När Annika kom för att hämta den gravida Faran gav hon henne två levergodisar och sedan följde Faran glatt med Annika ut från tomten och hoppade in i bilen utan att tveka, snacka om lättköpt hund!

Sedan dröjde det till torsdagen den 15 juli… Kl. 08.30 på morgonen fick jag ett sms där det stod att nu hade första valpen, en hane, sett dagens ljus. Sedan hörde jag inget mer… Jag sms:ade Annika och frågade hur det gick varpå hon svarade att de var ”ute och sprang”. I nästa sms jag fick skrev hon att de var på Strömsholm, de hade röntgat henne och sett att det var en valp kvar i magen… Tiden gick… Efter flera timmar (!) hade de fått komma in för kejsarsnitt och då var det försent! Den fullt utvecklade valpen hade dött under tiden de väntade på kejsarsnittet, på djursjukhuset! Skandal!! Om ni frågar mig!

Faran och den andra hanvalpen, Kaifas, mådde dock prima. Självklart är jag otroligt glad för att Faran mår bra och kommer komma hem välbehållen och jag är tacksam för att hon i vart fall fick en valp. En valp som jag tror kan bli kanon – synd att jag inte har tid själv… Samtidigt känner jag en väldig sorg… dels för valpen som dog och dels för att det inte blev fler valpar och då heller ingen tik som Annika kan använda i avel…

Suddig mobilbild; Faquera och Kaifas, tre dagar(?)

Faquera var enormt överbeskyddande mot Kaifas första tiden, vilket inte är så konstigt med tanke på tumultet i början. Dessutom har hon ju bara en valp och är inte hemma hos sig själv, även om vi var och hälsade på Annika flera gånger innan valpningen så är det ju ändå inte samma sak.  Nu är det dock lite tvärtom, hon anser att Kaifas ska få gå i den stränga skolan och lära sig veta hut! Då är lek”tanterna” och barnvakterna Joline och Fleur bra att ha som uppvägning.

Suddig mobilbild; Joline och Kaifas, 3.5 veckor (?)

Jag har av flera fått frågan om, och i så fall hur mycket, jag får betalt för att låna ut Faquera till Annika för en kull. Svaret blir att det spelar ingen roll! Även om jag nu valt att inte ta något alls så valde jag att låna ut Faran av två enkla anledningar:

1. Hon är en otroligt bra hund! En fantastisk arbetshund som ställer upp på allt och aldrig ger upp, oavsett om det gäller lydnad, spår, räddningsarbete eller annat. Samtidigt är hon en härlig familjehund som fungerar super ihop med Jennifer, andra människor och hundar och på det är hon otroligt miljöstark och ställer glatt upp på allt jag hittar på, oavsett vad det är. Hon är nu åtta år och fullt frisk, liksom resten av kullen som alla är i livet. Hennes mormors kull blev alla över 13 år gamla, hennes mammas kull blev alla tre 12 år och två av dem är nu inne på sitt 13 år. Dessa tre kullar består av 14 individer varav samtliga är friska och 12 är friröntgade, arbetsmeriterade och korade! Bara det gör att jag anser att hon bör gå i avel men tyvärr har jag inte möjlighet att ha en kull nu varför jag valde att låna ut henne.

2. Det andra skälet är rent egoistiskt! Jag vill ha ett barnbarn efter Faran. Därför hoppades jag givetvis på en ”stor” kull med flera tikar. Nu när det blev en hane är chansen minimal att jag ska få ett barnbarn och det gör mig sorgsen. Har man en tik är det ”bara” att meritera upp den och blir den frisk parar man med en bra hane, man kan själv välja. Har man en hane måste den meriteras, sedan ska en annan uppfödare bestämma om denne ska para med just den här hanen. Sedan ska jag gilla framförallt tiken, men även uppfödaren, för att jag ska kunna få mitt barnbarn…

I lördags åkte vi iväg och hälsade på Faquera! Jag hade fjärliar i magen när vi åkte dit! Skulle hon bli glad? Skulle hon vilja följa med hem? Eller skulle hon inte bry sig? Vi har ju inte sett varann på ett bra tag nu… Vi hann inte ens svänga in på gårdsplanen innan tre hundar for ut på (den lilla grus)vägen och mötte oss. Faran var galen av glädje!

Kaifas är nu fyra veckor och en stor och framåt kille! Under de tre timmar vi var där var Faquera, Kaifas, Joline (Faqueras ettåriga systerdotter) och kleinspitzen Fleur ute hela tiden. Jennifer ville klappa ”Fajans bäsis” hela tiden och vart arg när han ville sova… Som tur var älskar Fleur barn så hon dög hyffsat som stand in. Längtar redan tills vi ska dit och hälsa på om ett par veckor igen!

Bilderna jag tog får ni se en annan dag då min hemmadator inte fungerar just nu då strömsladden gick i åskovädret som var häromveckan. Jag är dock glad att det är sladden som gick och inte datorn!

 

Malin

17 augusti 2010 14:44

Vad du får eller inte får för att låna ut henne har väl bara du & den du lånar ut till med att göra!?

Puh.. skönt att allt gick väl.. kan tänka denne pojk blir tjock & go som får all mat själv!

Ångrar liite att jag inte tog valp från Faran faktiskt.. även om jag inte ångrar Ingo, han är urgo, men en Faranbebis hade vart kanon tror ja..

Kanske det istället kan bli en rackartygvalp i framtiden? ;)

Kramar

 

Johanna

17 augusti 2010 14:50

Att ta betalt förstår jag att du inte hade en tanke på. Jag tänkte hellre aldrig på det när jag lånade ut Klara (du minns på nyårsdagen så där hux flux när vi åt frukost, sååå genomtänkt ;)). Synd att det inte blev fler och framför allt tikar. Förstår din sorg :( Nu har jag för mig att jag bara bet hälften till Trollas parning sen iom att det var samma hanhundsägare/uppfödare, men det var något hon såg till.
Kul att se bilder på liten! Faran ser så annorlunda ut på bilden, inte alls samma utstrålning men om hon var beskyddande och otrygg förklarar det ju. Klart hon blev glad och träffa Anna! Vem blir inte det? Måste ses snart!
Stor kram

http://www.krokanden.se

Anna Östervall

17 augusti 2010 15:33

Tack vännen!
Ja, du och jag är ju alltid så oootroooligt välplanerade och inte ett dugg implusiva! *ironi så det stänker om det*

 

Anita, Aquila och Acke

17 augusti 2010 16:35

Vilken fin och gosig liten valp! Kram Anita

http://www.aquila.dinstudio.se

 

Lindha

17 augusti 2010 19:44

Jätte trist att du inte kunde få några Faran barnbarn :( Antar att det här var hennes sista kull som jag förstått det?
Härligt att Faran var superglad när ni träffades ;)
Kram!

http://vildarna.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggplatsen har (troligtvis) gjort sitt, nu drar vi vidare mot nya "utmaningar". Hädanefter hittas vi på: http://rackartygsaxxa.com/ ...

Ja, har spiralen väl börjat snurra i fel riktning så känns det ju ibland som att det bara fortsätter. Så är det här just nu. I söndags skulle Jennifer på kalas på andra sidan stan och hela familjen skulle, tack och lov(!), med. När vi ligger på motor...

Ja, ibland blir det inte som man tänkt... Min plan för närmsta framtiden var att jobba måndag och tisdag denna vecka för att sedan ta ut semester fram till Lillis anländer. Jag tänkte även se mig själv som fullt frisk och inte gå vidare med utredning...

Axxa som alltid varit först till ytterdörren och stått längst fram och tjutit när de ska åka till jobbet på morgnarna vill inte följa med längre. De morgnar tjejerna ska med Robban till jobbet ropar han på tjejerna och på andra ropet brukar Faran mas...

Idag är det exakt 21 dagar kvar till beräknad förlossning! Jag har fått för mig att han kommer komma för tidigt, men jag är verkligen inte redo än. Vi får se hur det blir. :) Bilden nedan är från dagens skogstur med varmchoklad och Jennifers egenb...