För ett tag sedan började jag försöka rensa ur min garderob… Jag har rätt mycket i min garderob som jag av olika orsaker valt att stänga dörren om. De senaste åren har jag börjat må otroligt bra, något som jag, ensam, kämpat med. För att jag inte fått stöd. För att jag inte velat såra. Det är så jag valt att gå vidare med mitt liv. Jag har kämpat för att vara positiv och jag tycker att jag lyckats riktigt bra. I perioder mår jag inte bara bra, jag är till och med lycklig. Nu har jag dessutom en person i mitt liv som finns där och ställer upp på ett sätt som jag aldrig förr upplevt. Det är fantastiskt!

I mitt försök att rensa en del av min garderob har jag tagit kontakt med en person för att antingen ha kontakt eller också få till ett avslutat kapitel, utan att börja gräva… Det gick inte så bra. Det ledde till att jag ifrågasatte i sak, med ett ”personangrepp” då jag kallade personen löjlig. I gengäld fick jag höra, här ”sammandraget”, att: jag är en feg egoist som anser att folk ska rätta sig efter mig hela tiden, att jag inte har resptekt för andras åsikter/vilja. Att jag ställer krav, att jag ger mig in i en lek som jag sen drar mig ur, att jag stoppar huvudet i sanden.
För mig är det inte sak, utan personangrepp. Jag gillar inte konflikter och undviker dem in i det längsta men i min värld är inte att undvika konflikter samma sak som att stoppa huvudet i sanden. I min värld är att undvika konflikter att man ser ”saker” men att man av olika orsaker väljer att inte ta tag i dessa, att låta det bero och istället gå vidare. Stoppar man däremot huvudet i sanden så ser man dem inte alls…

Det är möjligt att denna person har rätt. Det kanske är sån jag är. I så fall känner jag mig själv inte alls och har en hel del att ta tag i… Är det så, så hoppas jag att mina vänner är vänliga nog och talar om det för mig, för sådan vill jag inte vara.

Min förra graviditet var ett rent helvete både fysiskt och psykiskt medan denna varit ”normal” i alla avseenden. Nu har jag rasat… Att börja ifrågasätta sig själv är tufft. Det har lett till en otrolig stress, sömnproblem och sammandragningar. Dock ska sammandragningar sluta när man sätter/lägger sig och vilar vilket dessa inte gör… Att vara gravid och plötsligt få en värk då det känns som att någon sticker en kniv rakt in i magen på en ett par gånger, att få ont i magen med otroliga kramper som håller i sig i flera timmar, trots vila och sänggående, gjorde att vi blev fruktansvärt oroliga, vilket inte gjorde saken bättre men ett besök på BVC lugnade oss.

I vanliga fall när skriver jag personliga ”inlägg” väljer jag att inte lägga ut dem, utan antingen raderar jag dem eller så sparar jag word-dokumentet ifall det är något jag vill kunna minnas. Detta för att jag inte vill blotta mig själv eller andra på det viset eftersom det är en öppen blogg och jag inte har en aning om vilka som läser. Den beskrivning jag fått, inte ordagrant men som i ett abstract, av mig själv är dock anledningen till att jag valt att lägga ut detta inlägg, trots att det är otroligt personligt. Av denna anledningen är detta inlägg skrivet för över en vecka sedan men inte inlagt på bloggen förrän nu. Vi får se hur det blir i fortsättningen kanske blir det en ”vanlig” blogg utan djupare inlägg, kanske blir det fler personliga inlägg, kanske låser jag bloggen… Jag vet inte än… Kan tänka mig att det är flera av mina vänner som tycker att jag just nu är värre än vanligt när det gäller att inte höra av mig men här har ni då förklaringen…