Den första kärleken är speciell, man brukar säga att det är något man aldrig glömmer. I det här fallet stämmer det nog tyvärr inte, för det är väl inte någon som minns något från tvåårsåldern? Det är nämligen Jennifer som är kär!

Våra nattningsrutiner har varit desamma i över ett år. Jag lägger Jennifer och sjunger "bä, bä vita lamm" två gånger innan jag säger godnatt och går ner. För ett par veckor sedan ändrades vår rutin. Plötsligt skulle inte mamma sjunga längre, mamma skulle "pjata". Jaha, sa jag - vad ska vi prata om då? "Viggo" kom svaret. Numera pjatar vi om Viggo varje kväll och hon ler stort och ser lite smågenerad ut sådär som tjejer i yngre tonåren gör när de pratar om Kärleken. Jennifer får berätta vad de gjort på dagen och vad de ska göra dagen efter hos dagmamman. I söndags kväll fick jag en smärre chock   när jag frågade vad hon skulle göra dagen efter "Jajja pussa Viggo" blev svaret. På måndagen var det jag som hämtade hos dagmamman och mycket riktigt, visst hade de pussats! Det berättade hon även mycket glatt om vid nattningen.

Jennifer   Viggo