Har varit rätt sänkt denna vecka av olika anledningar och i torsdags skulle jag hämtat Jennifer hos dagmamman men kände att jag behövde en stund för mig själv. Hämtade istället upp Axxa på Robbans jobb och tog en tur med henne i skogen. Lunkade runt i lugn takt, satte mig på en stubbe och filosoferade lite så Axxa fick en del välbehövlig passivitetsträning i skogen. Gick vidare efter en stund och tränade ljudgivning på väg tillbaka till bilen och det gick sååå bra! Band upp henne de 2-3 första gångerna och sedan hade jag henne lös. Jobbar på att få henne att inte vrålskälla i början utan hålla skallen i jämn takt från start, vilket gick helt okej även om vi givetvis har en bit kvar. Varierade mellan att belöna efter ett skall, ca 5-8 skall och 20 skall.

I lördags hade jag stämt träffa med Lindha (Ajax & Devil) i spårskogen här ute. Innan jag åkte iväg sa Jennifer ”Jajja inte lessen mamma träffa kompis”. Otroligt skönt att höra då hon har svårt för att jag åker iväg ibland… Lindha och jag började med att babbla i en timme innan vi ens gick ut spåren! Jag lade Devils spår och Lindha lade Axxas och Ajax spår. Tro`t eller ej, men jag lyckades att lägga ett helt vanligt spår till Devil!! Sedan fikade vi och babblade lite till och plötsligt hade spåren legat i två timmar! Axxas spår blev ca 400 meter med sju apporter (Lindhas), tre vinklar och två timmars liggtid. Både jag och Axxa fick beröm av Lindha efteråt! Jag för att jag verkligen litar på min hund och låter Axxa sköta jobbet själv något som Lindha tyckte hon klarar kanon!  Jätteroligt att höra.  Själv tyckte jag att Axxa spårade lite tveksamt i början, men efter första apporten gick hon mycket bättre. Jag kände mig jätteglad där jag gick med ett leende på läpparna, Axxa spårade främmande spårläggare, plockade ”främmande” pinnar med väldigt lite vittring på, jag hade vågat släppa kontrollen och lät någon annan lägga spåret! Härlig känsla!! Axxa fick lite patrull två gånger som hon löste snabbt, plockade alla pinnar och lämnade av dessa jättefint. Tycker dock att hon blev trött väldigt fort… Måste lägga spår oftare så hon (och jag…) får upp spårkonditionen.

Innan vi gick ut spåren sa jag till Lindha att jag alltid brukar låsa bilen där just in case, men vem tror ni hittar bilnyckeln i förardörren på en olåst bil när det är dags att åka hem?!? Kan avslöja att den satt i en blå Opel… Fem timmar senare var jag hemma igen, nöjd som få.   

Robban tyckte det var kul att jag äntligen var glad igen, själv mindes jag inte ens att jag varit nere! Konstigt att man kan bli så uppåt av hundträning i gott sällskap! Som jag sa till Robban ”varför pröjsar folk tusen spänn i timmen för att gå till en psykolog när man kan träna hund med en kompis”?!?   

Middag åt vi på McDonalds och när vi stannade bilen deklarerade Jennifer ”Jajja inte glad, lessen äta bilen – äta inne, då ja glad!”! Jennifer vill inte att vi kör driven hon vill äta inne och sedan leka lite, gulltjejen!