Idag var första gången som Jennifer sa sitt namn helt rätt!
Hon vart superglad, stolt och klämde in det i var och varannan mening efter det!

  

På dagen var hon och Robban till hennes doktor för rutinkontroll då hon behöver få mer magmedicin, Movicol, utskriven. Hon väger nu 15 kg och är 99,6 cm lång.

Tror nog hon är det enda barnet som varje gång hon bajsat utbrister: "Åh, vad bra, nu får jag äta vanlig glass!"...

För någon vecka sedan var jag till Animalen för återbesök med Faquera och... vi fick bara bra besked!

Tidigare, vilket jag glömt skriva om, har jag fått information om att ALLA hennes knölar var ok!
Några var vårtor, fettknölar och igensatta talgkörtlar men några var godartade tumörer - dessa var dock utan cellförändringar i kanterna vilket innebär att veterinärerna fått bort allt. Den knöl vi måste ha koll på är den under hakan. Inte för att det är något illavarslande med den men den kan vara svårt att få bort och därför får den vara kvar, växer den måste vi däremot ta bort den så att den inte blir så stor att den till slut stör henne. Den har dock inte växt någonting sedan vi upptäckte den och jag vet ärligt inte hur länge hon haft den... Inga juvertumörer och inga elakartade tumörer - otroligt skönt! 
   
Hon svarar mycket bra på ledfodret och NSAID och jag märker inte alls på henne att hon skulle ha ont, vara särskilt stel eller något. Veterinären kände och klämde och tyckte att hennes förut så stela ryggmuskler nu var mjuka och fina. Tummen upp för hela genomgången! Vi har nu börjat dra ner på NSAID och ska minska med 5 kg (den ges per kilo) per 10 dagar. Sedan får vi se om hon måste stå på någon dos längre eller om vi kan avsluta helt. Det får tiden utvisa. OM det är så att hon klarar sig utan helt ser veterinären inga problem med att sätta igång henne helt igen. När jag frågade henne om jag kan börja träna om hon är smärtfri så svarade hon med att vi kan tävla, så länge hon inte står på NSAID och karensperioden passerats! Nu har vi inga, direkta, tävlingsplaner men det känns skönt att veta!
  
För övrigt så har hon nu gått ner ytterligare och väger 32,5 kg! Så lite har hon inte vägt sen i sin ungdoms gängliga dagar... Hon är tunn nu men veterinären tyckte att hon ska hållas så här tunn men att hon inte ska gå ner mer. Nu blir det till att väga henne lite då och då så att hon behåller en bra vikt och inte går varken upp eller ner.

Igår var det Luciafirande på Jennifers nya dagis!

Det var supermysigt och jättefint ordnat!
Vi började utomhus med sång och sedan gick man in på respektive avdelning för fika.

Småknattarna på 1-3 år satt redan på sina platser och inledde med Blinka lilla stjärna och Tomtebloss, därefter tågade de större barnen 3-5 åringarna in med sina respektive grupper. Barnen var klädda till tomtar, Lucior och pepparkaksgubbar, de var otroligt duktiga och fröknarna engagerade, jag blev tårögd!

Så kommer vi då till min envisa dotter!

Hon deklarerade tidigt, högt och envist: "Jag ska inte vara nåt, jag ska bara vara Jemmiser!!!"!
Å så fick det bli, i detta Luciatåg gick så en lilaklädd tjej med rosa/blå Kittymössa - dock med ett tärnljus i handen.

Vi var dock jätteglada över att hon gick med i tåget! Hon är ny på dagiset och på det väldigt blyg så det var så härligt att se henne gå i tågen och sedan sitta på sin plats - hela tiden! Först satt hon stilla, sedan började hon veva runt lite med tärnljuset och på slutet satt hon och dansade på sin plats! Wow!

Ja, hon faller i vart fall inte för grupptrycket och det hoppas jag står sig genom livet!

Sista gången på kursen  och då gick vi igenom och tränade på:

”Backa” - hunden ska backa rakt ut ifrån oss
Enklaste sättet att lära in detta och få hunden helt rak är att använda sig av en trång passage/tunnel - hunden ska inte kunna vända sig om och gå ut. På så sätt kan vi lära hunden att backa rakt bakåt, en längre sträcka.
Belöna när hunden kommit ut ur passagen. Belöna inte när hunden är i tunneln, då kommer den inte vilja backa ut - belöningen kommer ju då i tunneln.

Bredda mellanrummet mellan "väggarna" (t.ex. de omkullvälta borden)
Placera hunden vid början av borden och flytta mig själv bakåt så att hunden får en bild av mig som "liten"
Flytta mig själv närmare igen och ställ hunden en bit framför tunneln, då lär sig hunden att backa utan borden och att passagen (tryggheten/känns igen) "kommer" när hunden backat en liten bit.
Ställ hunden längre och längre ifrån tunneln, till slut kommer hunden kunna backa 30-40 meter med tanken att "snart kommer tunneln".

”Backa runt oss” - hunden ska kunna backa runt oss i en cirkel
Tryck hunden runt med hjälp av godis i nosen, belöna flera gånger under varvet. Kör sedan lite omvänt lockande så att hunden lär sig backa runt oss utan att ha godis i näsan för att därefter minska hjälperna successivt.

”Backa slalom - hunden ska gå slalom mellan våra ben baklänges

"Putta på" med godis i nosen för att få hundarna att röra sig bakåt. Kör sedan lite omvänt lockande så att hunden lär sig backa runt oss utan att ha godis i näsan för att därefter minska hjälperna successivt.

Det var lite snabbt förklarat vad vi gick igenom, mycket nyttiga övningar allihop!
Skulle önska att jag hade mer tid att lägga på tricksen vi gått igenom, men jag kommer i första hand välja ut några att fortsätta med som jag tycker är bra ur rehab/friskvårdssyfte och dessa kommer jag fortsätta med även när hon kan dem. Sen kommer jag även köra sådana övningar som vi har nytta av i lydnaden, t.ex backa ifrån mig (om hon t.ex hamnar framför rutan). Därefter tränar jag kanske på övriga tricks i mån av tid bara för skojs skull och för att träna mig själv på timing. Ska även välja ut några som kan passa Faquera. Himla trist att kursen redan är slut...

Efter att ha haft Axxa på rehab sedan i slutet av juli, 27 juli för att vara exakt, så är det nu dags att sätta igång henne mer och mer. Nu får jag börja träna lite kortare inkallningar, apporteringar på nära håll, ja praktiskt taget alla lydnadsmoment - förenklade, med måtta och korta avstånd. Det gör mig rädd! För tänk om det är för tidigt, om hon (skadan) inte klarar det och vi får bakslag... Det är inte bara kul att få sätta igång igen, det är läskigt också...

på bloggen...
Besöksantalet ökar månad för månad vilket är jättekul (!) men känslan är att kommentarerna blir färre och färre...

Jaja, det är inte det väsentliga. Det är bara roligt att folk gillar att läsa det jag skriver.

Det tankarna rör sig om är mest vad jag ska skriva om...
Hur personlig ska/vill jag vara?

Hur mycket privat vill jag delge och vad är privat, för mig?

Ska jag skriva om kurser & föredrag jag varit på?
Ska jag skriva detaljerad träningsdagbok eller familjedagbok eller?
Ska jag skriva mer om de, många, tankar jag har om träning/tävling/hundägande mm mm??

Bloggen skriver jag i första hand för mig själv, för att jag ska ha en träningsdagbok lättillgänglig överallt där jag har tillgång till internet. Å ena sidan är det bra att ha en detaljerad träningsdagbok, å andra sidan tycker jag själv att det är dötrist att läsa om en förklaring på 10 rader om hur ett specifikt moment gick under en träning på någon annans blogg... Har även börjat fundera på om det ger mig själv så där jättemycket heller... Ska nog mest skriva hur känslan var under ett pass, vilka moment vi tränade (vissa moment har jag för vana att "glömma" att träna) och hur det gick i stort. Sedan kanske jag skriver lite mer detaljerat om något moment ibland eller mer som en veckosammanställning över momenten.

Samma sak gäller anteckningar från kurser och föredrag- suveränt att ha samlat på ett ställe, lättöverskådligt.

Vad gäller privata saker är egentligen den stora frågan hur privat jag ska vara vad gäller Jennifer... Jag vet att flera släktingar och andra i vår närhet följer bloggen av den anledningen och jag har lösen på vissa inlägg, men...

Eller ska jag lägga ner bloggen eller låsa den helt för att slippa fundera på vad som är "för" privat, vilka bilder som är läpliga/olämpliga att lägga ut? Jag är mycket noga med vilka bilder jag lägger ut på Jennifer!

Tja...
Så rör sig mina tankar - hur rör sig dina?

I helgen som var kom Andreas Rundquist upp från Göteborg för att träna oss i teamet. Axxas och mitt första pass var i ridhuset och ... Vi var INTE på samma planet... Om vi ens var i samma universum??
Axxa tränade skydd och jag tränade tävlingslydnad...
När jag försökte träna fotgående med full ögonkontakt tränade Axxa transporter och bevakningar...
Vi vart båda två oerhört frustrerade av att den andre inte kunde förstå vad vi faktiskt tränade!

Så kan det gå!

Vi har enbart tränat (mycket!) skydd i ridhus, aldrig tävlingslydnad, så det är inte så konstigt...
Nu har jag fått tillgång till ridhusträning under vintern och vårt första mål med träningen blir då att ändra Axxas förväntningar från skydd till annan träning. Tänkte börja med att träna tricks för att undvika att få in frustration i lydnaden, för att sedan gå vidare och kunna träna lydnad.

Skriver mer om kursen en annan dag men då det är mycket tänk och inte bara momentträning som gicks igenom måste jag ha tid att analysera och fundera och sedan få tid att skriva ner...

Näst sista gången på kursen och idag gick vi igenom och tränade på:

”Ducka” - Hunden ska se ut som att den duckar kraftigt för något
- Lär in en nostarget som ska kunna ligga på marken (ej targetplatta/musmatta då den används som tasstarget)
- Bara nos, inga tassar!
- Håll den först strax under hakan under hunden och flytta den sedan successivt längre ner tills den kan ligga på marken.
- Belöna hunden högt, så att hunden måste sträcka ut nacken för att nå godisen, på så sätt blir själva ”ducka-rörelsen” större och hunden lär sig en mer distinkt rörelse
- Plocka bort targeten emellanåt (en gång här och där), lyft bort den – dra ej! Om du drar bort den längs med marken lär sig hunden snart att höra när targeten är där eller inte.
- När hunden gör en distinkt rörelse och inte använder tassarna kan du börja lägga in kommandot

”Stegra” – stå på bakbenen, och senare ev. utveckla till gå/hoppa fram på bakbenen
Lärs in enligt ”sitt fint”-principen
Att stå på två ben (bakbenen) är bra träning för ryggen och höftböjaren
MEN att hoppa på två ben är inte så bra, den sliter mycket på ryggen då den sträcks ut och trycks ihop  varje hopp så träna just detta sparsamt

Att stå på bakbenen sliter på haserna då dessa bär upp hela hundens tyngd, träna därför inte detta med en hund som har problem med haser eller knän

”Rulla runt”

Lär in genom att hålla en godis som i en fiskkrok runt halsen på hunden och belöna flera gånger under tiden hunden rullar över på andra sidan. Putta inte över hunden! Den måste lära sig att rulla över helt själv. En som inte vill rulla över kan bero att den tycker det är lite obehagligt att "släppa kontrollen" och om vi då puttar på den förstärks obehaget.
Lär hunden att rulla åt båda hållen
Ha ett kommando för vardera håll

Lite kul är att vi på kursen är två shelties, en blandras och två schäfrar. Jag och Emma försöker puscha på killen som har den andra schäfern att börja tävla - tycker det vore coolt om en vuxen karl och hans schäfer skulle tävla Freestyle!   Go Martin, go!!