Det blir inte alltid som man tänkt...
I lördags skulle vi åkt på en skogsutflykt med picknick - hela familjen såg fram emot det.
När jag kom in med Faquera får morgonkissen ser jag dock att en bit såret gått upp på knäet...
Antingen har sjuksyrran (Axxa) slickat upp såret då vi glömde dela på dem på natten eller så gick det upp när vi skulle gå ut. Faran är inte direkt den lugna typen utan hon hoppar och snurrar på rätt bra de första metrarna... Ska nog försöka filma någon dag... Robban ringde Södra Djurkliniken och så vart det en tur till veterinären istället. Väl på plats tittade en djursjukvårdare på såret och gjorde bedömningen att vi inte behöver sy. Himla skönt! Det är 1-2 stygn som gått upp så det är öppet ca 1-2 cm, men det har ju börjat läka inifrån i och med att det är ca 10 dagar sedan hon opererades. Det kommer ta längre tid för det att läka, men det är alltid skönt att slippa ge lugnande etc.

Skogsutflykt var bara att glömma nu blir det bara kortrastningar av Faquera igen...

Imorgon är det dags för delar av Team Ego Dogs att tävla igen!
Tre starter i tvåan, varav två debutanter, samt coachen i Eliten.
Undrar om hon kommer vara lika nervös på morgondagens tävling som hon var senast...

       
Tyvärr kan vi inte vara med att tävla själva, men vi åker och hejjar på de andra!   

till Jaana och Faqueras son Äventyrs Kaifas som idag klarat uppflyttning till lägre klass spår!


Kaifas, fotat på dagen för 14 månader sedan - det händer mycket på ett år...

I torsdags var det dags för träning med Teamet igen, jag hade noga gått igenom tävlingsreglerna för klass 2 och även kikat på klass 3, igen, för att se om vi kanske kunde träna något annat än fritt följ och svaret blev… Nej…

Vi började med en platsliggning, 3 minuter sa Emma att vi skulle köra. Eftersom vi inte tränat det på länge, frånsett förra veckans träning så var jag kvar inom synhåll på ca 20 meter hela tiden. Axxa låg kanon superlänge och jag ”började” känna mig nervös, frågade Emma hur lång tid det gått. 2,02 svarade hon efter en blick på klockan. Shit, vilka långa minutrar tänkte jag… Strax därefter ropar hon att tiden är ute och att vi kan gå tillbaka, därefter tittar hon på mig och flinar samtidigt som hon säger att det gått 4 minuter! Axxa låg otroligt lugnt och stabilt förutom en några sekunder när omkring 3 minuter gått då hon nosade lite i gräset. Mycket, mycket nöjd!

Därefter tränade vi två och två och jag tränade tillsammans med Marion och hennes söta BCtik Vessla. Eftersom Axxa fokuserar oerhört i fotgåendet och inte har så mkt uthållighet och Marions tik är ung varvade vi hundarna.  Jag fick mycket hjälp av Marion och hennes ögon – stort tack! Vi fick lite, lite ljud idag men även stora framsteg. Riktigt roligt!    Vi kunde träna en hel del svängar, vilka blev bättre och bättre. Marion ville köra lite inlärning och detaljträning av de flesta av ettans moment. Av någon anledning skrattade Emma och sa att jag var perfekt för det… Förstår inte vad hon menar, jag hakar väl aldrig upp mig på detaljträning??   

Vi pratade en väldans massa också och Marion hade en hund vars mentaltest och mentalitet verkade påminna mycket om Rastas och det var otroligt intressant och roligt att prata med någon som haft en hund som påminde så mycket om henne! Wow! Det är inte alla som vet hur det är att leva med en individ som testats med nervösa tendenser på gränsen till nervös samtidigt som den är mycket livlig med fem plus i kanten.  

Närmast ska jag och Axxa fortsätta fokusera på fotgåendet men även börja lära in ”nosa”, dvs. att kommandot betyder ”sätta på näsan” och leta en bit ifrån mig på en avgränsad plats. I övrigt fortsätter vi med rehaben.

Faquera kommer jag inte träna något alls med innan stygnen är tagna. Hittills hänger hon med på promenaderna och har fått leta godis inomhus – vilket resulterade i att hon trasslade in sig i sladdarna och drog ner tv-box och dvd i golvet! Inte populärt hos husse… Dock verkar allt fungera!

Idag jobbade vi halvdag på jobbet och trots att jag jobbade över kunde jag sluta klockan 12!!   Var, som vanligt, där rätt tidigt… Åkte hem, åt lunch och kunde gå en timmes rask promenad med tjejerna och träna en kortis fritt följ i dagsljus!!! Wow!!!  Tog en snabbdusch och hämtade Jennifer tidigare, åkte direkt till Willys för att handla fredagsmys – Jennifer ville ha chips, ostbågar, godis och cochacola (som hon säger)! Varför välja?? Det är min dotter det!   

I fredags, den 4 november, och i tisdags, den 1 november,hade vi Teamträffar igen.

I tisdags fick jag hjälp av Emma med hur jag ska starta upp träningen med Axxa igen. Jag har startat ett par gånger men det har gått lite si och så… Då hon är underaktiverad och älskar att träna så blir det gärna fort och fel och risken för ljud är hög och det vill vi inte få in… Vi tittade på fotgåendet då det är där vi kan börja. Tipsen blev att:

• Strunta i kommandon och starter och till en början ska jag starta henne med godis i näsan och sedan säga ”Axxa” och bara gå raksträckor, är hon tyst och i bra position – bryt och belöna. Alt. fortsätt gå, när hon är tyst kan vi göra en sväng.
• Om hon tappar position eller släpper med blicken kliver jag ur position genom att vända mig helt om emot henne (annars blir det bara en superkul kullövning av det hela) och säga till henne genom en harkling eller ”skärp dig” eller liknande. Börjar därefter om igen.
  Det kändes som ett mycket bra sätt och efter bara 3-4 repetitioner hade jag inget ljud i starten och hon gick kanon i 4-5 steg trots att det var första Teamträningen (= mkt hög förväntan) sen i somras för hennes del!

I fredags började vi med att fika inomhus och samtidigt gå igenom allas mål. Vi hade fått i läxa att sätta upp delmål och slutmål samt ett träningsupplägg. Väldigt givande!

Efter ca 1,5 timmes genomgång gick vi ut och tränade praktiskt två och två förutom de som ska tävla till helgen som körde med Emma. Jag och Vidar tränade ihop och han fick i uppdrag att titta och räkna när jag körde fotgåendet enligt ovan med Axxa. Det är ju annars lätt att man belönar på samma ställe (räknar steg eller antal meter) och då är det bra med någon som tittar på! Jag hade inte ljud i en enda start och vi körde en hel del svängar. Det visade sig att hon sätter sig ner i varje vänstersväng vilket beror på för hög belöningsförväntan (yes, jag har detaljtränat vänsterhalter till 1000…) men hon är blixtsnabb!!! Vi tror dock att om jag bara går på och inte belönar halterna så kommer det nog ebbas ut, det blev bättre och bättre under kvällen. Hon kunde nu gå ca 35 steg utan blicksläpp. Lustigt är att hon går som en ”låg” BC, hon går med bakkroppen sänkt… Ser inte så kul ut tycker jag men jag tror det beror på hennes enorma koncentration – denna träning är suuuperjobbigt för lilla Axxipaxx…

Hennes träningsuthållighet är av naturliga skäl inte särskilt hög nu så vi tränade inte så länge, utan vi körde Koala en längre stund och sedan tog jag fram Axxa igen för att köra två apporteringsövningar.
1. Tävlingsmässig överlämning av apport från TL till mig. Gick mycket bra!
2. Axxa ska sitta vid sidan och jag ”veva” med armen som att jag ska kasta apporten. Gick mindre bra… Heeet hund = mycket ljud, lyft rumpa etc… har åkt tillbaka 20 steg känns det som…

Strax före 22 vände bilen tillbaka till Nacka…
Båda gångerna "stod" en halvt galen Faquera och hoppsnurrade runt i sin iver att få följa med... Teamträffarna har ju varit hennes och min egentid rätt länge nu... Det kändes i hjärtat att stänga igen dörren i ansiktet på henne... Tanken är dock att jag ska ta med mig båda hundarna så fort Farans stygn är borttagna, hon ska få köra lite hon också vid varje träningsträff.

Detta inlägg är som en kommentar till Maries kommentar till föregående inlägg (phu!).   
Jennifer bäddade ner sig först och sedan kom Axxa och gjorde henne sällskap...
Det finns anledningar till att jag tvättar hundfällar i stort sett nonstop...   

Det är mycket nu…

Har hunnit med att städa hela hemmet utvändigt och invändigt  (med hjälp av Robbans mamma och moster!) samt styla inför visningarna som hölls i söndags och måndag. I och med dessa bodde vi, alla två- och fyrbenta, hos mina föräldrar lördag-söndag och hos Robbans föräldrar söndag-måndag. Det fungerade jättebra, men vad skönt det var att få åka hem till sitt eget hem i måndagskväll!  

Det var 12 par som kom på visningarna och det är tydligen mycket bra, av dem är det tre som verkar intresserade men inget av paren hade något lånelöfte klart… Nu väntar på dessa och kommer inget bud före kvällen så bokas tid in för omvisning. Just nu går vi omkring med stora klumpar i magen och bara hoppas, hoppas… Alla tre har vi mentalt redan börjat flytta in i nya huset…

Jennifer ville ju INTE flytta från början…
”Jag vill inte flytta, jag vill bo kvar, jag trivs bra i mitt hus!” fick vi höra flera gånger… Sedan satt jag och Jennifer i soffan och mös en kväll varpå hon kramar om Axxa hårt och säger ”Du är så mjuk och mysig, Axxa, jag älskar dig, jag kommer sakna dig…”… DÅ slog det mig… Jag frågade Jennifer och det visade sig att hon trodde att om vi flyttade skulle vi lämna kvar hundarna och hennes dockor – klart hon inte ville flytta! Efter att jag försäkrat henne om att alla hundar och alla hennes leksaker ska med i flytten samt att hon blev lovad ”en supercool studsmatta” att ha på tomten så är det numera helt okej att flytta! *gullunge*   

Nu har hon dessutom blivit lovad en ny säng för stora tjejer och hon försäkrar sig i stort sett dagligen om ”får hundarna sova i min nya säng i mitt eget rum när vi har flyttat?” och mitt diplomatiska svar blir varje gång ”Ja, om du och hundarna vill att de ska sova i din säng så är det okej”. Dessutom lobbar hon hårt för att hon ska få en hundsäng (biabädd) som alla vovvarna kan sova i samtidigt i sitt rum! Ytterligare en hundsäng är redan införskaffad och den är till dockan Majas schäfervovve Ebba som vill ha en egen hundsäng i Jennifers nya, egna rum…
Förstår ni katastrofen om allt skiter sig…

I måndags kväll var jag hos Charlotte på Animalen i Södertälje för att se över Faqueras rehab. Faran blev även behandlad med laser på sina ”limpor”, dvs. de musklerna som löper längs med ländryggen och pga. hennes skada är lite överansträngda.  Finns inte så mycket mer att säga om det. Den 11 november ska jag tillbaka med båda tjejerna för kontroll och behandling.