Numera ringer väckarklockan kl. 05.00 på morgnarna!
Det innebär att jag har ungefär en timme att tillbringa med hundarna innan jobbet. Nu går lite tid till att fixa med Axxas tass men så snart den är läkt kan vi gå lite längre istället för att pyssla med bandage etcetera. Då hon tog en "liten" otillåten springtur häromdagen så ser den tyvärr inte lika fin ut längre, men det vart inte fullt så illa som jag trodde det skulle vara. Jag har därför kortat ner morgonrundan i några dagar men istället har vi tränat lydnad i 10-15 minuter varje morgon. Underbart!!!

Det bästa av allt är att känslan bara blir bättre och bättre! Wow! Det är ju riktigt kul att träna hund igen!

Vi har tränat lite:
Fotgående

Fokus ligger på känslan och glädjen och den finns där! Hon har varit helt tyst och det mesta har varit väldigt bra! Förhoppningsvis blir exaktheten i position etcetera lite bättre när hon slipper bandage och plastpåsar.
Stanna

Jag kommer träna rutan med hjälp av godisskål och då kommer jag behöva kunna stanna henne när hon ätit godis och vänt upp, annars blir det bara spring in och ut ur rutan. Nu tränar jag därför på "stanna" inför rutanträningen villket går mycket bra! Nu tränar vi bara på korta avstånd på kastad frolic då jag inte vill ha för mycket spring och tvära vändningar pga tassen. Nästa pass kommer jag lägga in godisskålen och när tassen är bra kommer jag utöka avståndet, därefter kommer jag plocka in rutan. Vi tränar även ställande när hon är på väg emot mig på kort avstånd och under gång.
Fjärrdirigering

Testade jag idag och jag kan träna skiftet stå/sitt/stå samt stå/ligg/stå, stod på ca 1-2 meters avstånd och det gick mycket bra! Jag kan inte lägga in stå/ligg då hon blir störd av tassen, gör såklart ont när hon "dänger" ner den i backen som hon gör och jag vill inte få in fel sorts lägganden...

Ändrat fokus!
Börjar inse att när jag fokuserade på våra dåliga vänstersvängar så hade vi dåliga vänstersvängar... Nu när jag fokuserar på känslan och glädjen så är det just det vi har! Ska nu försöka fokusera på det som faktiskt är bra i våra moment och inte det som är dåligt. Sen är det mycket som kan blir bättre och självklart ska vi träna på det med, men inte lägga fokusen där!

Söndag morgon vaknade jag tidigt så strax efter 7 gick jag ut på en timmes promenad med hundarna. Det var rätt lugnt och skönt, gick promenaden där vi går på en stig längs med vattnet en del av sträckan.

Och så en bild i motljus, blir inte så effektfullt när man fotar med IPhonen...

När vi passerar ett hus som ligger precis vid stigen rycker hundarna till och jag säger till dem – är övertygad om att det är rådjur som stack iväg då jag hörde en massa spring… Tittar upp och inser att det är två jättehundar på tomten som rusar i full fart emot oss… Inte så just att korrigera hundarna för att de reagerar då inte… Ja, det gör inget annat än att titta (varken mina eller hundarna på tomten) fören vi kommer tills slutet av tomten och då gör de jordens mest rabiata utfall – jag blev rädd! Och det är inte ofta jag blir det när det är staket mellan en själv och hunden som gör utfall… Kände bara att måtte de stanna på sin sida av staketet och inte få för sig att hoppa över! Mina var super, de raggade men sa inte ett ljud! Jag fick för mig att det var den omtalade Ovcharkan men jag har ingen aning… Var ”tvungen” att fota och så jag satte ner hundarna en bit bort och gick tillbaka och insåg då att det var hundarna de var ute efter och inte mig…

Lite annorlunda brevlåda

Efter en timme var vi hemma igen och efter att ha ätit en mysig söndagsfrukost med familjen for jag runt som en tok! Skulle iväg och träffa Lindha för spår och uppletande – vart var alla spårsaker?? Vad behöver man ha när man spårar??? Det var lääänge sen nu… Den 10 oktober för att vara exakt, då fuskade vi från rehaben och spårade med Marie, gången innan dess var 3:e augusti…

Träffade Lindha med lilla Lussan och hundar vid Kummelbergets industriområde och efter lite snack och planering gick vi ut våra spår. Under tiden spåren la till sig fikade vi lite och körde uppletande i en korridor på ca 10x50 meter, vi lade ut två föremål var. Underbart!!!

Axxas spår – ca 250 meter, 3 vinklar, 2 apporter plus slut, liggtid ca 3 timmar
Axxa spårade suveränt! Hon var fokuserad, lugn och noga! Hon slog lite och på grund av en liten lov missade hon första apporten. De två andra kom hon in med i flygande fläng!

Farans spår – ca 250 meter, 2 vinklar, en godisburk plus slutapport, liggtid ca 3 timmar
Även Faran spårade mycket bra men väääldigt lugnt… Hon var dock mycket spårnoga och blev rätt nöjd med att hitta en godisburk i spåret. Vid slutpinnen överraskade hon mig rejält! Hon fick leta lite efter pinnen för att hitta den och svansen gick som 17! Lite lustigt, hon som tycker pinnar är ett (nödvändigt) ont i spåret annars även om kommer in med dem riktigt bra (de hon plockar), så även med denna!

Med näsan i "kakburken"  

Uppletande – 10*50 meter, fyra föremål till alla hundarna på samma legor

Axxa var outstanding! Hennes bästa uppletande någonsin! Hon for ut och plockade in tre av föremålen i en flygande fläng! Rakt ut och rakt in! Inga som helst problem med att gå ut på djupet. Det tredje föremålet (en skinnbit och hon gillar inte skinn…) hittade hon inte (eller ignorerade?) så jag slängde ut ett föremål på nära håll och även det tog hon fint!

Faran fick leta efter tre föremål, jag avslutade innan det fjärde. Hon letade helt ok men inte som hon brukar… Lite lågt tempo men hon hämtade och lämnade av fint och tyckte det var roligt.   

Roligt var att även Lindhas hundar gick som klockor! Efter fyra timmar med kanonträning och härligt sällskap var det dags att åka hem och ha familjetid. Efter lite fix och mat åkte vi in till Stockholms glass och pastahus för att njuta.

Jaaaa, vi ska åka till stan och äta glass!!!

Efter sju minuter i bilen tog orken slut...

Men väl framme kom humöret och aptiten fram igen!

Förra lördagen fick Axxa vara lös i skogen för första gången på 5 veckor! Lycklig tokrusade hon tills bandaget flög av så efter 10-15 minuter var vi tvungna att åka. Men vilken glädje!!! Faran var lycklig hon med då hon sprang och jagade Axxa som hon brukar.

Axxa med bandage innerst, plastpåse emellan och så vetflex för att påsarna ska hålla
och hon ska få bättre grepp och inte halka...

Den korta tiden i skogen utnyttjades till max så de var ändå rätt nöjda när vi åkte vidare på andra ärenden  

Senare på dagen var de lösa på tomten i några timmar. Jag insåg sen att det var en vecka sen kursdagen för Sofia och tänkte att vi testar att träna lite lydnad. Wow! Jag började med fritt följ och hon var helt tyst och fokuserad FRÅN START i fotgåendet, gjorde ett par apportinkallningar utan tugg och rullningar! Körde lite ljudlöst fritt följ med fokus igen och därefter lite rutan. Det var sååå roligt!   

Rutan är en liten akilleshäl men där har vi (jag och Robban disskuterade en stund på kvällen) kommit fram till att jag ska testa att köra som jag gjorde med Linnie och Mellon på deras tid, dvs tidigt 90-tal, och helt enkelt ställa en skål med godis i bakkant på rutan.  

Att ha en snart fyraåring hemma är spännande! Hon snappar upp saker från lite överallt och populära uttryck hemma just nu är: "Men kära hjärtanes!" och "asballt!".   

Det är en fråga jag ställt mig ett antal gånger, nu senast på kursen tävlingslydnadskursen i söndags... Återigen var det en hund, av annan ras, som gjorde utfall på utfall mot Axxa... Ägarens kommentarer var: "Men oj, så här brukar hon inte vara... Det måste ha hänt något på dagis"... Det må så vara men det bryr jag mig inte om! Jag vill inte att mina schäfrar ska bli utsatta för utfall efter utfall på promenader och kurser! Hur kommer det sig att det är "helt okej" för vilken hund som helst att göra utfall mot en schäfer??? Hade det varit tvärtom hade det sannerligen inte varit ok! Vi med hundar av bruks- och kamptyp har betydligt högre krav på oss från omgivningen!

Flera års arbete med Axxa har gett resultat! För hur reagerade hon när hon blev utsatt för ovanstående? Jo, hon vände bort huvudet, hon viftade på svansen och efter ett tag lade hon sig ner med ryggen mot den andra hunden och halvsov!

Nu fungerar det att vi blir utsatta emellanåt, men hade det här varit för 2-3 år sen eller när hon var valp då hade det varit annorlunda. För er som inte känner Axxa så var hon rädd för och mycket osäker mot andra hundar förut, det räckte med att hon kände lukten av en hund för att hon skulle resa ragg och gå igång! Varje hundmöte var en pers och jag kände mig enormt misslyckad som hund- och schäferägare. Visst, hon är fortfarande osäker när främmande hundar kommer nära, nära och då framför allt intensiva hundar men det är mycket sällan en sådan situation uppstår. Nåja, trägen vinner och här står vi nu, fyra år senare!   

Vi som måste tåla allt...  

Nu vet jag vad ett K-stag "gör"! Det gör så att det inte låter "oink oink" (som en gammal fjäder) om bilen när man åker över fartgupp och att bilen är mer "jämn" att åka i, inte så "hoppig" etc. Man lär sig nåt nytt varje dag!    

Nu ska jag åka och hämta ut min bil från verkstaden!
De ska ha bytt knappsats så jag kan öpnna och stänga (!) framrutan, bytt knappsats så att jag kan öppna bakluckan och därmed slipper ta in och ut hundarna genom sidodörren i baksätet och så kan vi lasta i bilen igen! De har även bytt ena K-staget fram, fråga mig inte vad det är men det behövde visst bytas så det var lika bra att göra det på en gång. man ska tydligen märka det när man kör över fartguppen och det kanske man gör om man kör över och inte flyger över med stereon på full volym...   

Sedan ska vi (läs Robban) montera in mina nya fina Jeppegrindar och lastgallret mot baksätet - hej brukshundsbil!   

Ja, förra ägaren klippte av telefonsladden vid renoveringen av tomten och vid renoveringen inne spacklade han igen telejacken... Nu har vi sagt upp alla abonnemang tills vi bestämt vad vi ska göra och därför har vi ingen hemtelefon och inget internet hemma. Så kan det gå. Kostar en del sköna slantar att få det installerat igen och vi funderar på om det i nuläget är värt det.

Tv har vi inte heller haft men nu har vi fått en box från Robbans kollega som omvandlar analoga signaler till digitala så numera har vi lyxen att kunna se på fyran och sexan - vi har för dålig mottagning för ettan och tvåan... Ingen förlust för oss men trist för Jennifer då vi saknar barnprogrammen... Vi har även kollat igenom snart hela vårt minimala DVD-utbud, inte helt fel!   

Under tiden har jag insett hur otroligt mycket tid man spar på att inte ha internet (och tv) hemma! Inget slösurfande här inte! Å andra sidan kan jag inte uppdatera bloggen som jag vill och jag har bland annat flera anteckningar från kurser jag vill lägga in... Inga bilder blir det heller i de få bloggupplägg jag lägger in... Förhoppningsvis är det snart dags att börja uppdatera träningsloggen också då Axxas tass blir bara bättre och bättre.

Är det någon som vet något bra mobilt bredband som inte är alltför dyrt och inte kopplar ner stup i kvarten?