Ja, Axxa må vara en härlig hund men jag kan ju inte påstå att hon har världens dådkraft - i vart fall inte utan att ljuga. Det är dock inget som bekommer mig då hon passar mig och det jag har henne till perfekt.

Häromdagen skrev jag ju på Facebook om älgen jag höll på att krocka med, ca 30 meter från vårt hus.

  
Citat: "Denna höll jag på att krocka med! Den korsade vägen ca en meter framför bilen! Travade sen snett framför bilen ca 50 meter innan den, på denna bild, korsar vägen igen för att sen hoppa in på en av tomterna!
30 meter längre fram bor vi..."

Nu har vi insett att ser man en så finns där två till, det är en ko med två kalvar som håller till hos oss. Igår morse släppte jag som vanligt ut hundarna på tomten för att de skulle få leta sin mat och plötsligt vråååålar Axxa till, hon väckte säkert hela Eriksvik, hon larmar och har sig och jag far ut och vad får jag se???

Tror ni älgen brydde sig om Axxa?? Näe, inte det minsta!
Tror ni Birre brydde sig om älgen?

Näe, inte det minsta. För en kastrerad retriever finns det bra mycket viktigarare saker att bry sig om! 

Ok, han såg lite besvärad ut när älgen ville komma närmare när han ställde sig för att pinka...

Axxa muttrade lite när hon låg i Biabädden och denna bild förklarar nog orsaken - även därifrån såg hon kon och de tre älgarna, den andra kalven syns inte pga bildkvaliten men den är precis vid de här två.

Jag hann ta undan Axxa, kolla var Faran var, hämta mobilen och fota och gick då fram och tillbaka lite några meter från staketet, gå in till Robban och kolla om Jennifer var vaken och ville se älgarna, på med morgonrock, ut med henne, in med henne, fixa frukostmacka, ta in Birre och Faran (ja inte heller hon brydde sig), fixa i ordning mig och när jag sen skulle åka till jobbet så var de fortfarande kvar på samma plats utanför vårt köksfönster!