Har känt mig rätt sliten ett tag och i torsdags fick vi mail om att ett av programmen jag arbetar med dagligen skulle uppdateras. Passade på att fråga bossen om jag kunde ta semester på fredagen vilket gick bra. Härligt med lite flexibilitet.  I fredags ställdes ingen klocka utan vi gick upp när vi vaknade, runt 06.30 Efter en lugn och skönt morgon lämnade jag Jennifer på dagis vid 9-tiden och åkte sen direkt till skogen med tjejerna. 1,5 timme gick vi omkring, ja jag gick, tjejerna racade rätt bra! Faquera är rätt roligt... Hon gillar INTE när jag plockar svamp! Varje gång jag böjde mig ner för att plocka, vi fick ihop en bajspåse idag med, så ställde/satte hon sig framför mig och började pipa/"knorra"! Axxa som undrar vad jag gör lyckades istället stjäla en trattis precis innan jag skulle ta den, det gjorde hon dock inte om igen så jag antar att det inte var så gott.  Efter skogssvängen åkte jag hem och käka lunch och softade lite innan jag åkte för att hämta Jennifer på dagis vid 14-tiden men då hade farfar redan hämtat. Istället blev det en sväng till i skogen för mig och tjejerna innan vi åkte vidare hem till mina föräldrar. Där blev jag bjuden på god middag innan jag blev bjuden på bio, vi såg en oväntad vänskap - en riktigt bra film!

På lördagen vaknade jag rätt tidigt men låg och drog mig lite, efter en stund kom pappa in och sa att han kunde ta morgonkissen med tjejerna så jag kunde ligga kvar. Jag hör hur han säger "sitt" och sedan hur dörren öppnades, han klev ut och sedan hörde jag ett "varsågod".  Ungefär 45 minuter senare kommer pappa upp och säger att han tänt en brasa och att frukosten är klar, om jag vill gå upp! Härligt! Visar sig att pappa varit ute över en halvtimme med tjejerna och det hade skött sig så bra! De drog inte ens hälften så mycket som med mig  och i alla hundmöten, de vart tydligen en del, så hade han kortat upp kopplen då han inte vet hur mina hundar beter sig men de hade knappt tittat på de mötande hundarna, än mindre brytt sig! Däremot hade de mötande hundägarna håvat in sina snabbt som 17 och hållit sig undan! Mycket skönt tyckte pappa. 

Det var helt fantastiskt, underbart att få ett helt dygn "för mig själv"!! Vet inte när det hände senast...

      

Efter frukosten kom Robban och lämnade Jennifer då han skulle iväg på ett ärende, hon fick dock inte veta att jag sovit hos mormor och morfar utan fick tro att jag sovit hos en kompis för familjefridens skull... Jag tänkte att Jennifer kunde vara hos mormor och morfar ett tag så kunde jag och tjejerna åka själva till BK och träna, men se det tänkte inte Jennifer! "Jag vill vara med min mamma! Jag har inte träffat min mamma på jätte, jättelänge!!!". Vad säger man då?? För första gången sedan hon var liten bebis fick hon hänga med till BK och träna med mig. Jag undviker det då jag känner att jag inte kan fokusera varken på hundträningen eller på Jennifer när hon är med vilket gör att det bara blir soppa av alltihop och det är bättre att avstå. Denna gång pratade vi dock igenom innan hur vi skulle göra och kom överens om att först tränar mamma Axxa och Jennifer får stå och titta på/fika och sedan skulle hon få träna med Faquera.

Väl på BK så började allt bra; vi ställde ut en ruta, Jennifer hoppade i vattenpölar (en fördel med blöt plan!), hämtade Axxa och rastade henne, plockade fram fikat och jag började träna rutan. Själva rutanträningen gick sådär, avståndet var inget problem, men "avsluten" i rutan var inga höjdare... Introducerade en hel treas ruta för första gången och frånsett "detaljen" med att hamna rätt i rutan så gick det mycket, mycket bra!

Sedan hittade dock Jennifer en boll med snöre i träningsväskan som hon började leka med! När Axxas bästa lekkompis far omkring på plan och viftar och slänger en snörboll hej vilt gick det inte riiiktigt att koncentrera sig... Jag bad jennifer om hjälp med träningen istället vilket hon blev jätteglad och stolt över. Hon fick hjälpa mig med att räcka mig apportbocken vid hindret inför hoppapport vilket hon skötte jättebra. Dock hade hon bollen i andra handen och Axxa har ju redan stooor dragning till TL i dessa moment så denna störning blev waaay to much! Jag lade ner träningen.. Sen kom jag att tänka på att nästa gång Jennifer kommer med när jag tränar ska jag låta henne leka på men köra lätta, basicövningar med Axxa då detta är maximal störning för henne vore ju det superträning!

Jag lade in Axxa i bilen och tog ut Faquera istället som vi kommit överens om. Här kommer en lång bildserie med kommentarer.    


Jennifer ställer upp för att köra hopp apport som ju jag och Axxa gjorde och frågar hur hon ska göra...


Under tiden har Faran sprungit in i rutan och ställt sig!


Jennifer springer fort, fort till rutan för att belöna samtidigt som hon ropar "Braaaa"...


Nästan framme och Faran står stadigt hela tiden!


Lek med bollen


Vet inte vem som har roligast...


Jennifer eller Faran, men båda har kul och det var huvudsaken!


Delad glädje är dubbel glädje!


Med lite hjälp från "en vän" släpper Faran bollen och träningen fortsätter

Nästa moment är givetvis hopp apport och då säger Jennifer till mig att "jag och Faran ska träna, du får stå där borta!" och så pekar hon på en punkt lååångt bort... Faquera är dock sååå invand på att träna med mig att hon lyssnar ju "inte riktigt" på Jennifer... Så jag måste stå lite närmare så hon fattar att hon får hoppa på Jennifers kommandon etc...


Uppställning inför momentet - ni ser ju vart Faran har fokus...


Tredje eller om det var fjärde gången gilt och några framflytt senare "man får faktiskt stå här mamma", så kommer apporten över hindret... Fortfarande fokus på bollen i handen och inte på apporten...


Å hopp! Faran är på väg över hindret, men skiter så klart i apporten när hon landar och tar bollen istället men vad gör väl det???

Efter lydnaden fortsatte vi till agilityplanen där jag fick förklara skillnaden på lekplatsen där barnen får träna och agilityplan där hundarna får träna - hundarna får inte leka på lekplatsen och inte barnen på agilityhindren... Även om jag kan tycka att det är lite fånigt, nu när jag själv har barn, att inte en 15 kg unge får hålla på med hindren när betydligt tyngre fyrbenta kolosser får hålla på, men men... Så länte det sker på föräldrarnas ansvar, men det antar jag att det är på lekplatser också?


En lerig tunnel fick hon dock krypa igenom, har dock för mig att hon avstod när hon kände lukten i tunneln!

Faran fick hoppa över några riktigt låga hinder, ta några tunnlar och sedan springa hur som. Jennifer såg några stooora vatten- och lerpölar och dessa lockade betydligt mer än hundträningen!! Alltså vart det en hel del hopp och skutt i dessa innan vårt genomblöta (det regnade ju hela tiden) och totalt nerlerade gäng hoppade in i bilen och åkte hem till mormor och morfar igen, där lunchen stod redo på bordet - härligt!! Jennifer och jag hade ett par toppentimmar på BK och jag insåg att även om jag emellanåt måste åka själv för att få kvalitet i träningen och egentid så ska hon få hänga med någon gång ibland! Bara att anpassa allt efter förutsättningarna.