Hemma med Jennifer i fredags igen, tog det lugnt på morgonen och vid elvatiden tog vi bilen till skogen. Vi gick lite lugnt, plockade blåbär och Jennifer matade Axxa med godis. Plötsligt dök Robban, farfar och killarna upp till Jennifers och Axxas lycka! Efter kramkalas så åkte de tillbaka till jobbet och vi gick och tittade på båtarna enligt Jennifers önskemål. På vägen tillbaka till bilen tränade jag lite skall med Axxa till Jennifers förtjusning.

På kvällen åkte vi och köpte en gps så nu sliper jag förhoppningsvis åka fel, så ofta, igen.   

Lördagen började med långfrukost med familjen för att följas av lite över en timme i skogen, vi kommer inte långt inte, men hundarna får sitt i vart fall och Jennifer är supernöjd. Hon älskar verkligen att vara i skogen, gå till berget och titta ut över vattnet på båtarna, träna hundarna (slänga hundgodis på marken som hon visar vart det landar om de inte hinner ta det först…), äta blåbär m.m När hon sov middag lade jag spår till Axxa (Robban var givetvis hemma hos Jennifer) som jag gick två timmar senare.

Spår

Två timmars liggtid, 700 meter, sex vinklar varav två spets, sju apporter.
Svårigheter: vinklade in på ”brandgata” som vi följde där gick jag på en stig som vi sedan vinklade av. Korsade en gångväg där det åkt motorcrossar, de hade även troligtvis åkt i/på vårt spår även efter gångvägen. Gick ut spåret i sol, sen regnade det och när vi skulle gå spåret sken solen igen.

Hon missade en apport, resten tog hon jättefint! Spåret var visst knepigt eller så var hon inte på 100 humör eller nåt. Hon tog oss runt spåret och redde ut svårigheterna själv. Jag gick mest och funderade på när/hur jag skulle bryta när hon misslyckades/slutade ta oss vidare och så fick hon plötsligt upp spåret och kom med apporten i munnen. Idiotmatte, hur vore det att tänka lite positivt och inte tvärtom? Ja, ja, jag bröt henne inte (eftersom hon fortsatte jobba) och jag hjälpte henne inte och vi kom runt med bara en apport borta = borde nog vara nöjd. Hon slog dock en ”ögla” i varje vinkel vilket hon inte brukar. Mycket störning pga svampplockare? Väderväxlingarna? Eller annat... Ska variera mellan att successivt öka längden och att gå lite kortare spår med fler svårigheter. Ska även börja följa mindre stigar för att vinkla av dem och korsa gångvägar/större stigar etc.

Efter spåret tränade vi lite skall vilket tog ytterligare ett snäpp framåt.

Hem och äta middag och umgås med familjen för att gå ut och träna med Axxa på tomten när Jennifer somnat. Tränade kryp vilket tagit ett jättekliv framåt i utförandet, ska fortsätta träna så här. Tränade även fotgående med fokus på kontakt samt halter. Bra kontakt och fokus, i stort sett alla raka och vänsterhalter var bra. Helt om halterna var kanon men högerhalterna var lite 50/50. Avslutade kvällen med att cykla et par kilometer.

 

Malin

30 augusti 2010 15:51

Stackars J, inge kul att vara sjuk.
Här är oxå en storfavorit att gå till skogen.. det går alltid hem :) Nä, långt kommer man inte.. men har man M med kan man hitta mycket kantareller :)
Hon går sakta, ser var hon sätter fötterna & hittar därmed svamp :)

Haha.. precis så är det här oxå, hittar man inte godis fort nog så får man visa :)

Kram

http://svartafaran.wordpress.com

Anna Östervall

30 augusti 2010 16:24

Ah, smart! Ska bara lära henne hur kantareller ser ut med andra ord! Kanske ska ha med russin så man kan belöna för varje hittad kantarell också! ;)

 

Annika o Diesel

30 augusti 2010 18:50

Skit, vad mycket du hann med på en dag!!! Skogpromis, spår och lydnad!!! Jag börjar längta mer och mer efter normal rörlighet!! Vi har toppen här på fjället!! Sover och läser mycket!
Stora kramar från Funäsdalen

http://www.annikashundar.se

 

Lotta

1 september 2010 19:41

Kanonspår ju :), och nu kryllar det (ialla fall här omkring) av svamp- och bärplockare i varje skog :/
Hoppas lillan kryat på sig nu!
Kram på er :)

http://minflock.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...