Jag planerade att åka in och jobba på fredagen då jag var stressad över förestående bokslut men på fredag morgon var jag ännu mer svullen! Jag var så svullen att jag hade begränsat synfält, kinderna täckte ungefär halva syndfältet i höjdled och jag hade även sämre vidvinkelseende på grund av svullnaden. Linser var bara att glömma. Jag ringde Robban som körde in mig och Jennifer, som nu hade hög feber och hade jätteont i örat, till Nacka närakut. Där konstaterades det att Jennifer hade kraftig öroninflammation, hon fick äta bredspektra penicillin i en vecka. Sedan tittade läkaren tittade på mig och var klart fundersam över min diagnos från läkaren på onsdagen… Han kollade sänkan som var jättehög, inte bra när man är gravid, och ville ha utlåtande från en specialist. Jennifer skjutsades hem till farmor och farfar och jag och Robban åkte vidare till öron-, näsa-, halsakuten på SÖS. De hade dock stängt så vi fick åka vidare till Karolinska. På grund av sjukdom var det ont om personal och lite över fem timmar senare fick vi komma in…

Efter en undersökning på mindre än en halv minut konstaterade läkaren att jag inte hade bihåleinflammation och att mina besvär inte hade det minsta att göra med öron, näsa, hals… För att vi skulle slippa vänta fem timmar till tog hon kort på mig och gick till sina medicinkollegor för att fråga hur de tyckte vi skulle gå vidare. Blod- och urinprov togs i enlighet med deras rekommendation och de tyckte att det såg ut som att jag hade fjärilsutslag. Därmed fick jag order om att ringa reumatologen på Huddinge direkt på måndag morgon och kräva att få en tid samma vecka.. När jag ringde skulle remissen från Karolinska redan finnas på plats. När jag ringde på måndagen fick jag en tid redan till onsdagen. Lördag och söndag mådde jag lite bättre och åkte in till jobbet. Jobbade sedan över hela veckan och när jag inte jobbade sov jag…

På onsdag åkte jag till Huddinge mitt på dagen och i 1,5 timme satt vi och pratade, de ställde frågor, kände på mina leder etcetera och jag fick lämna sju rör med blod samt urinprov innan jag åkte därifrån. Jag hade inte kvar svullnaden utan var bara lite röd i ansiktet vid det här laget men hade tagit kort på torsdag mitt på dagen. Jag kände mig även svag i kroppen, orkade inte hålla upp armarna alla gånger utan var tvungen att vila dem i knäet emellanåt. På grund av foglossningen ska jag helst variera mellan att stå och sitta på jobbet men stå var bara att glömma… De misstänkte SLE/Lupus och jag skulle få svar om ca 14 dagar… Jag hade ett hum om vad det var för något men när jag läst de första, inte så roliga, raderna när jag googlat bestämde jag mig för att inte spekulera utan vänta tills jag fick svar från läkarna och då be om korrekt information. Till dess tänkte jag se mig själv som frisk, även om jag mådde dåligt… Det som gjorde det hela ännu jobbigare var att om det var SLE/Lupus så mådde inte bara jag dåligt utan även barnet… Dessutom är det en kronisk immunologisk reumatisk sjukdom som skulle kräva omedelbar medicinering, vilket inte var positivt för lillkillen, och jag skulle medicineras för resten av livet...

På torsdagen hade jag ett vanligt besök inbokat på mödravårdscentralen och då berättar jag om allt som hänt. När barnmorskan mäter magen säger hon att tillväxtkurvan planat ut, antingen ligger han bara annorlunda eller så har han slutat växa berättar hon… Som om det inte är nog med det som redan är… Hon mailar iväg en remiss för tillväxtultraljud på en gång.

Forts följer...