I fredags kom jag hem till ett nystädat hus!!! Robban, hans mamma och moster hade städat hela eftermiddagen; dammat, damsugit, skurat, you name it!! Heeelt fantastiskt!! Dessutom hade Robban och hans pappa kört två stora lass, med vårt gamla badrum, till tippen! Vilken start på helgen!

I lördags åkte Robban och Jennifer iväg för ett dygn, en kompis till Robban skulle bort så de passade hästar, höns, katter, hundar med mera. Undertiden var jag hemma med tjejerna, egentid – vilotid! Eller nåt.Började med att åka till skogen där jag flanerade runt medan tjejerna sprang som tokar i lite över en timme innan vi åkte till Tyresö BK för att möta upp Helena med Storm för lite lydnadsträning. Ojoj, det märktes att vi tränat själva sista månaden… Jisses, vad Axxa var störningskänslig och kollade in vad alla andra gjorde! Hon hade full pejl på Helena och Storm, höll koll på de som tränade på planen bredvid samt allt som hände på gångvägen bakom… Att Faquera satt uppbunden och skrek ut hur orättvist livet var gjorde ju inte livet lättare för ”lilla Axxa”. Ändå lyckades hon ha koll på mig. Måste verkligen komma ut och träna med andra runt om igen! Vi snackade en hel del, har ju inte setts på en månad, och tränade minst lika mycket. Jag tog ingen hjälp av Helena förutom vid platsliggningarna, annars hjälpte de mest genom att träna själva bredvid.

Axxa

Axxa och jag tränade:
Fotgående - började dåligt men vi jobbade upp oss. Hade inga höga förväntningar pga. ovanstående men hon var mer okoncentrerad än jag trodde hon skulle vara. Det vart i vart fall bättre och bättre.
Platsliggning 30 sekunder – vill höja hennes förväntan lite då det dels var lääänge sen vi tränade detta och dels bara kört långa liggtider senaste… året? Gick bra! Hon lyssnade inte på Helenas kommenderingar vilket hon gjorde senast.
Rutan - Körde några repetitioner och sedan mätte jag upp mitt avstånd, närmare 40 meter… Hoppsan… Drog ner på avståndet till ca 25 meter och körde lite till. Måste få till sluthandlingen/placeringen/stoppet i rutan, fart och avstånd är inga problem. Möjligtvis att hon har högre fart än vad hon klarar av för att fixa placeringen i rutan.
Hoppapport – Körde en och den var suverän!! Ett litet, litet ”tugg” men det var allt.
Metallapport – Körde en och den var suverän!! Inte det minsta skaller från min lösa apport!
Rutan – Körde rutan några gånger igen, på ”regelavstånd”

Platsliggning – körde en till på mellan 20-45 sekunder. Hon kom på sig själv de gånger hon tappade ”fullt fokus” och riktade in sig fint igen.

Hopp sitt – Hon var helt inne på Storms träning, trött?, så jag avslutade med ett par hopp sitt vilka gick jättefint.

Jag var rätt trött på slutet så Faquera fick bara göra en ruta, men hon fick å andra sidan maxbelöning. Gjorde en del ärenden, badade Axxa och svimmade sen av i soffan för resten av kvällen medan tvättmaskinen fick sköta sig själv. Skönt att kunna vara iväg flera timmar och sedan slappa utan att ha dåligt samvete för Jennifer!

Faquera 

På lördagen åkte vi till skogen en sväng igen så att tjejerna skulle fått sitt innan vi åkte till Lidingö BK för att stå i serveringen några timmar under lägre spårtävlingen. Mycket trevligt med massa folk att snacka med och otroligt bra träning för Axxa, det tog ett tag innan både hon och Faquera varvade ner. Hallåååå!!! Vad gör vi här inne??? Massa att äta och inget får vi! När ska vi ut och trääääna?? Efter någon halvtimma, tror jag, insåg de dock att det var lika bra att lägga sig och slappa… När allt var klart gick jag och Sofia ner till plan och tränade lydnad. Jag började med Faquera som var hur träningständ som helst! Körde lite fot, ett par apporteringar och ett par rutor och insåg… att Faquera kör inte treans ruta längre, nej hon kör tvåans hon! Jag sa rutan hon sprang och ställde sig, jag sa ligg – två gånger – inte en tillstymmelse till att lägga sig… Bara att skratta och belöna och jaja, vi kör på Faquera vis numera. ”Skit i positioner och sneda sättanden, bara belöna morsan”! Massa glädjeljud/-pip hade vi också lät ungefär som ”ååååå vad kul vi har, åååå vad det är roligt att träna!”. Gullhund.  Det var länge sen som hon verkligen ville träna men nu ville hon inte ens gå av plan när jag tyckte vi var klara.

Faquera

Axxa och jag började med hoppapport och efter två slarviga gripanden fick jag till två ok->bra, metallen vart bra. Sedan mängdtränade vi rutan idag igen, det känns lite som att vi behöver kvantitet framför kvalitet på det här momentet. Galet i mina ögon, men jaja, så får det bli ett tag. Eller kanske man ska kalla det mängdträning för jag vill ju inte sänka kvaliteten på det vi har. Körde lite fotgående med bra position men lite ljud och typ noll kontakt. Insåg att jag inte var i fas idag för att träna momentet så vi lade ner. Även om hon var störd av Sofia och Aco var det inte närheten av igår vilket var bra i vart fall, hon brydde sig inte heller om vad som hände utanför planen. Tror det var allt, det tog sin lilla stund och jag var svimfärdig vid det här laget.

Axxa 

Något som var lite roligt vilket jag upptäckte vid en av alla de rutor där hon hamnade utanför var att jag kan dirigera henne på upp till 40 meters håll! Hon hamnar gärna ca 0,5 meter utanför rutan till vänster, ganska långt fram. Så jag kommenderade ”rutan” igen, då gick hon in i rutan. Jag visste inte om hon var helt i eller om en tass var utanför så jag kommenderade ”bort” varpå hon backar någon meter! Hon sätter sig ner (har tränat det vid fjärrens sitt på ca 2 meter ifrån mig (!)) men ställer sig när jag säger stå! Sen backar hon bakåt tills jag säger ”stanna”!! Blir 0:a på tävling med alla extra kommandon men kul att jag kan ”dirigera” henne på det avståndet, det är något vi aldrig tränat.

Efter träningen skjutsade jag hem Sofia, åkte och fick däcken bytta, köpte med Thaimat hem och umgicks med familjen en liten stund innan Jennifer skulle gå och sova.

Killarna som bytte däcken vart lite förvånade när de skulle ta ut däcken och försäkrade sig om att hundarna var snälla och att de inte blev berörda av att sitta i en guppande bil som det "tjongade" en del om 

Jennifer är så underbart go! När vi var i serveringen ringde Robban och sa att de var hemma, jag sa att detta drar ut på tiden… Men jag vill gärna träna lite efter ändå. Då tar Jennifer över luren och säger ”mamma du får träna lite innan du åker hem. Puss puss hejdå” och så lägger hon på! Underbart att ha det sanktionerat av dottern, även om hon visst inte hade någon tidsuppfattning och gick omkring som en äggsjuk höna hemma och väntade på sin mamma…