För tre veckor sedan var vi och hälsade på Faquera och lilla Kaifas hos Annika. Sedan skulle vi åkt dit förra helgen, men pga sjukdom blev det inte så. Bilder blev tyvärr inte särskilt bra men här kommer några i vart fall.

Jennifer och Kaifas

Jennifer har saknat sin vovve Fajan

Åtta år och knappt ett grått hårstrå!

Livet på landet är hårt!

Visst passar de bra ihop! Försökte få Robban att se det uppenbara - men den gubben gick inte...

Faran, Kaifas och Jennifer

Favoritplejset - under bilen!

Ikväll ska vi till Annika! Hälsa på Faran, Kaifas och alla andra och äta middag!   
Nu är han sju veckor - hoppas på bättre bilder denna gång...

Har dråsat in jobb så det blir inte mycket mer än jobba, jobba, jobba, spinning o bollcore i måndags, funktionell styrka i torsdags (vilket gett en grym träningsvärk idag) och jobba, jobba, jobba.... Inga hundpromenader, ingen hundträning, nada...

Igår kväll tog jag mig i vart fall ut och tränade lite på tomten i mörkret!
Tränade:
Kryp - vädligt vinglig i kroppen och kan bli lite hög emellanåt, men hon vill, vill, vill göra rätt! Känns som att det verkligen är på G. Jag håller godisen precis vid benet i/strax ovan huvudhöjd, men hon får inte stoppa näsan i/mot handen. När hon kryper bra och inte har näsan i/mot handen så belönar jag genom att "trycka in" godisen i munnen på henne. Hon får ej ta den. Tror detta kan komma att fungera.
Ställande under gång - Basic inlärning där vi går, in med godis i mun och säga stanna, vänder mig om och berömmer, säger varsågod och slänger godis bakom henne.
Fotgående - Såååå på gång   . Fokuserade på hur jag satte fötterna. Ett liiite snett sättande (i höger om halt), resten var bra. Okej kontakt och bra arbetstemperatur.
Ställande på väg emot mig - hon gick emot mig och jag sa stanna, hon stannade (!) och jag slängde godis bakom.
 
Såååå nöjd med träningen så sen fick hon godisletande på tomten och jag gick in. Två pyttepip på hela kvällen, helt i rätt "mood" för träning. Så glad är jag tralala.

I söndags morse blev det hastigt och lustigt bestämt att jag och Jennifer skulle åka till Johanna, en av mina absolut närmaste vänner och tillika Jennifers gudmor. Jennifer brukar vara lite ”stökig” att få på kläder etc när man ska iväg, men med löfte om att få titta på hästarna gick det fort! Hon vägrade att sova middag på vägen dit utan kämpade febrilt för att hålla sig vaken, vilket lyckades genom att sparka mot ryggstöden, prata, sjunga och klappa händerna...

Jennifer och cockern Morris leker och pussas

Engelska settern Amy aka Mimmi som
Jennifer sa vill också vara med

Varje gång vi åker bil, hur kort sträckan än är, sparkar hon av sig skorna och oftast tar hon även av sig strumporna. Inte denna dag dock, när jag frågade om hon inte skulle ta av sig skorna fick jag till svar "Näe, Jajja måsse ha skor titta hästarna". Smart unge! Berättade dock att vi skulle åka bil läääänge och att jag kunde säga till så vi kunde ta på henne stövlarna i god tid. Efter lite övervägande så åkte stövlarna av!

Vi fick både klappa och mata kaninerna, här är det Jennifer och Smulan

Axxa ville gääärna hänga med in till utekaninerna,
men fick nöja sig med att vänta utanför...  

Vi klappade och matade kaninerna, såg katterna, träffade Johannas tre hundar, fikade och åkte sedan kilometern till hästarnas sommarhage. Jennifer vart överförtjust – Johannas hästar är verkligen supersociala! Alla trängdes omkring oss för att bli klappade.   

Shettisfölen och Jennifer var lika höga när de stod på marken bredvid varann!

Jag insåg hur nära det faktiskt är till Enköping så nu ska det väl inte dröja så länge till nästa gång. Det första Jennifer berättade för Robban när vi kom hem är att nästa gång ska hon få åka vagn (Johanna har shettisar som är inkörda) och rida!