Senaste veckan har varit en riktig sjukstuga här hemma! På väg hem från Riksmötet (som jag kanske skriver om i senare inlägg) kändes det som att hade lock för örat och nedsatt hörsel, det gjorde ont och pep konstant. Jag blev riktigt orolig och misstänkte att jag fått någon "öronskada" samt tinitus av den höga volymen på dansgolvet... Det satt i och jag kunde inte sova på natten till måndagen pga den ständigt tjutande tonen i örat... På måndagen var jag hemma från jobbet med sjuk Jennifer och i åkte till doktorn (så nu har jag efter 2,5 år som Nackabo skaffat mig en husläkare också) för att undersöka örat. Väl där berättade jag om mina farhågor och hon tog fram lite alla möjliga attiraljer för att undersöka mig. Hon började med att titta i öron/näsa/hals och frågade mig om jag kände mig lite förkyld? Mmmmm, ja jo jag börjar nog bli lite förkyld svarade jag... Ja, för du har öroninflammation, sa hon!! Jag fick örondroppar utskrivna och om 7-10 dagar bör örat vara som vanligt och pipet vara borta! Är inte örat bra då blir det däremot vidare utredningar. Tack och lov för öroninflammation, jag trodde jag blivit hörselskadad!! Och då är jag inte hypokondriker, även om det kanske låter så.   

Senare på måndagkvällen fick jag hög feber och vart totalt sänkt... Veckan har fortsatt med feber mellan 38-39 grader, fruktansvärd huvudvärk dygnet runt, ont i nacken och ont i alla leder... På det en riktigt rosslig slemhosta dygnet runt och så värken och tjutet i örat... Både Jennifer och jag har varit sjuka men skillnaden på ett barn med feber och en mamma med feber är att som vuxen är man sänkt, medan barnet hoppar i soffan och har "spring och myror i benen"... Ingen jätterolig kombo direkt. I tisdags försökte jag vila lite på soffan och hela tiden hörde jag Jennifer säga: "mamma, kan du...", "mamma, jag vill..." och så vidare... Tänkte att vad 17 kan man inte få ligga och vila en kvart i alla fall. Efter ett tag gav jag upp och när jag tittade på klockan fick jag en chock! Jag hade varit mer eller mindre helt väck i över 3,5 timme!!! Snacka om att man har en snäll och gullig dotter som kan sysselsätta sig själv! För så ofta hade hon uppenbarligen inte försökt få mig aktiv.   

Så har veckan varit hemma hos oss. Tack och lov för vår stora inhägnade tomt, märgben och torrfoder som hundarna kunnat leta efter i snön för några promenader har de inte fått... Som tur är var vi duktiga och satte igång med projekt röjning och packning i god tid för den här veckan har vi inte orkat göra någonting... Nu har min feber gett med sig nästan helt, örat gör inte ont och piper bara lite då och då. Ledvärken är också borta och har istället ersatts av en hejdundrans förkylning med konstant snuva, nysningar och ögonkli. Looovely! Jag har inte varit så här dålig på minst 20 år... Jag vet inte om jag någonsin varit hemma fem dagar från jobbet på grund av sjukdom... Tråkigt nog hade jag sett fram emot den här arbetsveckan länge då jag skulle fått lära mig massa nya grejer och vara med och jobba med RSHs årsredovisning; kassaflödesanalys med mera... Varför måste jag vara sjuk just denna vecka?!?   

Fick en uppenbarelse angående kroppskontroll och då framförallt bakdelskontroll när jag tränade lite med Faquera häromkvällen! Kände bara att bakdelskontroll – my ass!

Det snackas och skriv så mycket om bakdelskontroll och hur man ska träna in det på bästa sätt, då framförallt inför ingångar och vänstersvängar/-halter i lydnaden. Inom räddningen pratades det (var ett tag sen jag var aktiv nu) en del om bakdelskontroll och vad det kunde hjälpa/ställa till med. En hund med bra kroppskontroll har enorma fördelar i miljöerna gentemot en hund som inte har det! Det är väldigt ras”specifikt” och även individuellt. Mina schäfrar (alla tre) har/har haft betydligt bättre kroppskontroll och då även bakdelskontroll än andra schäfrar. Det är något jag tränar sen de är små just på grund av att jag vet att rasen generellt har lite sämre koll på sin kropp. Chili (min jaktsetter) tränade jag det aldrig med, hon hade GRYM kroppskontroll från start!

Till saken hör att jag tycker Faquera även har (haft) riktigt bra bakdelskontroll och kunnat svänga in rumpan rätt bra, för visst är det det de flesta av oss menar?! En hund med bra bakdelskontroll kan göra rätt bra ingångar, vänstersvängar/-halter och stegförflyttningar. Vi jobbar alltså med deras rumpa in mot/i förhållande till vår vänstersida! Den här kvällen skulle jag få Faquera att jobba med rumpan åt andra hållet och … det gick bara inte… Varken hon eller jag är van vid att jobba på det sättet! Jämför det våra lydnadshundar gör mot Freestylehundarna som kan jobba både på förarens vänster- och högersida, stå och gå på bakbenen etc...

Nu ska jag experimentera lite med Faquera har jag tänkt. Hon ska lära sig baklängesslalom, gå runt mig baklänges, backa upp för trappor etc. är planen. Dels för skojs skull och dels för att jag ska se vad det ger till just bakdelskontrollen. Längre fram (nu har jag inte tid) ska jag även köra lite mer sånt med Axxa.

Jag tror även att det kommer vara mycket bra träning för Farans bakben och bakbenskontroll. Hon kommer ju, förr eller senare, att ”tappa bakbenen” – det hör till hennes ryggproblematik. Jag har redan sett tendenserna i något år att hon kan ”tappa” ena bakbenet, nu är det mycket lite och mycket sällan och de övningar vi fått från sjukgymnasten ger verkligen resultat men jag tror att detta kan vara ett mycket bra komplement! Jag vet också att det kan göra att detta är svårare för henne än andra hundar. Hon blir 10 år i sommar, har bara tränat bakdelskontroll åt höger samt har problem med ryggen. Det blir bra utveckling för mig själv också, det är alltid svårt med nya grejer tycker jag och det är dags att utvecklas – på alla plan!

Det går att lära gamla hundar sitta, det tar bara lite längre tid!

i en hiskelig takt! Bokningsstopp, bokslut och det närmar sig tillträde till huset - behöver jag säga mer?!

Faquera mår suveränt!
Vi tränar lite trix men nästan ingen lydnad och hon är nu nere på en dos smärtstillande för 10 kg hund om dagen. Om 10 dagar minskar vi till 5 och verkar hon må lika bra då som hon gör nu som avslutar vi behandlingen 10 dagar därefter.

Axxa... Ja hon har nog blivit träningsnarkoman med abstinens!
Häromdagen berättade jag ju att hon gick fram till den ihoprullade träningsmattan, som jag förvarar längst in bakom garderoben i Jennifers lekrum och pep. I förrgår kväll gå hon in dit igen, och jag smög fram för att kolla vad hon höll på med då det lät lite märkligt. Då är det hon som håller på att försöka dra ut mattan! Efter en liten stund kommer hon ut till mig i vardagsrummet för att hämta hjälp då den fastnat halvvägs!
Tyvärr har hon inte fått någon träning på flera dagar... När åker till jobbet strax efter 6, efter en frukost bestående av ett stort glas vatten och 2 alvedon, och kommer hem runt 21 finns där inte så mycket energi kvar att träna hund för när jag ätit middag...

Jennifer träffade jag för första gången igår sedan i söndags och då bor vi ihop!

Nästa vecka är en ny vecka vilket för med sig, för mig, nya spännande arbetsuppgifter men förhoppningsvis också mer tid till hundarna och Jennifer!

När man levt med skadade hundar en längre tid blir man uppenbarligen lätt korkad...
Vid varje skogsrunda och efter lydnadsträningen med Annika såg jag att Faquera haltade. Jag såg dock att det var vänster framben och att det inte hade med ryggen att göra, alltså drog jag slutsatsen att hon måste trampat snett eller något liknande. Tänkte dock att hon får "kuta på" över helgen och sedan blir det ändå vila några dagar innan nästa helg. Igår var hon dock "stel" på vänster framben på kvällen när hon reste sig upp så Robban sa åt mig att kontrollera tassarna på henne och vad märker jag då??? Jo, hon har ett skärsår eller liknande tvärs över stora trampdynan på vänster fram som nu är på väg att läka ut... Är det konstigt att hunden är halt??? Tanken hade inte ens slagit mig... Jag "visste" ju att det var en muskelskada eller liknande...   

För någon vecka sedan var jag till Animalen för återbesök med Faquera och... vi fick bara bra besked!

Tidigare, vilket jag glömt skriva om, har jag fått information om att ALLA hennes knölar var ok!
Några var vårtor, fettknölar och igensatta talgkörtlar men några var godartade tumörer - dessa var dock utan cellförändringar i kanterna vilket innebär att veterinärerna fått bort allt. Den knöl vi måste ha koll på är den under hakan. Inte för att det är något illavarslande med den men den kan vara svårt att få bort och därför får den vara kvar, växer den måste vi däremot ta bort den så att den inte blir så stor att den till slut stör henne. Den har dock inte växt någonting sedan vi upptäckte den och jag vet ärligt inte hur länge hon haft den... Inga juvertumörer och inga elakartade tumörer - otroligt skönt! 
   
Hon svarar mycket bra på ledfodret och NSAID och jag märker inte alls på henne att hon skulle ha ont, vara särskilt stel eller något. Veterinären kände och klämde och tyckte att hennes förut så stela ryggmuskler nu var mjuka och fina. Tummen upp för hela genomgången! Vi har nu börjat dra ner på NSAID och ska minska med 5 kg (den ges per kilo) per 10 dagar. Sedan får vi se om hon måste stå på någon dos längre eller om vi kan avsluta helt. Det får tiden utvisa. OM det är så att hon klarar sig utan helt ser veterinären inga problem med att sätta igång henne helt igen. När jag frågade henne om jag kan börja träna om hon är smärtfri så svarade hon med att vi kan tävla, så länge hon inte står på NSAID och karensperioden passerats! Nu har vi inga, direkta, tävlingsplaner men det känns skönt att veta!
  
För övrigt så har hon nu gått ner ytterligare och väger 32,5 kg! Så lite har hon inte vägt sen i sin ungdoms gängliga dagar... Hon är tunn nu men veterinären tyckte att hon ska hållas så här tunn men att hon inte ska gå ner mer. Nu blir det till att väga henne lite då och då så att hon behåller en bra vikt och inte går varken upp eller ner.

Efter att ha haft Axxa på rehab sedan i slutet av juli, 27 juli för att vara exakt, så är det nu dags att sätta igång henne mer och mer. Nu får jag börja träna lite kortare inkallningar, apporteringar på nära håll, ja praktiskt taget alla lydnadsmoment - förenklade, med måtta och korta avstånd. Det gör mig rädd! För tänk om det är för tidigt, om hon (skadan) inte klarar det och vi får bakslag... Det är inte bara kul att få sätta igång igen, det är läskigt också...

Jag tog tag i min och tjejernas gemensamma träning!

Var "i tid"* på jobbet och jobbade in lunchen så jag kunde gå redan 15.30,åkte hem, bytte om och... Stack ut och joggade!!! Har en runda som jag mätt upp till ca 2,7 km om jag inte minns fel och där varvade jag att gå och att jogga - konditionen är långt ifrån på topp, men det gick ändå bättre än jag trodde det skulle göra! Axxa skötte sig utmärkt och Faran med efter att vi haft en rejäl diskussion om huruvida vi skulle satsa i full galopp upp för branta backen (Farans idé) eller om vi skulle ta det i joggingtempo (min idé).   



*Vi har flex 7-9, men "i tid" för mig innebär att jag är här senast 7.30 - självvalt, men då slipper jag köer och kommer dessutom hem tidigare. 

Äntligen lite glädjande besked!!!
Igår var jag med Axxa och Faquera på återbesök till Charlotte. Började med Axxa som tjöt av glädje och upphetsning av att vara på simmet! Visserligen blev hon besviken av att det var laserbehandling på schemat och inte simning men hoppet är det sista som överger en... Charlotte kände, klämde och stretchade och ... Var nästan förvånad över hur bra Axxa var! Hon har nu full rörlighet i bogpartiet! Känns som vi vunnit första pris!  

Jag ska fortsätta med strechingen och massagen för att bibehålla rörligheten och förbättra "mjukheten" i musklerna. Hon reagerade muskulärt i ryggen (har avlastat bogen) så jag ska massera främre ryggen (precis bakom skulderbladen) på henne emellanåt också. Nu är det dags att sätta igång med nästa steg i rehaben! 1-2 promenader i veckan ska hon gå med tom klövjeväska och 1-2 promender i veckan ska hon gå med tommaviktmanchetter. Utöver det ska jag *ehum*  komma igång med joggning och ... jag får/ska även börja cykla med henne!! 1-2 gånger i veckan ska vi cykla först skritt, trav, skritt för att om ett par veckor lägga in korta galoppintervaller. Vi får även träna lydnad på en ny nivå;
Fortsätta med fotgåendet och har inga restriktioner där
Kan börja träna alla skiften i fjärrdirigeringen - dock inga långa pass pga ovanan i muskelrörelsen
Kan träna hopp någon gång i veckan på låg höjd
Det tar sig!

När vi lagt in galoppintervaller i cyklingen/joggingen några gånger kan jag börja träna fartmomenten med henne. Det är dock viktigt att jag inte forcerar utan vänjer musklerna vid varje "ny" rörelse så först springa i löst koppel vid cykeln och sedan vid träning. Nästa återbesök blir inte fören i mitten/slutet av januari då hon är igång med all tävlingsträning!

Faquera... henne fick jag kommendera två gånger innan jag fick ut henne ur bilen... Hon gillar inte att simma och vill definitivt inte ha någon elbehandling... Men hon är så snäll så väl ur bilen är hon som en liten ängel.   Även här fick jag bra besked! Hon reagerade inte nämnvärt på Charlottes undersökning, lite vid länden men det är ju inte så konstigt. Hon fick el- och laserbehandling och det fungerar verkligen! Även Faran får börja gå lite längre svängar nu vilket känns skönt och kan börja med tomma viktmanchetter korta sträckor ett par gånger i veckan. Jag vägde henne och hon är nu nere på 34 kilo, hon är tunn men ska så vara för att minska belastningen på ryggen. C tycker jag ska försöka få ner henne 1-2 kilo till så hon kommer bli mager... Jag ska fortsätta massera ryggen och kan börja stretcha henne igen, måste ta tag i kavallettiträningen... Om inte veterinären säger annat när vi träffar henne den 6 december så blir även Faqueras återbesök i mitten av januari!

Så... om ni ser två fetton (ja, både jag och Axxa har gått upp under viloperioden...) och ett spjälstaket rulla fram i Nacka så vet ni vilka det är!