I lördags hade jag stämt träff med Marie & Äventyrs LaTyra vid Österåkers BK. VI började med att åka ut till skogen kring Hakungekrossen som visade sig vara en uuuunderbar spårskog!! Skogen var delad som en tårtbit i tre delar så vi kunde lägga ett spår i varje del och på så sätt kunde vi (jag) undvika att klampa in i varandras spår. Jag hade bestämt mig för att tjejernas spår skulle vara ca 500 meter långa, en rätt lagom ökning från förra spårhelgen (ca en månad tidigare) tyckte jag. Jag började med att lägga ut Faqueras spår på ett kalhygge vilket gick rätt fort. Sedan skulle jag lägga ut Axxas spår…

Det började bra de första 100 metrarna, sedan bestämde jag mig för att ändra riktning. Fortsatte gå ett par hundra meter och började inse att jag inte hade en aning om var jag var. Jag gick upp på ett berg och tyckte att jag borde se lilla bilvägen vi åkte upp på men icke sa nicke… Trodde att jag gick åt ett håll men då hörde jag stora vägen – från fel hål mot vad jag trodde! Trots gps:en började jag efter ett tag känna mig liiite stressad… Jag gick över en stor viltutfordringsplats, fick byta riktning pang bom då jag kom fram till ett 10 meters stup där jag givetvis ramlade, dock åt rätt håll… Jag fick återigen göra en kraftig vinkling då jag kom fram till en stor å (över en meter bred) som jag insåg att jag inte kunde hoppa över, följa ån, vinklade precis vid ån och hoppa över ån via två stora, superhala stenar, korsa en bred grusbilväg, gå i ökentorra traktorspår och så vidare… Till slut var spåret strax över en kilometer långt och helt oplanerat. Helt klart ett ”hitta vilse”-spår!

Väl tillbaka stod en mycket välbehövlig coca-cola och väntade vid min bil – tack Marie! Marie hade tänkt ringa, men varken hon eller jag hade täckning… Båda har abonnemang hos 3… Måste byta!

Axxa spårar, foto: Marie

Faqueras spår
Kalhygge, ca 400 meter, 1.25 timmes liggtid, 3 pinnar plus mjukisdjur som slut. 3 vinklar och en ganska vid böj.

Vi började med att gå Faqueras spår. Hon spårade kanon!!! Hoppade dock över de 2 pinnarna jag lagt ut… Väl framme vid slutet, ett mjukisdjur som hon kastade sig över och apporterade till mig, tyckte jag att Marie var väldigt tyst… Vände mig om och … hon var inte där! Jaha, tänkte jag, hon gick kanske tillbaka till bilarna och gick dit för att möta henne. Ingen Marie… Funderade på om hon gått iväg på Tyras spår vilket jag tyckte var lite märkligt då jag ville följa med, kollade in i buren och där låg Tyra… Nu blev jag liiiite ställd… Började gå längs med grusvägen och ropa och efter ett par rop får jag ett svar! Det visade sig att Marie hade snubblat och när hon tittade upp var vi bara borta! Så helt sanslöst tappade hon bort oss på kalhygget!  

Tyras spår
Skogsspår, ca 600-700 meter. Tyras spår gick i stort sett som på räls, ett litet tapp i en vinkel som hon löste superfint alldeles själv.

Axxa & jag i spårets slut - jag matchar visst tröjan... Foto: Marie  

Axxas spår
Strax över en kilometer, ca 1,5 timmes liggtid, ca 6 vinklar och två böjar och lite ”hit och dit”, 5 pinnar plus slut.

Vad ska jag säga… Jag är GRYMT imponerad! Vilken spårhund jag har, wow!!! Jag som tänkte hoppa spåret och börja med sök… Jag hade ingen aning om vart jag gått, hade några kännemärken på vägen – de jag nämnde ovan – samt 2 snitslar, resten följde jag bara efter i linan… Första femhundra metrarna hade jag ett rejält drag i linan så det var med fart det bar av! Jag bestämde mig för att inte hålla emot mer än nödvändigt och det verkar passa Axxa riktigt bra, att få bestämma takten mer själv när hon spåret fastnat i näsan. De två första pinnarna apporterade hon in i rasande fart! Vid stupet fick hon lite problem men löste det helt själv, lite mer strul vid foderutfordringen som låg ca 50 meter efter/nedanför stupet och gick över i den tvära vinkeln vid ån och där fick hon problem igen, hon började blir rätt trött nu också, hon löste det dock själv. Där jag vinklat och hoppat över ån via stenarna löste hon helt underbart!!! Hon gick på/bredvid stenarna (minns inte) men doppade näsan mitt i mina fotsteg på båda stenarna, jag blev nästan religiös på kuppen! Fortsatte vidare och spårade över grusvägen tog vinkeln , missade apporten då hon gjorde ett litet slag precis där och fick den nog inte i vind, spårade i traktorspåren ca 10-20 meter men tappade sen bort sig… Jag fick ropa tillbaka henne och säga att ”här går spåret” så med lite hjälp löste hon det och tuffade på, klev över nästa pinne men markerade den tydligt, spårade vidare och tog slutet jättefint! Jag är såååå superdupernöjd!!! WOW, vilken känsla!! Bra var att vid de svårare partierna och när hon började bli trött så sänkte hon självmant tempot! Mindre bra var att hon inte tog pinnarna när hon blev trött. Men vad 17, det var andra spåret i år! Spåret innan dess var 150 meter långt den 10 oktober 2011...

Axxa efter spåret, på väg till bilen... Foto: Marie

Sen åkte vi hem till Marie där hennes underbara sambo fixat god lunch åt oss som stod på bordet och väntade, efter kaffe på maten åkte vi till hamnen för att träna lydnad. Jag visste att det kunde bli en dubbel utmaning att träna lydnad i blåst vid sjön…”Tyvärr” ringde Robban och berättade att Jennifer varit ledsen och saknat mamma hela dagen… Det blev ett kortare lydnadspass med en hand som kramade om hjärtat… Jag tycker träningen gick väldigt bra efter förutsättningarna.

Axxa
Helt okej fotgående, två suveräna rutor, en ruta där jag råkade slänga bollen bredvid (skulle få belöningen över huvudet) så den vart inget bra, en dålig efter det (hon letade efter bollen vid sidan av rutan – belöningsplacering är skiiitviktigt för henne!!!) en bra ruta som avslut och ett par apporteringar som jag inte minns hur de gick...  Jag körde inte alla rutor i sträck utan körde dem i 2-3 pass mellan övriga moment.

Axxa i rutan Foto: Marie  

Faquera
En mycket bra apportering, helt okej fotgående och ett par bra rutor och en jättebra budföring på ca 75 meter.

Faquera med belöningsbollen Foto: Marie  

Faquera apporterar Foto: Marie

Sen åkte jag hem till familjen igen åtskilliga timmar senare och två lärdomar rikare:

1. Ge mig aldrig, aldrig ut i (spår)skogen utan GPS!!!
2. Axxa är en suverän spårhund!

Efter en natt med minimal sömn då Jennifer hostade och grät om vartannat natten igenom vart det VAB för min del på torsdagen. Satt en hel del i solen på altanen och slöade, byggde lego, lekte dagis etc.

På kvällen var det dags för första träffen med Team Ego Dogs igen på länge, det är över 3 månader sedan vi tränade ihop sist... Jättekul att träffa alla och komma igång med träningarna igen! Vi började med avstämningsfika, var ligger vi i träningen nu? Vad ska vi fokusera på i denna klass? Vilket moment ska vi ta tag i redan nu som kommer i nästa klass? Sedan delade vi in oss och tränade två och två. Jag var helt slut efter natten samt kraftig pollenallergi och tänkte bara köra lite torrgång med kommendering samt apportering med kommendering men sen när vi stod där Vidar och jag så... Då kom jag liksom in i träningbubblan och glömde bort allt vad trötthet och allergi heter...

Vi började med mig och Axxa och först kommenderade Vidar mig då jag torrgick och vi diskuterade en hel del kring mina svängar och då framförallt vänstersvängarna då jag gör lite olika... Inte bra inte... Sedan kunde jag inte hålla mig så då körde vi fotgående med kommendering med Axxa, även här med fokus på svängar och även belöningar. Tycker det gick riktigt bra efter förutsättningarna. Vidar är fenomenal på att kommendera och kolla hur jag sätter mina fötter! Därefter gick vi på rutan. Första skicket gick inte så bra men de 1-2 efterföljande är jag nöjd med! Vi har ju mest kört på tomten och här var det på Tyresö BK med massa folk och hundar runt omkring så jag är nöjd här med. Sedan körde vi en tävlingsmässig apportering med kommendering men istället för att kommendera apport så fick hon bollen av mig. Mycket bra!

Därefter assisterade jag Vidar i hans träning och när eftersnacket var klart var det dags att åka hem. Givetvis var tunneln avstängd och jag lyckades på något sätt hamna mitt i stan så vid 22.30-tiden på kvällen tränade jag stadskörning... Då hade jag tänkt sova, men så kan det gå när jag är i farten. Ser fram emot nästa torsdag!