Rehab på Animalen med water treadmill och en ordentlig genomkänning inklusive laserbehandling. Hon kändes mycket bättre! Dock är musklerna kring bogen (ffa nedre biceps om jag inte minns fel namn) fortfarande väldigt korta och spända. Vi får köra igång med lättare lydnadsträning, gå promenader på ca 30 minuter som sedan ökas med 5-10 minuter per vecka. Dessutom… Hon är så pass bra nu att vi inte behöver gå i water treadmillen utan hon får börja simma!! Charlotte hade ringt och pratat med veterinären på Strömsholm för att se om han samtyckte, vilket han gjorde tack vare att Axxa är en så bra simmare. Hade hon plaskat med frambenen eller varit hög fram och låg bak hade hon inte fått simma men eftersom hon ligger plant i vattnet och simmar bra var det okej. Till att börja med får hon simma 3x1 minut, att jämföra med att hon simmade 40 minuter i streck efter jollen innan skadan… Men det är stora framsteg! Dels är det skönt för att jag än så länge kan gå de ca 300 metrarna ner till sjön och simma henne istället för att åka till Södertälje för att gå i treadmill! Dels är det då betydligt billigare samt att simningen är en mer allsidig träning. Mycket bra!

Nu ska vi inte träffa Charlotte fören måndagen den 17 oktober och då ska Axxa få ultraljudsbehandling. Känns skönt att få henne ordentligt behandlad, genomgången och uppföljd av ett omtänksamt proffs!