I fredags, den 4 november, och i tisdags, den 1 november,hade vi Teamträffar igen.

I tisdags fick jag hjälp av Emma med hur jag ska starta upp träningen med Axxa igen. Jag har startat ett par gånger men det har gått lite si och så… Då hon är underaktiverad och älskar att träna så blir det gärna fort och fel och risken för ljud är hög och det vill vi inte få in… Vi tittade på fotgåendet då det är där vi kan börja. Tipsen blev att:

• Strunta i kommandon och starter och till en början ska jag starta henne med godis i näsan och sedan säga ”Axxa” och bara gå raksträckor, är hon tyst och i bra position – bryt och belöna. Alt. fortsätt gå, när hon är tyst kan vi göra en sväng.
• Om hon tappar position eller släpper med blicken kliver jag ur position genom att vända mig helt om emot henne (annars blir det bara en superkul kullövning av det hela) och säga till henne genom en harkling eller ”skärp dig” eller liknande. Börjar därefter om igen.
  Det kändes som ett mycket bra sätt och efter bara 3-4 repetitioner hade jag inget ljud i starten och hon gick kanon i 4-5 steg trots att det var första Teamträningen (= mkt hög förväntan) sen i somras för hennes del!

I fredags började vi med att fika inomhus och samtidigt gå igenom allas mål. Vi hade fått i läxa att sätta upp delmål och slutmål samt ett träningsupplägg. Väldigt givande!

Efter ca 1,5 timmes genomgång gick vi ut och tränade praktiskt två och två förutom de som ska tävla till helgen som körde med Emma. Jag och Vidar tränade ihop och han fick i uppdrag att titta och räkna när jag körde fotgåendet enligt ovan med Axxa. Det är ju annars lätt att man belönar på samma ställe (räknar steg eller antal meter) och då är det bra med någon som tittar på! Jag hade inte ljud i en enda start och vi körde en hel del svängar. Det visade sig att hon sätter sig ner i varje vänstersväng vilket beror på för hög belöningsförväntan (yes, jag har detaljtränat vänsterhalter till 1000…) men hon är blixtsnabb!!! Vi tror dock att om jag bara går på och inte belönar halterna så kommer det nog ebbas ut, det blev bättre och bättre under kvällen. Hon kunde nu gå ca 35 steg utan blicksläpp. Lustigt är att hon går som en ”låg” BC, hon går med bakkroppen sänkt… Ser inte så kul ut tycker jag men jag tror det beror på hennes enorma koncentration – denna träning är suuuperjobbigt för lilla Axxipaxx…

Hennes träningsuthållighet är av naturliga skäl inte särskilt hög nu så vi tränade inte så länge, utan vi körde Koala en längre stund och sedan tog jag fram Axxa igen för att köra två apporteringsövningar.
1. Tävlingsmässig överlämning av apport från TL till mig. Gick mycket bra!
2. Axxa ska sitta vid sidan och jag ”veva” med armen som att jag ska kasta apporten. Gick mindre bra… Heeet hund = mycket ljud, lyft rumpa etc… har åkt tillbaka 20 steg känns det som…

Strax före 22 vände bilen tillbaka till Nacka…
Båda gångerna "stod" en halvt galen Faquera och hoppsnurrade runt i sin iver att få följa med... Teamträffarna har ju varit hennes och min egentid rätt länge nu... Det kändes i hjärtat att stänga igen dörren i ansiktet på henne... Tanken är dock att jag ska ta med mig båda hundarna så fort Farans stygn är borttagna, hon ska få köra lite hon också vid varje träningsträff.